I 2012 års spåkula: Maya-skämt, euro-kollaps, Irankrig och Kina-bubbla

Så här dags brukar bloggar och tidningar vara fulla av förutsägelser av vad det nya året kommer att bjuda på. Jag får en stark känsla av att färre än vanligt vågar sig på en framtidsspaning för 2012. Kanske för att 2011 var en bra påminnelse om hur omöjligt det är att förutse framtiden. Hur många hade för ett år sedan spått arabrevolten, Fukushima eller eurons dödsrosslingar?

De helt oväntade händelserna – de svarta svanarna – tenderar att förändra historien i betydligt högre utsträckning än de väntade.

Här följer ändå en sammanställning av några olika röster som blickat in i spåkulan.

På skuldkrisfronten är det såklart en öppen fråga om, eller hur stor del av, eurosamarbetet som överlever. Centre for Economics and Business Research (CEBR) är helt säkra på euron är borta inom tio år och tror att 2012 är året då eurokollapsen inleds, rapporterar The Telegraph:

It is not a done deal yet – we are only forecasting a 60pc probability – but our forecast is that by the end of the year at least one country (and probably more) will leave.

Andreas Cervenka i Svenska Dagbladet tycker att man bör hålla extra koll på  Kinas ekonomi under 2012:

Tjugo år efter Sovejtunionens sönderfall ligger mer makt än någonsin i händerna på en politbyrå. Det är till det kommunistiska Kina som västvärldens direktörer ständigt sätter sitt hopp. När finanskrisen slog till 2008 öste Kinas toppgarnityr på i bästa planekonomiska stil och beordrade byggandet av allitfrån broar till enorma bostadskomplex. Allt finansierades med nytryckta pengar som lånades ut via bankerna. Ifjol började det komma tecken på att detta skapat en bubbla med påföljande skuldkris. Under 2011 var Kinas ledare pigga på att tillrättavisa USA och Europa. Under 2012 får de sannolikt fullt upp på hemmaplan.

Aaron Newton, författare till A Nation of Farmers: Defeating the Food Crisis on American Soil, varnar för en överdos av Maya-kalender-skämt:

The average US citizen will lose one week of 2012 due to the pervasiveness of Presidential campaign commercials on TV. A structural collapse of the global financial system will usher in rationing of key items including some foods. Everyone will be sick of Mayan Calendar jokes by Mid-March

Christine Patton, Transition Oklahoma City bygger vidare på den eskalerande konflikten mellan USA och Iran:

With the presidential election looming, President Obama takes the time-honored path trod by Presidents, Kings, and Emperors before him and (reluctantly) triggers a military action aimed at corralling a desperately sabre-rattling Iran, which happens to have a not-so-subtly expanding nuclear program, a threatened capability to block the Straits of Hormuz, and the third highest amount of world oil reserves. Operation Duck and Cover distracts the public from the country’s growing tent cities and loathsome bail-outs.

Collin Campbell, geolog, tidigare chef inom oljeindustrin och grand old man inom peak oil-forskningen ser både vinnare och förlorare:

The decline of production during the Second Half of the Oil Age, which now dawns, implies economic and financial contraction. The transition threatens to be a time of great tension as already seen in demonstrations from Moscow to Wall Street and revolutions in the oil-rich Arab world. Coming to terms with what unfolds is a major challenge but as always there will be winners, who react in a positive way, and losers, who continue to live in the past.

Kommentarer

Skrivet av Martin Saar den 3 jan 2012 - 15:30.

God fortsättning David!

Det var en ljus framtid och året 2012 du målar upp. Det är sällan man får läsa om allt elände på en gång.
Och det värsta av allt. Det mesta av det du lyfter fram kan mkt väl hända, men frågan kommer allt att inträffa under 2012? Knappast, tror jag!

Däremot fortsätter nog resan med nedmontering av det samhälle vi lärt känna och tycka om. Paradigmskiftet har bara börjat och blir en utdragen process!

Skrivet av Oscar Kjellberg den 3 jan 2012 - 17:20.

@David. Utmärkt.

@Martin. Du tror på en långsam kollaps för vårt oljeberoende komplexa samhälle. Med andra ord räknar du med att det har en inneboende tröghet eller kanske till och med resiliens. Men du vet ju också att man inte kan vara säker på den saken.

Ekologer som studerar kollapsande ekologiska system brukar tala om tröskelvärden. Nu senast publicerade Resilience Center en studie av ekologen Henrik Österbloms och hans kollegors studier av havsfågelpopulationer och deras tillgång till stockar av fisk. Deras slutsats var att det krävs en viss minsta nivå för stockarna av fisk för att havsfåglarna ska överleva. När stocken minskar under denna nivå kollapsar fågelpopulationen och dör ut.

Man kan inte underlåta att jämföra med mänskligheten som sakta men säkert närmar sig stupet på nettoenergiklippan. Varför skulle den mänskliga populationen kollapsa långsamt när havsfågelpopulationen kollapsar snabbt när motsvarigheten till deras nettoenergiklippa, den stock av fisk som de lever av, når kanten på klippan?

Skrivet av Linus Pettersson den 21 mar 2012 - 10:08.

...omöjligt att veta så klart, men man kan inte heller jämföra specialister (fågelpoppulationen) och generalister (människan) rakt av... Sillnaden är att det är lättare att hitta substitut, samt att vi faktiskt har en rejäl buffert från ett liv i lyx till ren och skär överlevnad, därför tror åxå jag på en relativt långsam process. Men för att sådana gissningar ska bli relevanta måste man ju så klart definera vad man anser med snabbt och långsamt, och vad man vaser med kollaps...
Ur ett historisk perspektiv kommer det nog helt säkert att anses som en oväntad och oväntat snabb process...

Senaste kommentarerna

  • Pella: ibland är en bra historia sannare än själva sanningen...
  • Kjell Vowles: Tack för rättelsen och länken. Denna kopia har dock...
  • Jonas Hansson: Jodå, talet finns publicerat sedan tidigare. http://...
  • Gäst: Klimatrörelse? I Sverige? Finns ingen! Klimatmarschen...
  • Gäst: Ha ha ha! Ja ni borgare bryr ju er verkligen om miljön...