Kontroll av mat inom unionen verkar vara en av EU:s hjärtefrågor för tillfället. Förra veckan var jag på ett seminarium om GMO-märkning som anordnades av den gröna parlamentsgruppen i Bryssel, men jag fick läsa titeln: ”GMO-free labelling of food products: a way to increase GMO-free supplies for animal feed?” flera gånger innan jag förstod dess innebörd.

För att vara ärlig trodde jag att det skulle handla om hur produkter som genmodifierats skulle förses med en tydligare märkning. Men det visade sig handla om motsatsen – en märkning av de produkter som inte genmodifierats. När jag insåg det blev jag skeptisk. Och ju längre seminariet gick desto mer illa till mods kände jag mig. Inte av förslaget, utan av verkligheten.

Den GMO-situation vi befinner oss i är nämligen rätt trasslig. En summering av läget: Idag måste endast vissa varor som framställts med hjälp av GMO – men som inte innehåller något genmodifierat material – förses med information om att genmodifiering har använts under produktionen. Om varan behöver märkas eller inte beror på vilken del av produktens DNA som berörs av förändringen. Livsmedelsverket sammanfattar så här:

”Alla produkter som består av, innehåller eller har framställts av GMO ska märkas. På en produkt kan det till exempel stå ’framställd av genetiskt modifierad soja’. Även livsmedel som är framställda av GMO men som genom olika processer inte längre innehåller något DNA från en GMO ska märkas, till exempel tomatpuré, majsstärkelse och rapsolja”

Så långt är förklaringen ganska tydlig, men längre ner kommer undantagen:

”Enzymer, aminosyror och vitaminer framställda av så kallade genetiskt modifierade mikroorganismer, GMM, och där inget sådant material finns i slutprodukten, behöver inte märkas.”

I praktiken betyder det här att kött från en ko som fötts upp på genmodifierad soja inte behöver förses med någon märkning. Detsamma gäller mjölk, ost och ägg. (Dock får inte GMO ingå i ekologisk produktion.)

Under seminariet debatterades för- och nackdelar med ett märke där till exempel de konventionella köttbönder som undviker GMO, under hela produktionskedjan, kan få sina produkter att skilja sig från kött som fötts upp med genmodifierad soja eller majs. I nuläget kan inte konsumenten se denna information på innehållsförteckningen. Istället ser det ut som att alla köttvaror är GMO-fria eftersom de inte har någon märkning om motsatsen.

En av debattörerna representerade det tyska mjölkföretaget Zott, som efter att ha märkt en av sina produkter som GMO-fri ökat sin försäljning med 25 procent. Många av seminariedeltagarna framhöll att det finns ett ökat intresse för helt GMO-fria varor. (Eller helt är att ta i, enligt nuvarande lagstiftning räcker det om mindre än 0,9 procent av en vara innehåller GMO, för att varan ska räknas som GMO-fri; detta är för att i princip alla produkter riskerar att kontamineras med GMO även om det är oavsiktligt).

Men varför handlar diskussionen om märkning av GMO-fria varor, snarare än en märkning av mat som har framställts med hjälp av GMO? Jo, det huvudsakliga argumentet är att om vi ska märka alla varor som innehåller någon typ av GMO kommer vi att märka i stort sätt allt. Nästan all produktion har på något sätt att göra med genmodifiering, och att synliggöra det skulle överskölja oss med märkningar. Det orimliga i detta var seminariedeltagarna överens om. Istället menar de att det är bättre att märka de GMO-fria undantagsfallen.

Jag tror dock att detta riskerar att leda till en verklighet där genmodifiering blir än ännu mer självklar del av matproduktionen. För att markera den verkliga normaliteten kanske det vore bättre att märka varor där GMO faktiskt har använts i produktionen. Överrumplande eller inte, ibland måste tydlighet och valfrihet prioriteras över bekvämlighet.

Om jag som konsument ska kunna påverka marknaden i någon som helst utsträckning är vetskap om de produkter som erbjuds en absolut grundförutsättning. Alternativet, att låta industriella intressen regera även när det kommer till skinkan på frukostmackan och mjölken i kaffet, har haft en framgång som nu måste ifrågasättas.

Foto: MillionsAgainstMonsanto/Creative Commons