– Den isländska vulkanen borde ha fått Nobels fredspris. Plötsligt kunde inga flyg starta och vad hände? Ingenting! De som råkade värst ut fick stanna en vecka extra på Mallorca.
Harald Welzer, socialpsykolog och författare till böcker som Klimatkrig och Slutet på världen som vi känner den, stod tidigare idag på scenen på konferensen Climate Existence i Sigtuna. För honom är det ingen tvekan om att systemet vi lever i är på väg mot sitt slut.
– Klimatförändringarna är inte ett problem eller en kris, utan ett symptom på att vårt system håller på att sluta fungera.
Vi är oljemissbrukare, junkies, säger Welzer. ”We need this stuff”, och vi gör i princip vad som helst för att få tag i det.
Men medan det obegränsade resursförbrukandet fungerade hyfsat så länge bara en liten del av världen ägnade sig åt det, är det en helt annan fråga när systemet sprider sig geografiskt och det inte längre finns något ”utsida” som man kan ta resurser ifrån. I brist på nya platser att ta från får man i stället roffa åt sig i tiden och knapra på kommande generationers resurser. Till de internationella orättvisorna läggs de ”intergenerationella”.

Vad ska vi göra, då? undras det i salen när bilden börjar bli rejält mörk. Harald Welzer menar att information inte får någon att agera. Det är kulturella förändringar som behövs. Och de åstadkommer man kanske bäst genom att göra. Han pratar om barn i tyska Freiburg som ser nollutsläpp som något naturligt och utbildar sina föräldrar sedan deras skola ställde om sitt energisystem. Han hoppas att någon stor tysk stad ska våga stänga hela sitt centrum för bilar. Och han betonar att alla har ett manöverutrymme, om än olika stort.
– Ingen av oss har uppdraget att rädda hela världen, men vi måste vara medvetna om våra egna arenor för handling. Själv höll jag på med konventionell forskning innan jag bestämde mig för att skriva om vilken typ av våld klimatförändringarna kan leda till.
Nu har han allmänhetens och medias öron och har ändrat sitt manöverutrymme helt.
– Det räddar inte världen, men det förändrar något. Och skulle alla som vill bidra använda sitt manöverutrymme utan att fastna i att det inte är tillräckligt, så skulle det göra stor skillnad, säger han.