Välkommen till ett experiment. Och en experimentblogg. Det här är mitt försök att långsamt, under mycket svordomar, skapa en fungerande ekologisk, grönsaksodling på min pyttelilla radhustomt. Detta ska jag försöka lyckas med trots att min kunskap om grönska och natur börjar och slutar med att jag kan känna igen tre blommor: julblomma, krokus och prästkrage.* (Jag önskar att det vore ett skämt. Det är det inte. Och den enda anledningen att jag kan just dessa är att jag är allergisk mot dem.)

Men varför ett odlingsexperiment? (Här kommer en lång förklaring. För en koncis version, scrolla ner 25 rader.)

Utgångspunkten för det här experimentet är en ständigt kliande känsla jag får av att hänga runt i klimatrörelsen. Det är kanske fördomar men alla jag möter verkar i mina ögon oerhört rekorderliga människor. Alltså inte bara reko, underbart trevliga utan dessutom hurtiga. Jag kan föreställa mig dem vandra leende genom fjällen på en diet av rötter, bär, hopp och biodynamiskt källvatten. Eller löpa en halvmara i morgonsolen för att sedan stretcha och prata med lägenhetens alla yppigt prunkande blommor samtidigt. Men och framför allt föreställer jag mig att alla dessa klimatkämpar under sina slitstarka och noggrant utvalda kläder har fantastiska yogakroppar. Ni vet sådana som går att böja i alla riktningar. Smakfullt muskulösa. Men samtidigt smidiga. Kroppar som man inte behöver fotoretuschera när man plåtar bilder för en fullkornskesokampanj.

Och mitt i all denna fullkomlighet – jag. En helt vanlig typ. Som hellre sitter inne och spelar tv-spel än bestiger berg. Som på ett principiellt stadie föredrar mürkt tüskt brötchen med småsten i men som likväl trycker i mig två ariskt vita brödskivor på morgonen (nyckelhålsmärkta dock!). En typ som alltid föredrar hård, hatiskt rock före uppbygglig … ja, något som Andres Lokko gillar.

Vad har detta med trädgårdsodling att göra? Allt. Eller kanske lite i alla fall. I ett seriöst och magistralt tonfall skulle jag kunna lägga ut texten om att i en klimatrörelse som på allvar ska lyckas att bidra till ett omställt Sverige och en omställd värld måste det finnas plats för alla sorters människor (läs: klasser) och att den homogenitet som man kan uppleva inom klimatrörelsen idag är ett problem som därför måste mötas, bland annat genom att visa för andra (t.ex. rockers!) att det finns en plats för dem med. Men så tråkig ska jag inte vara. Jag hänvisar istället till den korta versionen.

Den korta versionen:
Svart jord syftar till att se om en naturskyende och inomhusberoende rocksjäl som ingenting vet om växtlighet kan klara av att skapa en hemodling – utan att bli helt hippie. Tanken bakom är: Om jag kan, kan alla.

Så. Då var det sagt. Därmed förklarar jag experimentet inlett och kommer å det snaraste återkomma med det regelverk som experimentet på sant experimentmanér kräver.

Välkomna!
Jesper

PS. Namnet på den här bloggen är omedvetet snodd, men likväl snodd. Hjälp mig att sona mitt brott genom att låna boken med samma namn, skriven av Gunnar Lindstedt, på biblioteket. Mycket bra läsning av en mycket bra journalist. Nuff said.

* När jag kollade blommorna i en trädgårdsbok jag fått (tack Daniel!) visade det sig att de jag syftade på är hyacint, orkidé och prästkrage …

UPDATE: Tyvärr försvann alla kommentarer när vi puttade över det här inlägget på Svart jords nya bloggplats. Du hittar kommentarerna här.