Missa inte nästa nummer av Effekt som har tema motstånd. Den här veckan bjuder vi på några smakprov från tidningen.

 

Dima Litvinov från Greenpeace riskerade i höstas 15 år i ryskt fängelse för sjöröveri efter att ha genomfört en fredlig protest mot Gazproms oljeborrningar i Arktis. Han gavs dock amnesti av president Putin och kunde efter några månader i arresten återvända hem till Sverige.

– Första gången jag blev arresterad av KGB – det var 1990, i samma vatten faktiskt, nordöst om Murmansk – så demonstrerade Greenpeace mot Sovjetunionens kärnvapenprover. Då sa min morfar i en radiointervju att det är den tredje generationen i familjen som går i fängelse för en bra sak, som väljer att inte acceptera myndigheternas auktoritet som given, utan är beredd att ifrågasätta och kämpa mot det man anser fel.

Så med dina barn som också varit med dig och protesterat kan ni bli fyra generationer?

– Fem faktiskt. Det går tillbaka i familjen ända till min farfars far som kämpade mot tsarens regim tillsammans med Lenin och Trotskij och de där. Min morfar kämpade hela sitt liv för mänskliga rättigheter i Sovjetunionen och blev arresterad flera gånger under Stalins tid vid makten. Och sen min pappa, han gick ut och demonstrerade mot den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien 1968 och straffades med fem år i intern exil. Det är därför jag bodde i Sibirien som ung, innan vi blev utvisade ur landet.

Greenpeace har ju en tydlig princip om ickevåld, hur ser du på det?

– För mig personligen har ickevåldsprincipen, hämtad från bland annat Gandhi och Martin Luther King, varit väldigt viktigt i mitt tänkande om opposition och motstånd. Ickevåld är både strategi och filosofi. Strategiskt viktigt, för det är så jag ser att man får trovärdighet långsiktigt. Filosofiskt viktigt, för att jag av många olika anledningar tycker det är fel att använda våld.

Samtidigt väljer du att bryta mot lagen. Ett argument som ofta framförs är att om alla agerade politiskt på det sättet så skulle det bli anarki.

– Jag tycker alla har rätt att varje dag ställa krav. Man måste få uttrycka det man tycker, på ett fredligt sätt där man är öppen och tar sitt ansvar. Ofta får jag höra: ”Ska du bestämma vad som är rätt och vad som är fel?”. Och mitt svar på det är: ”Ja, jag ska bestämma det”. Jag är 52 år gammal, jag har arbetat med miljöfrågor i över 30 år. Jag har tittat väldigt djupt på vilka effekter det här har och jag känner att jag kan säga att det är en extremt dålig idé att borra efter olja i Arktis, både för miljön och för klimatet. Jag har en djup respekt för samhället och dess utveckling, och säger jag inte ifrån här så överlämnar jag allt i händerna på oljeindustrin.

Det här med att ta ansvar. När ni arresterades krävde resten av organisationen att ni skulle släppas. Vad hände med viljan att acceptera de juridiska konsekvenserna av lagbrottet?

– Principen om ansvarstagande är viktig. Men i det här fallet var det lite som att gå mot röd gubbe och bli anklagad för bankrån. De lagstadgade konsekvenserna för det vi gjorde var kanske tolv euro i böter per person. Och det straffet var vi förstås beredda att ta. Men vi blev anklagade för sjöröveri, som handlar om övertagning av fartyg, med vapen eller med vapenhot, för personlig vinnings skull. Vi fick helt enkelt en politisk reaktion snarare än en juridisk, något vi inte förutsåg.

Kan man inte säga att Ryssland genom den här reaktionen har lyckats skrämma organisationen att inte göra något liknande igen?

– Det är klart att vi måste analysera situationen några varv extra innan vi gör något liknande. Men samtidigt innebar den starka reaktionen att vi fick upp frågan globalt på ett sätt som aldrig hade hänt om vi bara hade fått göra det vi hade planerat att göra. Arresteringen av 30 personer ledde i förlängningen till att miljontals människor världen över fick upp ögonen för Arktisfrågan, allt från svenska riksdagspolitiker till Madonna.

 

***
Missa inte nästa nummer av Effekt som har tema motstånd. Vill du ha tidningen hem i brevlådan (3 nr för 180 kr) eller som pdf (3 nr för 120 kr) – skriv upp dig för en prenumeration här.

***

Foto: Christian Åslund