Från lyckojakt till välbefinnande

2011 är ungt, men redan ger rubrikerna från matkravallerna i Tunisien flashbacks till 2008. Att året kommer att gå i ekonomins tecken känns oundvikligt. Men kommer diskussionerna att handla om oss alla som lever i ekonomierna och påverkas av dem, eller bara om hur ekonomierna i sig själva ska leva vidare? Kommer vi att prata om det vi har de ekonomiska systemen till egentligen?

Några som försöker ta upp detta är personerna bakom filmen The Economics of Hapiness, som har premiär i USA idag. Filmen ska inte bara beskriva problemen, utan utlovar att halva filmen ägnas åt vad människor gör för att konfrontera dem genom att skapa mer lokala ekonomier, till exempel genom den brittiska omställningsrörelsen, urbana odlingsnätverk och annat.

I filmens trailer här ovanför efterlyser Vandana Shiva till exempel "Mormorsuniversitet" över hela världen för att rädda lokala kunskaper.
Jag tror att hon har rätt. Likaså tror jag att Bill McKibben har rätt när han säger att antalet amerikaner som uppger sig vara "very happy" med sina liv stod på topp 1956 och sedan dess bara har blivit färre.

Men det är något med begreppet "happiness". Själv blir jag själv allt mer fundersam till att använda ordet lycka. Det är liksom så definitivt och nästan ouppnåeligt, en slags morot som hålls precis lagom långt ur räckhåll för att vi ska fortsätta hoppa högre och högre.
Det är jakten på de där lyckofyrverkerierna som får oss att köpa för dyra prylar eller lägga de surt ihoparbetade semesterdagarna på att åka till någon exotisk avkrok, för som Fritidsresor uttrycker det: "Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns".
Precis som så mycket annat i konsumtions- och tillväxtsamhället blir lyckan till slut en prestation, något att lyckas samla största möjliga mängd av på kortast möjliga tid.

Därför lutar jag mer åt ordet välbefinnande. Det känns mindre prestationsfyllt och mer vardagligt, men inte för den sakens skull sämre.
Annars kan man, som hållbarhetsprofessorn Tim Jackson, tala om välstånd och välfärd. Snart kommer hans bok Prosperity without growth ut på svenska och han dyker själv upp i Sverige om ungefär en månad för att göra flera framträdanden. Håll utkik efter mer information om det här inom kort.

Tills dess kan jag rekommendera Tim Jacksons debattartikel i Expressen, Tillväxtmyten är vårt största hot.

Kanske kan 2011 rentav bli året när tanken på den eviga tillväxten täcks av damm och vi i stället kan börja diskutera det gemensamma välståndet?

Kommentarer

Skrivet av Jonas Paulsson den 11 jan 2011 - 17:29.

Jag läste i somras om en svensk lyckoforskare som inte tyckte att man skulle försöka bli lycklig utan istället satsa på altruism. D v s att göra saker för andra. Det funkar för mig. Man får nya vänner (inte helt lätt annars för småbarnsföräldrar i förorten), utvecklas/lär sig nytt.

Kruxet e bara att välgörenhetsorganisationer inte verkar lida brist på folk. Har hört att både Noaks ark och Stadsmissionen har så mycket folk som dom behöver :) o det e ju bra på sätt o vis ;)

Skrivet av Sara Jeswani den 11 jan 2011 - 17:55.

Tror att det ligger mycket i det. Och vad intressant att välgörenhetsorganisationerna är fulla, det säger väl något om människors behov att inte bara göra saker för sig själva. Kanske kunde den energin inte bara kanaliseras genom traditionell välgörenhet utan också i engagemang som får folk att känna sig mer delaktiga i samhällsbygget?

Skrivet av Robban den 11 jan 2011 - 17:57.

Sara:

Jag tror du kommer bli besviken men 2011 kommer passera utan att något hander, business-as-usual. Vi kommer fortsatta tills vi kør huvudet i vaggen.

http://nyheter.se.msn.com/utrikes/article.aspx?cp-documentid=155772231

Skrivet av Martin Saar den 11 jan 2011 - 18:34.

Hej Sara!
Mkt bra skrivet.

"Det är jakten på de där lyckofyrverkerierna som får oss att köpa för dyra prylar eller lägga de surt ihoparbetade semesterdagarna på att åka till någon exotisk avkrok, för som Fritidsresor uttrycker det: "Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns".
Precis som så mycket annat i konsumtions- och tillväxtsamhället blir lyckan till slut en prestation, något att lyckas samla största möjliga mängd av på kortast möjliga tid."

Men hur omprogrammeras ett par generationer människor där livet och lyckan har blivit att prestera utan att relektera och sen leva på minnen. Var händer när denna syn på välbefinnande inte längre går att leva, då det kräver ständigt mer tillväxt? Apati och uppgivenhet eller ...

Skrivet av Robert Halvarsson den 14 jan 2011 - 11:09.

Har själv skrivit en text om lyckoforskning. Den bekräftar för övrigt lite det du är inne på Sara. Stora bankbelopp genererar inte särskilt mycket lyckoavkastning, visar det sig.

http://aspbladet.wordpress.com/2010/11/25/vad-gor-oss-lyckligare/

Skrivet av Anders den 14 jan 2011 - 13:38.

Kan man inte vänta på en eventuell premiär kan man se den filmen "Economic of Happiness" redan idag. Ladda ned presskittet, http://theeconomicsofhappiness.org/get-active-what-we-can-do. I pdf-en finns inloggningsuppgifter. Logga in på vimeo så finns den i sin fullängd men inte fullformat. Fredagsnöje?

Skrivet av Sara Jeswani den 17 jan 2011 - 13:33.

Tack för kommentarer och tips om hur man hittar hela filmen!
Robban: Jo, jag håller med om att vi är på god väg att köra huvudet i väggen. Men kollektiva insikter kan ibland gå ganska snabbt när de väl tippar över. Jag ser det inte som omöjligt att en tillväxtdiskussion faktiskt kan komma igång på allvar i år. Sedan är förstås frågan vad som kommer ut av den.

Martin: Tack! Att "programmera om" folk är förstås extremt svårt, i alla fall om det ska ske med samma argument som man använder idag (dvs att var och en ska bli en vinnare, antingen det är ekonomiskt eller i någon slags personligt varumärkesrace). Men trots allt är vi enormt anpassningsbara -- och i hög grad vanedjur. Efter att inte ha flugit på ett antal år halkar inte mina dagdrömmar automatiskt in på flygresespåret, som förut. Hjärnan vet att det finns andra sätt att tillfredsställa de behoven på. Men för att hitta de nya spåren behöver de flesta av oss hjälp från samhället omkring oss, inte som nu en massiv kampanj kring att tillväxt i olika former är det vi blir glada av.

Mest lästa just nu

Mest kommenterade just nu

Bloggportalen

Senaste kommentarerna

  • Gäst: Klimatrörelse? I Sverige? Finns ingen! Klimatmarschen...
  • Gäst: Ha ha ha! Ja ni borgare bryr ju er verkligen om miljön...
  • Mr M: Det behövs fler partier som verkligen bryr sig om...
  • Martin Saar: Som observatör och deltagare i alla de händelser du...
  • Thorsten Laxvik: Tack David för intressant artikel. Det är sant som...