Foto: Joshua Doubek/Wikimedia Commons/Creative Commons

Olja och gas från skiffer håller på att revolutionera energimarknaden sägs det, och flytta makten från oljeproducenterna i Mellanöstern till länder som USA. Allt fler energibolag kastar även lystna blickar mot Europa i förhoppning om att få ta upp skiffergas. Gasen är egentligen samma sak som naturgas, men har tidigare varit oåtkomlig eftersom den är bunden i berggrund bestående av skiffer.

Olja och gas från skiffer tas upp genom det som populärt kallas fracking – eller hydraulisk spräckning – där man spränger upp sprickor i berggrunden. Många menar att fossila bränslen från fracking kan ersätta konventionell olja till den grad att vi inte behöver bekymra oss om oljetoppen. Och frackingförespråkaren Barack Obama ser utvinningen inte bara som ett sätt för USA att slippa importera olja, utan menar även att skiffergas är ett bränsle vi bör använda oss av i kampen mot den globala uppvärmningen.

Det finns dock anledning att vara skeptisk mot att fracking ska lösa västvärldens energibehov. Det är snarare så att metoden är en desperat åtgärd av energitörstande samhällen som inte vågar erkänna att en verklig omställning är nödvändig.

Anledningen till att skiffergasen har lyfts fram som klimatvänlig är på grund av gasens låga koldioxidutsläpp. Men forskare från Cornell University i New York har sett att metanutsläpp gör att skiffergasen bidrar mer till den globala uppvärmningen än både olja och kol över en tjugoårsperiod.

Eftersom metan är en potent, men kortlivad, växthusgas minskar skillnaderna i klimatpåverkan med tiden, men inte ens sett över en hundraårsperiod bidrar skiffergasen med mindre klimatutsläpp än de andra fossila bränslena. Och det korta tjugoårsperspektivet är relevant med tanke på tröskeleffekter, och risken att vi passerar någon gräns där förstärkningsmekanismer accelererar den globala uppvärmningen.

Olja och naturgas som finns i skifferlager är inte heller en lösning vad gäller oljetoppen. Fortfarande har inte sambandet mellan ökad oljeproduktion och världens globala ekonomiska tillväxt mätt i BNP brutits. Anledningen till att det har blivit lönsamt med okonventionell olja från exempelvis fracking är höga oljepriser på grund av att produktionen av den lättåtkomliga oljan minskar.

Utvinningen av okonventionell olja gör visserligen att den totala oljeproduktionen ökar, vilket gör att priset faller. Men i och med det ökar tillväxten och efterfrågan, och hela processen upprepas, fast från en lägre utgångsnivå än tidigare.

I en uppmärksammad artikel som publicerades tidigare i somras konstaterar forskarna James Murray och Jim Hansen (The Guardian har ett bra referat av artikeln) att olja och gas från fracking knappast kommer att ändra den här utvecklingen. Så länge inte sambandet mellan oljeproduktion och BNP-tillväxt bryts, är det osannolikt att vi kommer att lyckas bibehålla en global ekonomisk tillväxt.

Fracking är inte heller ett sätt för västvärlden att komma bort från sin oljeimport. Murray och Hansen kommer fram till att om all skiffergas i USA utvinns kommer det att kunna försörja landet i runt 23 år med dagens konsumtion, och att det är extremt osannolikt att landet kommer att bli importoberoende.

Trots att fracking inte bidrar till minskade klimatgasutsläpp eller löser oljetoppsproblematiken, så ökar produktionen vilket kan få konsekvenser för lokalmiljön. När det skapas sprickor i berggrunden kan grundvatten förorenas. I filmen Gasland visas exempel på hur boenden i närheten av gasbrunnar tänder eld på sitt metanhaltiga kranvatten, och en forskningsrapport som publicerades i somras visar att 82 procent av 141 undersökta brunnar i ett frackingområde i Pennsylvania innehöll metan. Koncentrationerna var i genomsnitt sex gånger högre i vattenbrunnar som låg inom en kilometer från en gasbrunn. Situationen blir inte bättre av att det är en utvinning som kräver mängder med brunnar, som enligt professor Kjell Aleklett i genomsnitt tappar 50 procent av sin produktion inom ett år från att de tas i bruk.

I Europa har bland annat Frankrike förbjudit fracking och Francois Hollande har sagt att det aldrig kommer att ske medan han är president. I Storbritannien har premiärministern David Cameron intagit motsatt ståndpunkt och hävdat att landet inte har råd att säga nej till olje- och gasindustrin. Detta har under sommaren resulterat i stora protester i bland annat Balcombe i Sussex (George Monbiot skriver bra och underhållande om fracking, David Cameron och machokulturen här).

Visst vore det önskvärt om vi i västvärlden inte var beroende av diktaturer i Mellanöstern att förse oss med olja, men lösningen är inte att byta ut ett klimatpåverkande fossilt bränsle med ett annat. Särskilt när detta bränsle ändå inte är tillräckligt billigt för att tillåta vår ekonomi att växa i den grad som behövs för att undvika framtida ekonomiska kriser.

I stället gäller det att vi ställer om såväl vårt samhälle som vår ekonomi, och skapar ett system som inte kräver billig fossil energi. Nu när produktionen från de traditionella oljekällorna sinar, så har vi ett gyllene läge att försöka genomföra denna förändring. Låt oss inte slösa bort den här möjligheten genom att jaga ännu mer olja och gas och föra världen närmare en katastrofal global uppvärmning.