100 miljoner paprikor från Holland varje år. Artificiellt odlade i fiberull med näringsslangar kopplade till behållare med konstgödsel och med lampor i stället för solljus (bilden). Senaste programmet i Sveriges Radios serie Matens pris berättar historien om hur Sverige plötsligt började äta holländska paprikor och hur dessa paprikor kräver 37 gånger mer energi än vad vi får ut när vi äter dem (se också Ekots nyhet).
Att vi överhuvud taget äter holländska paprikor, och mitt i vintern dessutom, skulle för en person som levde innan energiboomen på 60-talet ha framstått som komplett vansinne. Men i dag verkar det vara en självklarhet att kunna äta vad som helst, när som helst på året, till samma kilopris som en palsternacka.
Konsekvenserna börjar uppenbara sig nu. Klimatkrisen är den mesta kända. Lägg till den skogsskövlingen, kemikalieanvändningen, vattenbristen, utarmningen av jordarna, de sönderslagna småjordbruken och så vidare.
Inte konstigt att det startas initiativ för att motverka vansinnet. ”Dyrare mat nu!” lyder budskapet i en ny kampanj vars Facebook-grupp samlat 1 400 medlemmar på två veckor och som nu även lanserat en blogg. Det finns en ilska i detta som gör att man struntar i de tillrättalagda budskapen:
”Konsekvenserna av jakten på billig mat är förödande. Den driver oss mot
ett läge där vi alla är förlorare. Manifestera mot
lågpriskulturen och halvfabrikaten. Känn dig stärkt av vetskapen om att
vi är fler som värderar god, hållbart och närproducerad mat som inte ger
en bitter bismak av död och förstörelse”
Uppfriskande!
Men även den som vill ha sin mat så billig som möjligt borde detta fundera ett varv över vårt livsmedelssystem. Om förutsättningen är billig energi (olja, kol och gas), vad händer då när energin stiger i pris? När energin inte längre räcker till för att driva det nuvarande systemet?
En av de mest inspirerande och bästa dokumenärfilmer på detta tema är Rebecca Hoskins A Farm for the Future som sändes i BBC förra året. Filmen sätter fingret på det ohållbara i dagens matproduktion och drar upp konturerna av den verkligt gröna revolutionen. Se hela filmen här:
Fortsättningen:
Bloggat om Matens pris: Vad som helst, Karins miljöblogg
Robban • 14 mars 2010 kl. 23:23
David:
Kolla in motionerna till vänsterpartiets kongress. Sök efter mitt namn (du vet vilket) och vänsterpartiet trollhättan så kommer du få en glad överraskning. Skriv gärna om detta på bloggen.
Henrik Ernstson • 15 mars 2010 kl. 16:11
Tjaba,
snabbt – och jag vet inte om ni uppmärksammat detta förut – men humanekologen Alf Hornborg, professor i Lund, har länge förfäktat idén att man borde införa en ny sorts valuta med vilken man bara kan handla lokalproducerade varor. Denna valuta skulle fungera parallellt med den ”vanliga” valutan som då bara skulle gälla för nationella och internationella transaktioner. Idén är väl att öka konkurrenskraften på lokalproducerat. På nätet hittade jag snabbt dessa anteckningar från ett seminarium i Lund från 2000 då idén sammanfattas som grön och blå valuta:
”Alf Hornborg drog upp ett globalt perspektiv. Han tycker att nationalekonomin med hela dess begreppsapparat är skuld till den sneda resursfördelningen i världen och att det ekonomiska systemet, tron på tillväxt och teknisk utveckling, följaktligen är det största miljöhotet. Alltså är det dags att välta hela systemet över ända och införa ett nytt. Varför inte med två valutor? Gröna pengar och blå pengar – som hålls åtskilda och aldrig blir svarta. Den lokala gröna valutan för nödvändiga basvaror, den globala blå för lyx och flärd.”
http://www3.lu.se/info/lum/LUM_04_00/43_miljodebatt.html
http://www.lucid.lu.se/html/alf_hornborg.aspx
För städer – som varit ett tema för Effekt – skulle detta möjligtvis leda till att marken runt och inom städer skulle ställas om mot en annan typ av landanvändning; mer matproduktion, tätare städer etc. Men, det är så klart svårt att förutsäga vad en sådan fundamental institutionell förändring skulle få för effekter.
/Henrik
Mikel • 18 mars 2010 kl. 17:33
Hur hållbart är det att producera nötkött?
Johan • 22 april 2010 kl. 15:51
Nötkött är inte hållbart i den mening att det krävs stora arealer för att föda upp dessa djur. Jag har för mig att FAO räknar på att 70% av den globala jordbruksarealen åtgår till köttindustrin, och modernt jordbruk i allmänhet är belastande för ekosystemen.
Jag tror dock djurhållning har sin plats i ett hållbart samhälle. Ifall djur integreras med växtodling och rekreation på ett effektivare sätt än vad det ofta görs idag. Särskilt i stadsnära stall så tycks gödseln betraktas som avfall, vilket många tyvärr måste betala för att bli av med. Men det skulle lika gärna kunna vara en tillgång.
Gödsel, djur och slaktavfall (blodmjöl, benmjöl, köttmjöl) och baljväxtvallar är idag väldigt viktigt för de odlingar som väljer att inte använda handelsgödsel.
Jag har för övrigt svårt att tänka mig att näringstillförseln endast kan ske med hjälp av kvävefixerande växter. Jag tror att jorden kommer utarmas på övriga näringsämnen på sikt då.
Sen är det förstås en fråga om det är rimligt att man ska behöva äta nötkött varje dag. I synnerhet när kontorsjobben tycks bli allt fler. Kanske behöver man inte peta i sig så mycket protein och trots det ha en sund diet.