”Norrtälje – en del av det globala kretsloppet”. Den som kläckte renhållningsenhetens slogan hade säkert goda intentioner. Om man sysslar med avfallshantering vill man såklart vara en del av ett kretslopp. Och eftersom resurs- och klimatfrågorna är globala borde väl även kretsloppet vara globalt. Eller?
Jag funderar på vad som ingår i ett hållbart globalt kretslopp, men det enda jag kommer på är vatten. Vissa ämnen som bärs av luften kanske skulle kunna platsa, men det mesta ingår i det lokala kretsloppet. Viktiga näringsämnen som fosfor och kväve förflyttar sig i regel rätt korta sträckor i ett fungerande ekosystem. Samma sak borde det i ett människoskapat kretslopp för avfall av olika slag, returpapper, metallskrot och slängd mat. Även resurser som används för uppvärmning – vare sig det är sopor eller ved – torde vara lokala till sin natur.
Ändå verkar det globala kretsloppet smälla högre än det lokala. Jag gissar att det beror på globalsjukan. Föreställningen i det moderna samhället att ju mer globalt något är desto bättre. Det är inte något som behöver motiveras närmare, det bara förutsätts att alla gynnas av mer utbyte mellan kontinenterna. Att resurserna används mer effektivt om olika hörn av världen specialiserar sig på det som de har bäst förutsättningar för. Av någon anledning har den fattigaste delen av världen specialiserat sig på att utvinna och sälja billiga naturresurser, medan den halvfattiga delen blivit bäst på att sätta ihop dessa till konsumtionsvaror vilka den rika sjättedelen av världsbefolkningen har en enastående förmåga att konsumera.
Alf Hornborg, som vi har skrivit om tidigare på denna blogg, har ägnat mycket kraft åt att avslöja denna typ av arbetsfördelning som något i grunden djupt orättvist, omoraliskt och framför allt ohållbart. Men så länge globalsjukan härjar lär sådana invändningar snabbt viftas bort som framstegsfientliga.
Ett aktuellt exempel på det globala kretsloppets perversiteter är energibolaget Jämtkrafts planer på att värma upp hus i Sverige med träd från Afrika. Träflis från bland annat Liberia ska enligt planerna skeppas till en hamn i Norge och därifrån rullas in med tåg till Jämland där fliset kan eldas i värmeverk.
Att använda träd från Sverige är uppenbarligen för kostsamt.
Nu är det inte säkert att planerna går att förverkliga. Jordbruksverket har nämligen sagt nej – eftersom importen riskerar att föra med sig den fruktade parasiten Tallvedsnematoden.
Men bara tanken på att skeppa biomassa från Afrika till Sverige borde få åtminstone några varningsklockor att ringa. Precis som planerna på att driva svenska bilar med etanol från andra sidan Atlanten.
Även om sådana idéer passar väl in i myten om det globala kretsloppet.
Mia • 18 januari 2011 kl. 11:16
Nämen lägg ner…
Martin Saar • 18 januari 2011 kl. 13:40
Hej David!
Drog du inte fel slutsats, nu. Jämtkraft satsar oxå på att vara en del i det globala kretsloppet i alla fall när det gäller CO2. Från Afrika till Östersund och vidare ut i biosfären.
Annars håller jag med dig om att globalsjukan grasserar på många ställen även om greenwaching just nu är mest förekommande. Även om det övergått till transparant färg så att det som sägs vara grönt blir grönt först när man inbillar sig det. Andreas Carlgren är duktig på att måla med transparant grön färg.
Lasse • 18 januari 2011 kl. 21:12
Hur drog David fel slutsats? Du förordar att man importerar biobränsle från Afrika framför att man tar den från den lokala skogen som vi uppenbarligen har i Sverige? Vi har ju ett gravt systemfel när vi föder upp grisar i Sverige med sojabönor från odlingar som inkräktar på regnskogen i Brasilien, och när vi importerar småfisk utanför Chiles kust – och därmed rubbar det marinbiologiska ekosystemet – för att upprätthålla artificiella ekosystem á la laxodlingar här, osv. Ett ekosystem [vanligtvis i syd] exploateras för vi ska kunna pudra/pimpa våra lokala dissipativa strukturer med kosmetika.
Och från det ena till det andra: men alla dessa djävla hybridbilar, el-cyklar, el-båtar,,,,, Eller som medelklassen får den beskriven: miljö-bilar, miljö-öh-cyklar, miljö-båtar.
Jag tycker att det är läbbigt hur lätt Svensson luras av en förskjuten semantik; eller blott accepterar den?
Tragiken i det hela är att vi är så pass insnärjda i det fossil/transport/nerdränkta-systemet att vi måste genomlida en kataklystisk cold turkey innan vi får ett sant lokalt kretslopp igen, i sann pointillistisk anda.
Men vi bygger ett korthus med alla dessa lösningar som hörsammar den oxymoroniska ”hållbara utvecklingen”.
Gäst • 19 januari 2011 kl. 19:43
Hur tänker du nu? Jordens resurser är mycket ojämnt fördelade – mineraler finns på vissa ställen, barrskog på vissa, sol och regn på andra. Om vi inte handlar med varandra så kommer vi alla att lida brist på något livsnödvändigt samtidigt som vi sitter med ett stort överskott av något som nån annan behöver. Lokala kretslopp funkade när vi var 500 miljoner på jorden. Idag är vi nästan 7 miljarder – och kanske 9 miljarderår 2050.
Tropikerna är det bästa området för att producera biomassa. De kan producera betydligt mer än de själva har behov av. Självklart ska de exportera sitt överskott – och självklart ska de exportera det i en koncentrerad form – alltså gärna etanol eller pyrolysolja – produkter som också ger bra betalt. Träflis är knappast koncentrerat – där har du helt rätt. Men man måste börja nånstans – du kan inte kräva att vi vänder ett helt system över en natt. Om allt måste funka perfekt och hela kedjan måste fnnas på plats redan första dagen, så blir det aldrig någon ändring. Då sitter vi kvar i oljeberoende och utsugning av tredje världen.
Så sluta skjuta på dem som faktiskt börjar en omvälvning på det enda sätt som står till buds – med små steg.
Lasse • 20 januari 2011 kl. 10:22
Hur tänkte du nu? Business as usual?
Och så finns det säkert vettigare fynd i andra delar av universum, men vi har ingen möjlighet att transportera hit dom; med en peak-oil som inträffade globalt 2006 borde vi kanske bädda för ett mer självförsörjande samhälle istället för att förlita oss på fjärran resurser, och halleluja-nyliberalismens teknologiska utopier, och kanske viktigast av allt: gå från en korkad linjär gruvbrytare-mentalitet – som du förespråkar – till en mer cyklisk ekologi.
Om du vill att vi ska fortsätta, då kommer också vad vi transporterar och dess realitet bli synligare år för år. Hur såg egentligen Storbritanniens triangelhandel ut? Vad byggde den på? Jo, billig, om inte kostnadsfri arbetskraft i form av slavar – eller med modernt språkbruk: biobränsle & ojämnt utbyte.
David Jonstad • 21 januari 2011 kl. 09:33
Hej Gäst 19.43.
Idén om att hela världen som en enda stor marknadsplats bygger på att det som handlas kan transporteras billigt och snabbt. Så ser det ut i dag, tack vare den billiga oljan. Utan den blir det betydligt mindre ekonomiskt att frakta så stora kvantiteter som det görs i dag.
Det är det ena skälet till att det globala kretsloppet är ohållbart. Det andra skälet är kretsloppet av näringsämnen. Om exempelvis maten inte produceras lokalt måste näringsämnena från restprodukterna på något sätt transporteras tillbaka till marken där maten odlades, i stället för att som i dag spolas ut i havet. Jag har lite svårt att se hur det ska gå till.
Menar du förresten att svensk import av träflis från Liberia och etanol från Brasilien är början på en positiv omvälvning?
Börje Gustavsson • 19 januari 2011 kl. 22:43
David du skriver: ”Viktiga näringsämnen som fosfor och kväve förflyttar sig i regel rätt korta sträckor i ett fungerande ekosystem.”
Märkligt påstående då kväve är en gas och dessutom den största beståndsdelen (78%) av de gaser som ingår i luft. Så om det blåser bra så kan nog den enskilde kvävemolekylen hinna susa både ett eller flera varv runt jorden innan den t.ex. följer med regnvatten ner jorden och blir näring till någon växt och kanske i en helt annan världsdel. Får sedan någon indoktrinerad kompostfanatiker tag på växten så hamnar den antagligen förr eller senare i en kompost (kompostering ingår nämligen inte ”i ett fungerande ekosystem”) och sedan dröjer det inte länge förrän kvävemolekylen är tillbaks i lufthavet igen. Kanske först som lustgas och sedan kväveoxid innan den blir kvävgas. Lustgas är en växthusgas och kväveoxid bryter ned ozonet i stratosfären. Alltså, kväve är väl så globalt som tänkas kan, eller? Däremot, om kvävemolekylen hamnar i mitt grönsaksland och tas upp av mina grönsaker så kommer den i princip att stanna i min trädgård så länge som jag håller på med odling och jordisering. Jordisering är världens kortaste och effektivaste kretslopp för kväve, dvs inte längre sträcka än från mitt grönsaksland till köket och matbordet och sedan tillbaks till grönsakslandet igen som köksavfall, urin eller via utedasset, eller som miss Sophie i ”Grevinnan och betjänten” skulle sagt; the same procedure as last year.
David Jonstad • 21 januari 2011 kl. 09:16
Det är sant att en del av det kväve som används som gödning förflyttar sig genom atmosfären. Men de flesta växter kan trots allt inte tillgodogöra sig kvävet i luften och det krävs särskilda omständigheter för att regn ska kunna ta med sig kväve ner till jorden (en blixtnedslag till exempel). Vilket gör att mycket av kvävet i ett ekologiskt hållbart jordbruk förflyttar sig rätt korta sträckor.
Börje Gustavsson • 24 januari 2011 kl. 12:35
David
Växter kan så klart inte tillgodogöra sig kvävet från luften utan tar in det genom rötterna med hjälp av jordfuktigheten (förutom en och annan djurätare). För att kvävet i luften ska komma ner i jorden till det kvävefixerande mikrolivet, alger m.m. och bli tillgängligt för rötterna, så gör kvävet det till stor del med hjälp av regnvattnet. OBS! Ej genom blixtnedslag som du skriver. Däremot bildas det nitrat vid åska och som sedan följer med regnvatten ner i jorden. Jag citerar därför ur FOBO:s tidning VäxtEko och som handlar om kvävekällor:
”Regnvatten tillför ansenliga mängder kväve, särskilt i tropiska områden. Åskregnen är speciellt kväverika (bildande av nitrat genom elektriska urladdningar). I tempererade klimat uppskattas kvävetillförseln genom regnvatten till cirka 5-25 kg/ha/år, i tropiskt klimat förmodligen mycket mer.”
Att regnvatten innehåller kväve kan du studera genom att låta en vit plasthink stå ute en längre tid och samla regnvatten. Med tiden så blir bottnen på hinken grönare och grönare av alger som lever på kvävet som finns i vattnet. Var tror du mossan som växer på norrsidan av ett hustak får sin näring ifrån?
Varför inte göra som många andra och besöka mig under odlingssäsongen, kolla här: http://www.skurup.se/normal/Product.aspx?lang=sv&id=256399&doc=1248
David Jonstad • 24 januari 2011 kl. 13:41
Hej Bengt. Intressant! Tack för förtydligandet. Det är naturligtvis de elektriska urladdningarna (som syns som blixtar på himlen) som gör att kvävet kan regna ner, inte själva blixtnedslagen.
Börje Gustavsson • 24 januari 2011 kl. 15:37
David
Jag glömde att nämna att det stora kväveintaget får ju växterna givetvis genom ruttnade växtmaterial nere i jorden som; rötter, avdöda djur, maskar, mikroliv m.m. Vetenskapen har tyvärr inte insett att naturen har två stora kretslopp för kväve, koldioxid m.fl. Ett snabbt ovanjords (t.ex. löven på hösten) och ett långsamt ner i jorden. Fortfarande hyllas man nämligen som en miljöhjälte om man behåller sitt organiska avfall ovan jord genom kompostering, ytgödsling, plöjningsfritt m.m. Naturen däremot, för en ständig kamp med att föra ner det i jorden (jordisering) i huvudsak som rötter och på så vis hålla bl.a. CO2-halten i atmosfären på en så konstant nivå som möjligt. De avdöda rötterna blir ju näring till befintliga och kommande växtlighet och har så skett i årmiljoner. Utan detta underjordiska och jordiserande kretslopp kan man lugnt påstå att det är kört för vidare liv på jorden. När man har fattat detta så förstår man hur fel det är att kompostera och ytgödsla.
Frans • 24 januari 2011 kl. 16:23
Vad menar du? Ska man gräva ner sitt biologiska avfall? Typ, som när man anlägger djupbäddar? Hur menar du att man ska upprätthålla ett kretslopp vintertid utan kompostering? I don’t get it. Att man kan snabba på kretsloppet om man gräver ner sitt avfall kan jag förstå, men att själva kompostering skulle vara galen, hajjar jag ej.
Alltså, utveckla gärna följande påstående så att en lekman kan förstå: ”När man har fattat detta så förstår man hur fel det är att kompostera och ytgödsla.”
Börje Gustavsson • 25 januari 2011 kl. 15:19
Frans, du skriver: ”Vad menar du?”
Jag menar att kompostpropagandan är baserad på en felaktig grundhypotes och genom att den upprepats ihärdigt under lång tid så har även normalt tänkande människor inte ifrågasatt hypotesens riktighet. Alltså, något mer likt sagan om – kejsarens nya kläder – kan man knappast tänka sig.
Det är nu 20-25 år sedan jag avslöjade feltänket med kompostering och ytgödsling. Vill du veta mer så surfa runt på min miljö- och trädgårdssajt: http://www.skurupsborren.se
Du undrar också: ”Ska man gräva ner sitt biologiska avfall?”
Ja om man vill:
1. Få en djup och näringsrik matjord.
2. Slippa använda konstgödsel.
3. Slippa för människor och miljö skadliga gaser, bl.a. växthusgaser som vid kompostering.
4. Slippa flugor, råttor, möss, sniglar, ohyra m.fl. som vid kompostering.
5. Vattna träd och växter på djupet i hål (djupa hål göres bäst med borr) fyllda med biologiskt avfall, så att växternas rötter lockas på djupet och blir därmed mindre känsliga för torka och även växer bättre pga ökad näringstillgång. Ytgödsling är däremot en björntjänst som lockar rötterna till ytan så att torka kan bli förödande, och näringen oxideras i sol och vind och hamnar till största delen i lufthavet som diverse gaser.
6. Minska markförsurningen.
7. Att frukt, bär, och grönsaker ska bli fler, större, friskare, ökad lagringsduglighet och innehålla maximalt med nyttigheter.
8. Att gamla träd ska få nytt liv.
9. Minska behovet av jordbyte i växthus
10. Att avfallet ska bli en kolsänka under kortare eller längre tid.
11. Att det ska växa bättre i trånga och näringsfattiga rabatter (fast då måste man borra).
12. Kunna gräva eller borra upp förstklassig och näringsrik planteringsjord till blomkrukor och blomlådor.
13. Att mikrolivet och kretsloppet ska kunna fortsätta även under vintern, genom att man innan tjälen har grävt ett större eller förborrat ett antal hål och täckt över. Eller så här: http://www.bigpumpkins.com/Diary/DiaryViewOne.asp?eid=16391
14. Minska övergödningen till vattendrag, sjöar och hav (ett djupt matjordslager med mycket mullämnen läcker inga näringsämnen).
15. Kunna minska ökenutbredningen.
16. Att vi ska minska på svälten i u-länderna.
17. Att människorna i framtiden ska kunna producera mer mat till en allt större befolkningsmängd, fast då måste det plöjas ner.
18. Mer finns… men jag stannar med detta.
Jag lever som jag lär: http://www.skurupsborren.se/leversomjaglar.html
Frans • 25 januari 2011 kl. 19:47
Ja men det låter ju jädrans vettigt. Jag gillar verkligen kunskaps-solidariteten som finns på internet; om det nu gäller GNU Linux-support, odling-support, eller vad det månne vara. Jag tror att vi är något på spåren. Förhoppningsvis blir det ringar på vattnet, och så kanske jag tar mig tid att hjälpa fru Olsson över vägen imorgon, osv.
Jag ska börja gräva där jag står, pronto!
Per E • 26 januari 2011 kl. 15:17
Borje Gustavsson ar grym. Vi kanske skulle hyra en buss i sommar och aka till Skurup pa ett studiebesok. Och kopa nagra borrar pa samma gang.
Börje Gustavsson • 20 januari 2011 kl. 09:42
För ett par dagar sedan var jag ute i mitt grönsaksland och jordiserade årets första hink med organiskt köksavfall. Tidigare i vinter så har jag förvarat köksavfallet så här:
http://www.bigpumpkins.com/Diary/DiaryViewOne.asp?eid=16391
och när det våras och det är upptinat igen, snabbt ner i jorden:
http://www.bigpumpkins.com/Diary/DiaryViewOne.asp?eid=16722
Jag använder inte lufthavet som sopstation till mitt köks- och trädgårdsavfall, så kallade molekylsopor och vilket det blir vid kompostering och ytgödsling, utan återför det så snabbt som möjligt ner i matjorden. Detta har inget med att göra om koldioxiden är en växthusgas eller inte, utan enbart för att få rikligt med växtlighet utan att behöva använda ett endaste korn med konstgödsel. Att jordisering också är en kolsänka är ju ett bonus om man är troende på att koldioxiden är en kraftig växthusgas. Ytgödsling är en björntjänst som lockar växternas rötter till ytan. Jordisering däremot, lockar rötterna på djupet så att träd och växter blir sina egna bevattningspumpar och näring och vatten blir långtidsverkande. Ganska elementärt, så förr eller senare ska väl polletten trilla ner även hos SIDA, FAO m.fl.