Fredag eftermiddag och bilarna fyller parkeringen på storköpet inte långt från där jag bor. Människor med veckohandling i tankarna och inköpslistor i händerna strömmar in genom dörrarna.

Vad gör konsumtionen med oss? Den har gjort oss till konsumenter, svarar psykologen och författaren Tim Kasser, som har intervjuats av Rob Hopkins på hans blogg Transition Culture.
Det låter kanske okej. Vi är konsumenter, med konsumentmakt och konsumentlagar i ett samhälle där producenterna uppmanas att bry sig om vad konsumenterna tycker.

Men Tim Kasser påpekar att 50-60 år av träning i rollen som konsument har gjort något mer med oss och vårt sätt att tänka. Konsumenten tänker på sig och vad hon eller han ska köpa. Det är en konsuments hela existensberättigande. En medborgare, däremot, tänker på samhället och sin roll i det. Skillnaden är stor.

Vi blir bra på det vi tränas på. Just nu är vi supertränade på att välja mellan miljoner olika varianter på något som är nästan likadant. Tusen sorters schampo kan alltid toppas med ett nytt, med två droppar extrakt av en ört ingen förut vetat att man inte klarade sig utan.
I en bok läser jag om två schweiziska forskare som har kommit fram till att många till och med får ångest när de står och försöker välja toapapper, av rädsla för att göra ett dåligt val, känna sig lurade eller vara ute. Läs igen: jo, toapapper. Hur fel kan det bli när man köper toapapper?
Men i en värld där det jag konsumerar antas säga en hel del om min personlighet blir varje litet inköp viktigt.

Vad detta kan betyda i ett samhälle där det råder brist på energi och andra råvaror vet vi ännu inte. Tim Kasser säger att han är rädd. Jag håller med. Och undrar hur det skulle se ut om vi tränades lika stenhårt för att bli medborgare i stället för konsumenter.

 


BAMGLI – Homo Consumens
Uploaded by bamgli.