Forskning
Roligt om civilisationshotande metangas
I premiärnumret av Effekt skriver Jonas Gren en personlig och superintressant artikel om den tickande bomben i permafrosten: metangasen. I det bälte av permafrost som löper från Ryssland, via Skandinavien, till Nordamerika, ligger kopiösa mängder av kol lagrat. När jorden hettas upp och permafrosten tinar förvandlas kolet till metangas – en växthusgas 25 gånger kraftigare än koldioxid.
Än så länge är det för tidigt att säga när denna bomb briserar. Det kan dröja länge, eller inte så länge alls. Faktum är hur som helst att gasen redan nu börjat sippra upp vilket lätt kan bevisas med en tändsticka. I filmen nedan är en av världens ledande permafrostforskare, Katey Walter, en hårsmån från att fatta eld när hennes kollega hugger med ett spett i isen:
Det farliga 2-gradersmålet
När den svenska regeringen låtsas vara klimataktivister är det ungefär lika fräscht som när ens föräldrar immiterar en gangstarappare genom att göra konstiga miner och vifta med händerna.
På den regeringsunderstödda kampanjsajten 2grader.se smilar miljöminister Andreas Carlgren tillsammans med näringsminister Maud Olofsson. De vill att du skriver under deras namninsamling som syftar till att få Sverige och resten av världen att skriva under ett globalt klimatavtal som håller temperaturen under 2 grader.
Om ni ursäktar en till liknelse: Det är ungefär lika effektivt som att knuffa sig själv ryggen för att springa snabbare.
Mer allvarligt är det med den cyniska tanken bakom kampanjen. Jag tolkar detta utspel som ett sätt att hålla kvar vid 2-gradersmålet, trots att all forskning de senaste åren pekar mot att ett sådant mål är detsamma som att sikta mot en ekologisk kollaps.
Regeringen hänvisar till FN:s klimatpanel som bedömt att 2 grader är ett bra mål. Och att vi därmed kan öka koldioxidhalten i atmosfären till uppemot 450 ppm från dagens 387. Observera att klimatpanelens forskning som presenterades 2007 bygger på data från början av 2000-talet.
I dag är läget radikalt annorlunda. En global rörelse har, med stöd i den senaste forskningen, samlat sig bakom kravet 350 ppm vilket motsvarar en temperaturhöjning på någonstans kring 1,7 grader. Min bedömning är att vi borde sikta ännu lägre med tanke på vilka farliga processer vi redan nu har startat, vid 0,8 graders temperaturhöjning.
Om nu dessa siffror spelar så stor roll egentligen. Till syvende och sist handlar det om att snabbt påbörja omställningen av ett samhälle helt uppbyggt på billig fossil energi. Det kommer inte Andreas Carlgren undan, inte ens genom att peka fingret mot USA och Kina. Eller genom att starta namninsamlingar.
Bloggat: Alliansfritt Sverige
Media: Tyfon tvingar hundratusentals på flykt i Vietnam (SVD), Planetens gränser (Miljöaktuellt),
Effekt bland myspyset på bokmässan
Den som för en stund vill glömma att Grönlandsisen satt igång och smälta snabbare än någon tidigare trott, besöker med fördel bokmässan i Göteborg. Här är fokus snarare på den senaste kändis-kokboken eller otaliga "presentböcker" än frågor som handlar om hur vi ska förhålla oss till det faktum att vi spränger en efter en av planetens gränser.
Inget ont om kändis-kokböcker eller de tusentals andra myspysiga inslagen på mässan, men det är lite märkligt att det kulturella hav som bokmässan består av är så tomt på försök att förstå de kriser som nu sammanstrålar och som på sikt hotar vår överlevnad.
Effekt finns i varje fall på plats med vårt premiärnummer och håvar stolt in "wow"-kommentarer och "vad snyggt och spännande det ser ut!" från de vi prånglar ut tidningen till.
Du som inte prenumerarar kan nu köpa premiärnumret som lösnummer. Tidningen säljs också på välsorterade tidningsbutiker över hela landet (distribueras genom Interpress).
Kostnaderna för anpassning är grovt underskattade
Att anpassa världen till det förändrade klimatet kommer att kosta 2–3 gånger så mycket som tidigare beräknats av FN:s klimatpanel IPCC. Det är slutsatserna i en ny rapport av bland andra IPCC:s förre vice ordförande Martin Parry för IIED.
Åtminstone uppemot 510 miljarder dollar om året kommer det att kosta.
Som om det inte vore svårt nog redan nu att få den rika världen att öppna plånboken inför klimatmötet i Köpenhamn.
Å andra sidan borde det inte komma som någon överraskning att effekterna av klimatförändringarna inte bara kommer att kunna räknas i människoliv och förstörda ekosystem, utan även pengar. Och är det möjligt att spendera 1 100 miljarder dollar på att hålla igång världsekonomin, vilket G20 beslutade att göra i våras, borde det vara möjligt att spendera hälften av dessa pengar för att hålla liv i världens samhällen när jorden hettas upp.
Martin Parry i en kort intervju från i våras om hur framför allt världens fattiga kommer att drabbas av klimatförändringarna:
Positiva klimatnyheter
I går meddelade Rajendra Pachauri, FN:s klimatpanels ordförande, att han ställer sig bakom målet om att sänka koldioxidhalten i atmosfären till under 350 ppm.
Jaha, och vad innebär det då, tänker du?
Det innebär att vi är på väg att öka chanserna att hålla klimatförändringarna i schack så vi slipper genomlida klimatkaos.
I dag pågår en sorts dragkamp där politikerna försöker sätta ett så högt ppm-mål som möjligt, medan forskare, progressiva politiker och framför allt miljontals människor världen över kämpar för ett ppm-mål som ligger mer i linje med den senaste forskningen och som ger oss någorlunda goda chanser att klara klimatkrisen.
450 ppm är det utdaterade mål som oftast anropas under förhandlingarna inom FN. Snart kan det vara på väg att ändras till 350. Bland annat tack vare Rajendra Pachauris ställningstagande.
Mer positiva nyheter kommer från Storbritannien där Climate Camp i London nu är i full gång. Detta evenemang är något av det mest välplanerade och största som sker i klimataktivism-sammanhang. På bilden här intill säkras platsen för lägret, Blackheath i sydöstra London, med hjälp av personer som klättrar upp i enorma stativ.
Följ hela utvecklingen på Guardians särskilda Climate Camp-sektion. Guardian bloggar också live från lägret vilket säger något om hur långt före Storbritannien ligger Sverige på mer än ett plan.
Tipsar också om senaste avsnittet av Vetenskapsradions miljöprogram Klotet som sändes i dag och där jag är med som gäst för att diskutera lösningar på klimatkrisen utifrån min bok Vår beskärda del. Programmet handlar framför allt om koldioxidransonering och om grön konsumtion är en bra lösning.
Övrig media: DN om dödläget i klimatförhandlingarna
Klimatkaoset som Sverige hoppas tjäna pengar på
När nu bränderna rasar i Sydeuropa och lågorna slickar Aten kan jag inte låta bli att tänka på den utbredda föreställningen att svensk turistindustri kommer att bli vinnare på klimatförändringarna. Minst en gång i veckan hör jag någon hävda att det minsann inte bara finns nackdelar med ett hetare klimat. Medelhavsvärme i Sverige och olidlig hetta i Sydeuropa kommer vända turistströmmarna 180 grader. Alltså, förbered er på horder av spanjorer och greker som intar svenska stränder!
Någon riktig medelhavsvärme har vi inte haft i Sverige denna sommar, mer hetta har det varit Sydeuropa. Hittills i år har 200 000 hektar europeisk mark förstörts i bränder, varav 75 000 hektar i Spanien vilket är en dubblering jämfört med året innan (The Grist).
– Med klimatmodeller som förutser ännu hetare väder de närmaste åren är vi i hög fart på väg mot en global nödsituation, sa Miguel Soto från Greenpeace i Spanien när han nyligen presenterade organisationens nya rapport "Framtiden i lågor" (på spanska) om skogsbränderna som hot mot samhället.
Jag kan inte låta bli att tänka på bröllopsprogrammet Kär och galen från 90-talet. Särskilt minns jag den stund där brudparet just vigts och rörda till tårar fick kyssa varandra i en av de mest känslomässigt laddade stunderna i sina liv. Då kliver Lotta Engberg fram och ropar i deras öron "Skulle det kännas helt fel om jag säger att vi ska spela minigolf nu!?".
När temperaturen stiger och sydeuropéerna kämpar för sina liv, ska vi fråga dem om de vill komma och upptäcka "Österlen – Sveriges riviera"?
Kan vi inte i stället ruska av oss suget efter att tjäna pengar, återuppväcka solidariteten och inse att de horder som i framtiden reser till Sverige från Sydeuropa inte kommer att bestå av turister.
Media: DN, DN2, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan
En påminnelse om framtiden
Jag tror att alla som är engagerade i klimatfrågan mår bra av att då och då släppa tankarna på klimathotet. Men efter lite vila gör det gott att få sig en påminnelse om vad vi har framför oss.
Amerikanska tv-bolaget ABC har gjort en ambitiös satsning som heter Earth 2100 – Is this the Final Century of Our Civilization?. Den varvar intervjuer, dokumentära bilder och en animerad serie för att beskriva hur de närmaste 90 åren kommer se ut om vi fortsätter på den "självmordsväg" som vi går på just nu. Snyggt gjort och bra innehåll.
Här är det första avsnittet:
Tipstack till Johan.
Media: Ställ om:s Martin Saar om IEA:s senaste varning om den stundande energikrisen, På SVD Brännpunkt kan man läsa ytterligare en debattartikel som går ut på att vi till varje pris måste hålla kvar vid vårt konventionella, energikrävande, icke-hållbara jordbruk.
En bättre bild av utsläppen
Att jämföra länders koldioxidutsläpp med varandra har länge varit svårt, eftersom en viktig bit ofta inte räknas in: den del av vår konsumtion som produceras i andra länder. Nu har det norska universitetet NTNU i Trondheim sammanställt forskning om hur konsumtionen hänger ihop med våra utsläpp och samlat allt på en hemsida, carbonfootprintofnations.com.
Där kan man se och jämföra de utsläpp som 73 olika nationers konsumtion ger upphov till. När utsläpp för sådant vi köper från exempelvis Kina räknas till konsumentlandet i stället för till tillverkarlandet kan bilden av en nations utsläpp förändras drastiskt. Till exempel fördubblas Schweiz koldioxidkonto nästan när man inte bara räknar dess inhemska koldioxidutsläpp.
Inte helt förvånande syns här att hur högre ett lands utgifter för konsumtion per capita är, desto större är också dess koldioxid-fotavtryck. Nationella genomsnittsutsläpp varierar mellan motsvarande ett ton koldioxid per person och år i afrikanska länder som Malawi och Moçambique till runt 30 ton i industriländer som USA och Luxemburg.
I diskussionerna kring ett nytt globalt klimatavtal har man hittills bara utgått från nationella utsläpp. En sådant här perspektiv på utsläppen skulle kunna hjälpa till att hindra rika länder från att ”outsourca” sina koldioxidutsläpp genom att förlägga produktionen i utvecklingsländer, säger Edgar Hertwich, som är en av forskarna bakom projektet.
Hur konkret måste det bli?
Medan världens mest välbärgade länder samlas i Italien och diskuterar icke-bindande procentsatser, medan svenskar tvekar mellan sandaler och
gummistövlar och medan det finns de som framhärdar i att kalla klimatförändringarna för en "hypotes” – så lever redan människor i den verklighet alla andra talar om som "sedan”.
Lagom till G8-mötet har organisationen Oxfam släppt en rapport där den senaste forskningen kring jordens uppvärmning kopplas ihop med historier ur det som brukar kallas Verkliga Livet. I Suffering the Science berättar människor i glappet mellan forskningen och politiken om vad de upplever, här och nu. Oxfams medarbetare har samlat berättelser i länder där de verkar, berättelser där statistiken blir till kött och blod; ett mål mat mindre om dagen, en förälders rädsla att barnen inte ska vara säkra, grödor som skrumpnar bort i plötsliga värmeböljor. Några utdrag:
"Mukelabai, 25, is still stunned as she looks at what remains of her home. ‘We
put all our children in the canoe and paddled about 25km. We could not save our
crops, so we have no food. We are eating nothing."
Mukelabai Liywalii, whose family was driven out of their home by floods, Zambia, April 2009.
“We’ve stopped even adopting seasonal planting, because it’s so useless. Now
we just try all the time. We used to plant in March and that would be it
[finished]. Now we plant and plant again. We waste a lot of seeds that way, and
our time and energy… Sometimes you feel like crying…”
Florence Madamu, Bulirehe, Bundibugyo, western Uganda.
Oxfam påpekar att det tvågradersmål som fler än 100 regeringar baserar sina
strategier på – eftersom den rika världen har kommit fram till att det är ett
ekonomiskt acceptabelt mål – innebär en förödande framtid för åtminstone 660
miljoner människor.
Även för den som har svårt att identifiera sig med länder söder om Spanien och öster om EU:s gräns finns exempel att hämta. En ny rapport från USA visar att myggor som kan sprida den tropiska – och brutala – sjukdomen denguefeber nu har hittats i mer än hälften av alla amerikanska delstater. Rapporten pekar ut den globala uppvärmningen som en direkt orsak. Även i Europa finns forskare som varnar för att det bara är en tidsfråga innan denguefebern får fäste här.
För den som vill gräva ner sig ännu mer i det konkreta gjorde Konjunkturintstitutet
nyligen ett försök att räkna ut vilka kostnader som kan drabba Sverige till följd av ohälsa som beror på ett förändrat klimat.
”Syftet med att värdera hälsokonsekvenserna är främst att tydliggöra de besparingar som kan genereras av klimatanpassningsbeslut.” skriver Konjunkturinstitutet i sitt pressmeddelande. Att anlägga ett ekonomiskt perspektiv på varför vi ska försöka undvika en situation där människor blir sjuka ter sig allt mer absurt.
Oxfam förstår att paniken ligger nära till hands när man läser deras rapport. De avslutar med en förmaning: Ge inte upp. Världens ledare måste få veta att människor vill ha en rättvis och säker framtid. Den sanna kostnaden för klimatförändringar kommer inte att mätas i dollar, utan i liv och mänsklig potential. Och det priset betalas redan.
Bilden överst: Inutu Seoni (18) near her flood damaged hut in Liyoyela Village.
Effects of the seasonal flooding of the Zambezi River in Zambia's
Western Province. Foto: James Oatway / OXFAM
Sagan om ringen i Tällberg
Jag och Sara från Effekt är på Tällberg Forum i Dalarna där närmare 500 forskare, politiker, aktivister och näringslivsfolk är samlade för att mingla och diskutera under temat "divergerande intressen - konvergerande kriser".
Allt inramat av en nästan löjligt pittoresk miljö: robusta röda trähus, Siljans vatten, midsommarstänger, gärdsgårdar. Tio meter från det härbre som vi bor i går en häst och betar. En fin bakgrund att teckna planetär kollaps på.
Jag har just klivit ut ur tältet där Klas Eklund, SCB:s chefsekonom, lett en panel om den ekonomiska krisen följd av Johan Rockström (bilden), chef för Stockholm Environment Institute, som lett en panel om den ekologiska krisen.
Rockström liknande forskarsamhället med ringbäraren i Sagan om ringen. Ringen är kunskapen om planetens gränser. Det är en tung kunskap att bära, särskilt under de senaste åren då allt bara blir värre och värre. Fram tills nu, menade Rockström, har forskarna gömt sig i sina laboratorier, de har haft på sig ringen och därmed varit osynliga. Nu måste det bli slut på att sitta och fila på datormodeller på rummet och nå ut med budskapet till världen. Även om det inte är något kul budskap att komma med.
Forskarna i Tällberg gör vad de kan. Just nu pågår en briefing av den senaste forskningen på områden som klimat, energi, ekonomi och mat.
Följ forumet live eller se video i efterhand.
Bloggat: SVT Ställ om
Media: Inslag i P1 Morgon
Fördjupning
© Copyright 2009–2013. All rights reserved. Designad av