Mellan Jokkmokk och fjällvärlden ligger Kallak, som på lulesamiska heter Gállok. Det här är en plats med storslagen natur, gammelskog, fornlämningar och rena, klara sjöar. Här vill prospekteringsbolaget Jokkmokk Iron Mines bryta 2 000 ton malm, något som har
väckt starka reaktioner.

På väg hem till naturfotografen Tor L. Tuorda, mannen som personifierat gruvmotståndet i Jokkmokk, färdas jag på Kvikkjokkvägen intill Luleälven. Längs med den glest trafikerade vägen som leder till min slutdestination, byn Randijaur, slingrar sig små åar mellan myrmarkerna.

Tor L. Tuorda bjuder in till sitt kök där vi slår oss ner för att prata om filmen han nyss medverkat i, och om de utdragna gruvplanerna i Gállok.

Han är naturfotograf och skribent och bor här tillsammans med hustrun
Åsa och barnen Astrid och Nils. Tor L. Tuordas intresse för flora och fauna och hans samiska arv har lett till att han engagerat sig helhjärtat i gruvfrågor i tolv år.

– Tolv år med fjärilar i magen, säger han.

Tor L. Tuorda hemma i sitt kök. Han berättar om Gállok och om gruvor i allmänhet. Till exempel Talvivaaragruvan i Finland där en damm brast 2012 varpå det läckte ut miljontals liter med gruvslam från en lakvattenbassäng, något som förstörde flera sjöar och ekosystem.

Tor berättar att en gruva på platsen skulle kunna innebära oerhörda miljökonsekvenser. Både rennäring och lokalbefolkning skulle komma att drabbas. Gammelskogen i Gállok skulle skövlas och fornlämningarna kring sjön likaså.

– Jag och min vän Tell Aulin bestämde oss för att göra en dokumentärfilm för att upplysa människor och sprida kunskap om situationen.

Filmprojektet, som gick under arbetsnamnet »med kameran som vapen«, började för sex år sedan och resultatet visas nu på SVT Play. I filmen, Gállok – kampen i Sameland, får tittarna följa Tor L. Tuorda och hans dotter Astrid när de belyser olika problem som uppstått i och med gruvplanerna.

– Vi vill få folk att förstå att det här är ett allvarligt problem, säger Tor L. Tuorda och fortsätter:

– Här i Randijaur kommer vi påverkas väldigt mycket av det buller som gruvan genererar och dammet som uppstår när de bryter malmen. Om gruvan blir av innebär det att en damm som är cirka tre kilometer lång kommer synas från vårt hem. Tyvärr är dessa dammar inte lika stabila och säkra som vattenkraftsdammar. Det är inte ovanligt med dammbrott, och det beror på att gruvbolagen sedan begynnelsens skede sällan lägger stora resurser på att bygga starka dammar, då de kostar en hel del pengar.

Svanar på besök i Ráddnávrre.

Intill sjön Ráddnávrre, några meter från huset, har Tor och familjen sitt båthus. Sjön är spegelblank och trots det halvmulna oktobervädret går det inte att missa att det här är ett eget paradis på jorden.

– All fisk vi äter i dag tar vi upp från Ráddnávrre, en gruva här skulle ge förgiftad fisk. Gifterna sätter sig i fettvävnaden på fisken.

Prospekteringsbolaget Jokkmokk Iron Mines fick tillstånd 2013 att genomföra en provbrytning i Gállok av 2 000 ton malm. Området som de vill förvandla till ett gruvdistrikt omfattar drygt 160 kvadratkilometer, en storlek som skulle motsvara en kvadrat med 13 kilometer långa sidor.

 

I sjön fiskar lokalbefolkningen, här finns både sik och röding, berättar Tor L. Tuorda.

Sommaren 2013 hölls en manifestation, Kamp Gállok, på prospekteringsplatsen. Tor L. Tuorda höll i trådarna och var på
plats. Aktivister samlades från början av juli till mitten av september. Samer, yngre och äldre, samt folk från hela landet deltog i protesterna. Några aktivister kedjade fast sig i skogsmaskinerna i protest mot gruvbolaget och detta ledde till att poliserna till slut ryckte in och med hårda tag försökte få bort demonstranterna.

– Kamp Gállok var riktigt roligt mellan varven med samkväm och kulturevenemang hela tiden. Berättarkvällar, musik, föredrag och guidade turer. Och sen blev det polisingripanden, det var en mycket tråkig upplevelse.

– Nu åker vi pappa! Tor tillsammans med sonen Nils som längtar till stugan i Kvikkjokk.

Ett antal kraftverk finns mellan Gállok och Boden. Tor L. Tuorda berättar om ett scenario som skulle kunna inträffa om gruvan blev av och om gruvdammen skulle brista.

– Det skulle kunna bli en ekologisk katastrof. Massorna från gruvdammen skulle komma att strömma ut i Ráddnávrre, vattnet skulle höjas i sjön och en jättelik tsunami med bilar, människor, träd, djur, infrastruktur och bråte skulle färdas längs Luleälven mot kusten.

Tor L. Tuorda berättar också att det tar lång tid att starta upp en gruva. Och att i en nära framtid kommer gruvor inte att bemannas som de gör i dag.

– Mycket kommer att vara automatiserat med självkörande truckar. Jag tror inte att en gruva skulle ge särskilt många arbetstillfällen. Dessutom tar utländska gruvbolag ofta med sig egen arbetskraft från sina egna länder.

Den 30:e november i fjol avslog länsstyrelsen bolagets ansökan om att få exploatera gruvan. Därefter landade ärendet hos regeringen.

– Socialdemokraterna vill bevilja gruvan. Miljöpartiet har ställt sig emot och har bromsat beslutet men med en regering utan Miljöpartiet blir gruvan troligen beviljad, säger Tor L. Tuorda.

 

När jag lämnar byn Randijaur och Tor L. Tuorda funderar jag på hur det kommer sig att Sverige i princip ger bort resurserna som ligger under jordskorpan fastän kulturella värden och naturen står på spel.

Gruvdrift kontra renskötsel, natur och urfolksrättigheter. Nu återstår det att se vad en ny regering beslutar.

Text och foto: Leonarda Arcidiacono

 

*Filmen, Gállok – kampen i Sameland, kan ses på SVT Play fram till den 12 februari 2019.

Tor L. Tuorda står tillsammans med dottern Astrid och blickar ut över dagbrottet i Aitikgruvan, strax söder om Gällivare. Foto: Kim Silfving / Deep Sea Productions

 

 

Reportaget är tidigare publicerat i Effekt nummer 4/2018, med tema gruvor. Genom att swisha hem en prenumeration har du tidningen inom några dagar.