2011 är ungt, men redan ger rubrikerna från matkravallerna i Tunisien flashbacks till 2008. Att året kommer att gå i ekonomins tecken känns oundvikligt. Men kommer diskussionerna att handla om oss alla som lever i ekonomierna och påverkas av dem, eller bara om hur ekonomierna i sig själva ska leva vidare? Kommer vi att prata om det vi har de ekonomiska systemen till egentligen?

Några som försöker ta upp detta är personerna bakom filmen The Economics of Hapiness, som har premiär i USA idag. Filmen ska inte bara beskriva problemen, utan utlovar att halva filmen ägnas åt vad människor gör för att konfrontera dem genom att skapa mer lokala ekonomier, till exempel genom den brittiska omställningsrörelsen, urbana odlingsnätverk och annat.

I filmens trailer här ovanför efterlyser Vandana Shiva till exempel ”Mormorsuniversitet” över hela världen för att rädda lokala kunskaper.
Jag tror att hon har rätt. Likaså tror jag att Bill McKibben har rätt när han säger att antalet amerikaner som uppger sig vara ”very happy” med sina liv stod på topp 1956 och sedan dess bara har blivit färre.

Men det är något med begreppet ”happiness”. Själv blir jag själv allt mer fundersam till att använda ordet lycka. Det är liksom så definitivt och nästan ouppnåeligt, en slags morot som hålls precis lagom långt ur räckhåll för att vi ska fortsätta hoppa högre och högre.
Det är jakten på de där lyckofyrverkerierna som får oss att köpa för dyra prylar eller lägga de surt ihoparbetade semesterdagarna på att åka till någon exotisk avkrok, för som Fritidsresor uttrycker det: ”Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns”.
Precis som så mycket annat i konsumtions- och tillväxtsamhället blir lyckan till slut en prestation, något att lyckas samla största möjliga mängd av på kortast möjliga tid.

Därför lutar jag mer åt ordet välbefinnande. Det känns mindre prestationsfyllt och mer vardagligt, men inte för den sakens skull sämre.
Annars kan man, som hållbarhetsprofessorn Tim Jackson, tala om välstånd och välfärd. Snart kommer hans bok Prosperity without growth ut på svenska och han dyker själv upp i Sverige om ungefär en månad för att göra flera framträdanden. Håll utkik efter mer information om det här inom kort.

Tills dess kan jag rekommendera Tim Jacksons debattartikel i Expressen, Tillväxtmyten är vårt största hot.

Kanske kan 2011 rentav bli året när tanken på den eviga tillväxten täcks av damm och vi i stället kan börja diskutera det gemensamma välståndet?