Stockholmarna hinner inte älska och skratta. De hinner inte vara med sina vänner och sin familj. Inte heller verkar stockholmaren hinna gå barfota på sommarängar eller laga mat så ofta som han eller hon vill, skriver socialdemokraterna Carin Jämtin och Ilija Batljan på DN Debatt.

Vad är det som hindrar stockholmarna från att leva? Bristen på tid. Naturligtvis. Storstadsborna jobbar så mycket och spenderar i snitt 77 minuter varje dag på att resa till sina jobb.

Jämtin och Batljans lösning på detta dilemma är på många sätt mer sorgligt än dumt. De vill ha butlers i tunnelbanan som kan springa ärenden åt folk. Ungefär som flygplatsernas ”conciergeservice” (nytt ord för mig). De stressade kollektivtrafikresenärerna ska kunna lämna in tvätten på stationen på morgonen och hämta den på vägen hem och kanske plocka med sig en kasse mat samtidigt. Förskolorna ska förläggas kring tunnelbanestationerna.

Så inlåsta i tillväxttänket är dessa socialdemokrater att de inte kan föreställa sig någon annan lösning på tidsbristen än att skapa nya tjänster. Som om en naturlag tvingade folk att jobba tills de stupar.

Den mindre glamorösa lösningen vore att dels sänka arbetstiden, dels att planera städerna så att människor inte behöver resa så långa sträckor för att utföra sitt arbete. Det innebär förvisso att man måste överge målet om ständigt ökad produktion och konsumtion, men om det nu är mer tid för att älska och skratta som folk vill ha (och det stämmer säkert) är det kanske något man kan offra.

Sänkt arbetstid skulle dessutom gynna alla, inte bara den som har mycket pengar. För de flesta är det trots allt mer ekonomiskt att jobba mindre och själv göra sådant som andra betalar en butler för att utföra.

Media: svd, expressen, ab1 dn1 svd svt

redaktion@effektmagasin.se