1. Entusiasterna

Den som kliver in på Scandic hotell i Mölndal skulle vara förlåten om den tror att någon pensionärsförening har förlagt sin helgresa till västkusten. Det är fredag lunch och fullt med äldre som plockar mat från buffén till sorlet av glatt småprat. Det enda lilla orosmolnet för Tege Tornvall är att bussen från Norge är sen, nu är det är osäkert om norrmännen hinner till helgens första föredrag.

Tege Tornvall är glad och välkomnande, entusiastisk över att ett par, som vi kallas i de här sammanhangen, klimatalarmistiska journalister har kommit hit. Han är aktiv i nätverket Klimatsans som står bakom den stundande konferensen, Climate Sense 2018. Tege Tornvall beskriver sig själv som en faktajournalist med bakgrund på tidningar som Ny Teknik och Veckans Affärer. Numera är han pensionär bosatt i Leksand och han känner sig illa behandlad av de flesta etablerade tidningar. Bland annat ska en redaktör i Dalarna ha portat honom från sina sidor.

– Jag tycker det är utomordentligt häpnadsväckande, att en redaktör säger till en kvalificerad journalist i sin bygd: Jag släpper inte in dig. Men jag är ingen som förespråkar likskändning, jag har bara lite annorlunda faktauppgifter att ge. Det pågår någonting häpnadsväckande här, jag kan inte förstå det.

Det han kallar annorlunda faktauppgifter handlar om att en ökande koldioxidhalt i atmosfären skulle vara ett problem för jordens klimat.

– Det stämmer helt enkelt inte när man börjar titta närmare på det, säger Tege Tornvall.

Nätverket Klimatsans säger att det vill stå för ”sansad, faktabaserad information i klimatfrågan” och tillsammans med grundaren Sture Åström brukar Tege Tornvall skicka debattartiklar till media där de argumenterar för att det inte finns något klimathot.

– Vi är nästan alla pensionärer för då kan man nämligen tala fritt. Det här är lite konspiratoriskt, men de som i dag sitter på poster i näringsliv och akademi kan inte gå ut och säga sånt här för då riskerar de sina positioner, sina jobb och sina anslag. Hela politiken, alltihop, bygger på den här tanken att jordens klimat håller på att hotas för att vi släpper ut mera koldioxid, säger Tege Tornvall.

En av konferensens gäster är Per Welander. Han är ordförande för föreningen Stockholmsinitiativet som driver Klimatupplysningen, Sveriges i särklass största blogg för dem som förnekar att den globala uppvärmningen är ett problem. Han har ett annat svar på varför det mest är äldre och män på plats i Mölndal.

– Det är inte så konstigt. För om du backar 30-40 år var det 90 procent män som gick naturvetenskaplig utbildning och nu har de kommit upp i karriären. Nu är det mycket jämnare på universiteten, och det tar lång tid innan det sprider sig upp i hierarkin.

Och du menar att det här är toppen på hierarkin?

– Ja, det är många professorer här, så visst är det så, säger Per Welander.

2. Vetenskapen

Vi ska tillbaka till Mölndal, men först en kort påminnelse om vad vetenskapen säger. Sedan förindustriell tid har planeten värmts med cirka en grad. FN:s klimatpanel IPCC, som sammanställer det rådande forskningsläget om klimatet, konstaterade i sin senaste rapport från 2014 att det är extremt troligt att människans utsläpp av koldioxid har drivit uppvärmningen sedan 1950-talet och att om utsläppen av växthusgaser fortsätter kommer konsekvenserna att bli allvarliga, långvariga, och i vissa fall irreversibla för såväl mänskliga som naturliga system.

Flera oberoende undersökningar har också visat att det finns en vetenskaplig konsensus, att ungefär 97 procent av forskarna tror att människan påverkar klimatet (se bland annat Cook et al 2013).

Deltagarna på konferensen i Mölndal kallar sig själva skeptiker, vilket är något positivt inom vetenskapen. Det är forskningens roll att ställa kritiska frågor och undersöka verkligheten. Men med tanke på att det finns konsensus bland en överväldigande majoritet av världens klimatforskare om att människan påverkar klimatet, innebär det att vad deltagarna kallar för skepticism har övergått till förnekelse av den etablerade forskningen. Därför är klimatvetenskapsförnekelse, eller kortare klimatförnekelse, ett rimligare ord att använda i sammanhanget (och nej, förkortningen innebär inte att någon förnekar att det finns ett klimat, den är bara ett sätt att slippa en tungvrickare).

3. ”Sug min klubba”

I föreläsningssalen hänger en tröja med texten ”I ♥ CO2” längst fram. Under konferensens två dagar är det en rad föreläsare, de flesta pensionerade professorer, som försöker förklara varför det inte går att lita på FN:s klimatpanel IPCC. Argumenten pendlar från att det är ett grundläggande missförstånd i den basala fysiken som bland annat Olof Palme utnyttjade för att propagera mot kärnkraft, till att klimathotet har blivit en grandios religion skapad av familjen Rockefeller för att några få mäktiga religiösa ledare, så som ”Klimatjesus” Johan Rockström, ska kontrollera världen.

En av talarna är amerikanen Willie Soon, något av en rockstjärna i dessa kretsar. Han är astrofysiker vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics i Massachusetts och är flitigt citerad bland klimatförnekare. 2015 avslöjades det i såväl The Guardian som The New York Times hur han de senaste tio åren hade fått mer än 1,25 miljoner dollar av fossilindustrin, bland annat från ExxonMobil och bröderna Charles och David Koch som har storskaliga investeringar i den fossila energisektorn. Trots att Willie Soon i korrespondens med sina finansiärer beskrev sina vetenskapliga artiklar som ”leveranser” har han hävdat att pengarna inte påverkar hans forskning.

Nu är han på plats i Mölndal och håller två föredrag, där det sista handlar om hur han upplever att han har behandlats och censurerats av den etablerade vetenskapen. Påhejad av en entusiastisk publik anklagar han klimatforskaren James Hansen för att vara en ”galen kille” som publicerar ”skitartiklar i vetenskapliga tidskrifter”. Han uttalar sig också om forskaren Michael Mann och den så kallade hockeyklubban som visar hur temperaturerna har stigit kraftigt under 1900-talet. Skratten är högljudda när en allt mer agiterad Willie Soon avfärdar grafen med kommentaren: ”Sug min klubba.”

Frågan är hur det kommer sig att en person som Willie Soon är i Mölndal och får framför allt äldre män att skratta genom att vräka ur sig oförskämdheter om andra klimatforskare?

4. Forskningen om förnekarna

Även om Tege Tornvall avfärdar det som ”kvasivetenskap” finns det en växande mängd vetenskaplig litteratur om klimatförnekelse och som kan hjälpa oss att förstå vad som pågår. Undersökningar av de amerikanska sociologerna Aaron McCright och Riley Dunlap har visat hur det i USA främst är vita män med konservativa värderingar som inte tror att klimathotet är ett problem. Och om samma män hävdar att de har en god förståelse om global uppvärmning är det ännu troligare att de intar en position som går på tvärs mot den etablerade vetenskapen. Idé- och miljöhistorikern Martin Hultman vid Linköpings universitet har i sin tur knutit det här till vad han kallar industrimodern maskulinitet. Detta är män som har gjort karriärer inom akademin eller privat industri, och varit med och skapat den industriella tillväxten under andra halvan av 1900-talet, samma industriella tillväxt som ligger bakom större delen av växthusgasutsläppen. Och då är det lättare att förneka problemet än att erkänna att ens livsverk skulle ha bidragit till ett existentiellt hot.

Exempel på dessa samband går att se i Mölndal. Konferensdeltagarnas entusiasm och engagemang i ämnet går inte att ta miste på. De flesta delar gärna med sig av sin teori kring vad som är problemet med IPCC, deras klimatmodeller och etablerad media som rapporterar om dem. Många lyfter också fram hur den fossila energin har drivit på den globala ekonomiska tillväxten under 1900- och 2000-talet, och argumenterar därför för att en klimatpolitik som syftar till att minska utsläppen av koldioxid skulle vara ett hot mot världens fattiga.

Alla på konferensen är dock inte lika bekymrade över fattigdom. Rögnvaldur Hannesson är professor emeritus i ekonomi vid Norges handelshögskola. Han argumenterar under sitt föredrag för att Norge inte har råd att ta IPCC:s varningar på allvar, eftersom innebörden blir att landet måste lämna en del av sina oljetillgångar i marken. Visserligen får den globala uppvärmningen negativa konsekvenser för vissa länder, men inte för Norge där ”det allra mesta av det vi gör gör vi inomhus” enligt Rögnvaldur Hannesson. Därför tycker han att det är bättre att Norges regering tar hela sin klimatbudget och ger till Nato enligt devisen: Det är bättre att rädda sig själv än att rädda klimatet.

Argumentationen är i linje med psykologen Kirsti Jylhäs forskning. Kirsti Jylhä är lektor vid Södertörns högskola, och hon har visat att det finns ett samband mellan klimatförnekelse och acceptans av gruppbaserade sociala hierarkier. En acceptans som kanske är nödvändig för att förneka ett problem som den globala uppvärmningen, som kommer att drabba redan utsatta först.

5. Clexit

För att försöka förstå vilken roll personer som Willie Soon har i att sprida tvivel om den globala uppvärmningen kan vi ta hjälp av det som Riley Dunlap kallar ”The Denial Machine”. I USA, där klimatförnekelsen är betydligt mer utbredd än i Sverige, har Dunlap kartlagt hur konservativa stiftelser och fossilindustrin finansierar tankesmedjor som i sin tur finansierar forskare som ska visa att koldioxid är positiv för klimatet. Det är ofta dessa forskningsresultat som sedan cirkulerar på bloggar som Stockholmsinitiativet.

Personkopplingarna mellan det fåtal forskare som förnekar klimathotet är flera, liksom deras kopplingarna till såväl politiken som fossilindustrin. Willie Soon är styrelseledamot i Clexit, en organisation som vill att alla länder ska lämna Parisavtalet. När organisationen bildades 2016 deklarerade den att EU-byråkrater försökte kontrollera världen genom miljöextremism och klimathysteri. Clexit står även som medarrangör till konferensen i Mölndal.

Clexit har enligt sina egna uppgifter den kontroversiella tjeckiska ex-presidenten Václav Klaus som sin hedersbeskyddare. Förutom sin klimatförnekelse har Klaus genom åren gjort sig känd för flera homofobiska uttalanden och ett nära samarbete med högerextrema partier. När Václav Klaus 2016 fick ta emot ”Frihetspriset” av Sverigedemokraterna sa han att mänskliga rättigheter ”hotar den nationella suveräniteten”.

Clexits president är Christopher Monckton, tidigare klimattalesperson för det brittiska ultranationalistiska partiet UKIP. Monckton var inbokad till konferensen i Mölndal men fick lämna återbud på grund av sjukdom. I styrelsen sitter även Ole Humlum, professor emeritus i fysisk geografi vid Oslo universitet, som höll ett anförande på konferensen om hur han menar att alla de stora mätinstituten har förfalskat sin data. Här finns även en amerikansk atomfysiker från Princeton vid namn William Happer, som vi har anledning att återkomma till.

Nils-Axel Mörner är svensk direktör för Clexit och en flitigt citerad forskare bland klimatförnekare.

Den svenska regiondirektören för Clexit har sedan starten varit Nils-Axel Mörner. Han är tidigare föreståndare för institutionen för paleofysik och geodynamik vid Stockholms universitet, men gick i pension 2005. Efter att ha undersökt havsnivåmätare på bland annat Maldiverna, i Indien och senast på Fiji hävdar han att det inte sker någon havsnivåhöjning alls. Det är tvärtemot vad såväl satellitdatan som det globala medelvärdet från världens alla havsnivåmätare visar, nämligen att havet stiger med cirka 3,2 millimeter per år och har stigit nästan 20 centimeter sedan 1870.

Nils-Axel Mörner, eller Nicklas Mörner som han kallas, är en central person på konferensen i Mölndal. Han är moderator för ett föreläsningspass och han ska hålla två egna föredrag under helgen. Att han är uppskattad och respekterad bland besökarna är uppenbart, många refererar till honom som ”kanske världens främsta havsforskare.”

Effekt bokar in en intervju med Nils-Axel Mörner på lördagen för att bland annat prata om Clexit, något som visar sig svårare än förväntat. Trots att Nils-Axel Mörner har ”Clexit” på sin namnskylt och snart ska hålla ett föredrag om föreningen, säger han att han inte är ”så intresserad” av den.

– Man bad mig internationellt att: Kan inte du se till att det blir ett svenskt Clexit? Och då skapade jag ett svenskt Clexit, säger Nils-Axel Mörner.

– Om man verkligen vill lämna Parisavtalet ska man ge sig på beslutsfattare, men jag är inte intresserad av det, det är inte min grej, fortsätter han.

Nättidningen Desmog har dock rapporterat om hur Nils-Axel Mörner i februari 2017 skrev under ett upprop som uppmanade USA att lämna Parisavtalet och i november 2017 skrev han själv ett öppet brev till Fijis premiärminister som var värd för klimattoppmötet i Bonn. Tidigare i karriären har han skrivit och undertecknat flera liknande brev till internationella ledare. Hur ska det förstås om han inte vill ge sig på beslutsfattare?

– Jag tycker det är kul på det internationella, men i Sverige är det så insyltat, det är så komplicerat här. Ingenting är riktigt rätt eftersom mycket av det här med koldioxiden kommer ur svensk [forskning], det var vi som skapade påståendet så politiken är så fast: Det är koldioxiden som är boven, säger Nils-Axel Mörner.

På frågan vilken roll Clexit har haft i att ordna konferensen i Mölndal är han svävande.

– Ja, det vet jag inte. Sture [Åström, från Klimatsans, red. anm.] ringer ofta och ber att få tala om saker och få åsikter, jag är ju van att anordna konferenser.

Mörners senaste forskning på Fiji är intressant av två anledningar, vilket Desmog var först med att rapportera om. Den ena är att forskningen var i alla fall delvis finansierad av den amerikanska organisationen CO2-coalition.

I maj 2017 skickade flera konservativa tankesmedjor och organisationer ett brev till USA:s president Donald Trump och uppmanade honom att ta USA ur Parisavtalet. Från CO2-coalition är brevet undertecknat av deras dåvarande president William Happer, samma Happer som även sitter med i Clexits styrelse. Tidigare under året, när Trump var nyinstallerad, hade William Happer även ett möte med presidenten då han var aktuell för jobbet som Trumps nya vetenskapliga rådgivare.

Liksom Willie Soon har William Happer avslöjats med att ta emot pengar från fossilindustrin. Reportrar från Greenpeace journalist-project Unearthed antog 2015 falsk identiteter och påstod att de representerade företag med intresse i kol, olja och gas. Reportrarna bad William Happer att skriva en rapport om de positiva aspekterna av koldioxid vilket Happer accepterade. Dock ville han att pengarna skulle gå till CO2-coalition och skickas genom fonden Donors Trust som gör det möjligt för finansiärer och donatorer att vara anonyma i USA. Därmed skulle det inte synas att de kom från fossilindustrin.

Nils-Axel Mörner säger att anledningen till att han fick forskningspengar för sitt Fiji-projekt från CO2-coalition var för att hans anonyma bidragsgivare skulle slippa betala skatt.

– För att få det klassat som tax deductible kunde han inte skicka det direkt till mig utan då skickade han det till CO2-coalition.

Kan du säga vem det var som gav dig pengarna?

– Nej, det kan jag inte, jag är inte säker. Det var en som skrev till mig men jag var inte säker om det var från hans egen ficka eller någon annan.

Det har varit vissa andra fall med CO2-coalition, bland annat med William Happer som också är med i Clexit, där han har tagit emot pengar från fossilindustrin…

– Det skulle jag gärna göra men det har jag aldrig gjort, säger Nils-Axel Mörner.

6. Ovetenskapliga tidskrifter

Den andra anledningen att Nils-Axel Mörners forskning har uppmärksammats är att en stor del av resultaten publicerades i open access tidskrifter vars vetenskapliga standard kraftigt har ifrågasatts. Tidskrifterna har på engelska benämnts ”predatory journals” en term som myntades av den amerikanska bibliotekarien Jeffrey Beall som var först med att kartlägga dem. Bealls kritik mot tidskrifterna handlar om att de söker upp akademiker och uppmanar dem att skicka in artiklar. Artikelförfattarna får själva betala för att få sina artiklar publicerade samtidigt som kollegiegranskningen, det som på engelska kallas ”peer-review”, ofta är undermålig. Det gör att det kan finnas möjligheter för akademiker att mot betalning kunna putsa upp sitt CV med till synes vetenskapliga publikationer.

Under hösten 2017, inför toppmötet i Fiji, publicerade Nils-Axel Mörner åtminstone sex artiklar i tidskrifter vars vetenskapliga kvalitet har ifrågasatts. Kurt Lambeck, professor i geofysik vid Australia National University, sa till Desmog att ”ingen av artiklarna skulle ha passerat granskningsprocessen för mer välrenommerade tidskrifter.”

I en av artiklarna finns det uppenbara korr- och räknefel i sammanfattningen, vilket är det första de flesta läser i en vetenskaplig artikel. Nils-Axel Mörner skriver att mätningen under åren ”1989-2917” visar ett blandat resultat med ”16 år med stabilitet, 10 år med snabb höjning, och 4 år med snabb sänkning av den relativa havsnivån”. Även om vi utgår från att Mörner menar 2017 snarare än 2917, är mätperioden bara 29 år, vilket gör det svårt att förstå hur han får mätvärden för 30 år.

– Oj då, det var dåligt, säger Nils-Axel Mörner när Effekt påpekar felen.

– Det är mitt keyboard som börjar bli gammalt. När jag slår ett p så blir det ett o som ligger bredvid, fortsätter han när han försöker förklara vad som har hänt.

Nils-Axel Mörner säger att han valde de tidskrifter han gjorde eftersom det går snabbt att bli publicerad där. En av artiklarna heter ”Sea-level Manipulation” och där försöker Nils-Axel Mörner hävda att data från satelliterna som mäter havsnivån är manipulerad. Från det att Nils-Axel Mörner skickade in artikeln tog det tio dagar tills den publicerades. Som jämförelse kan nämnas att den etablerade vetenskapspublicisten Elsevier har som mål att en inskickad artikel ska granskas inom 80 dagar.

När Effekt frågar om det verkligen går att ha en gedigen peer-review-process på tio dagar, undviker Nils-Axel Mörner frågan och börjar i stället prata om den amerikanska tidskriften PNAS. PNAS brukar anses som en av världens mest prestigefyllda multidisciplinära tidskrifter tillsammans med Nature och Science. Men Nils-Axel Mörner kallar det för en tidskrift som släpper igenom ”vilka skitartiklar som helst” eftersom han tycker att deras kollegiegranskning bara är kompisar som granskar kompisar.

– De här råttorna, för det är råttor det är frågan om, vad gör de? De läser och säger: vad tycker jag? Som fackgranskare ska du aldrig bry dig om vad du själv tycker, utan om det är logiskt, om det är väl uppbyggt och naturligtvis får det inte vara dåligt språk och sådana här saker. Men allt det är borta, nu är det bara propaganda. Alla vill ha den här jävla skiten om att havet stiger, så fort havet stiger är det bra och om havet inte stiger är det inte bra, säger Nils-Axel Mörner till Effekt.

Vilka menar du är råttorna?

– När man alltså inte värderar saker utan börjar med att indoktrinera sina egna åsikter i fackgranskningen. Fackgranskningen ska bara handla om det är bra eller dåligt, och det är samma sak med tidskrifter, är det bra eller dåligt. Den här Lambeck, som skrev att det var fel tidskrifter, han skrev ingenting om det var bra eller dåligt för han kan inte det. Han har aldrig varit i fält, han har kanske varit och badat på någon strand men han kan inte tala om vad medelvattenytan är för han har ingen kunskap om sådant, säger Nils-Axel Mörner.

Nils-Axel Mörner vet att Effekt spelar in intervjun, men han sitter ändå och kallar andra forskare för ”råttor”. Efter intervjun kontaktar Effekt Kurt Lambeck och frågar om han vill kommentera Mörners citat. Även om han är ovillig att ge sig in i en diskussion som handlar om personangrepp snarare än fakta, konstaterar Lambeck att Mörners påstående om att han aldrig har varit i fält är grundlöst, då han bland annat har bedrivit fältstudier i Europa, Grönland, Antarktis, Australien och runt Stilla Havet. Effekt passar också på att fråga om det finns någon som helst vetenskaplig grund för Nils-Axel Mörners påstående om att havsnivån är stabil?

– Svaret är att det kan finnas några platser där den är det, men det går inte att generalisera de resultaten till hela planeten. Att havsvolymen verkar öka syns i såväl det väldigt noggranna oceanografiska arbete som har gjorts vad gäller de globala analyserna av havsnivåmätare, likväl som i resultaten av satellitmätningar. Mörners lättvindiga avfärdande av sådana analyser är sannerligen dålig vetenskap, säger Kurt Lambeck.

7. Politiken

Vi vet att Donald Trump har för avsikt att dra USA ur Parisavtalet och hans administrations förnekelse av klimatvetenskapen är välkänd. I Sverige har flera ledande Sverigedemokrater genom åren visat att de misstror klimatvetenskapen, och i Europa är det flera ultranationalistiska högerpartier som flörtar med klimatförnekarna.

Den enda riksdagspolitiker som har kommit till konferensen i Mölndal är dock en moderat, Jan Ericson som också har bloggat om den. Där är han en av dem som hävdar att Nils-Axel Mörner är ”världens kanske främsta forskare i havsnivåförändringar”.

Till Effekt säger han att han inte vet om människan ligger bakom den globala uppvärmningen.

– Vi har haft så många klimatförändringar i jordens historia som inte har haft med människan att göra och det är konstigt om det bara har upphört och att det bara är människan som påverkar klimatet i dag. Så där brister logiken i det här resonemanget om klimathotet, säger Jan Ericson.

– Framförallt är jag orolig för att vi invaggar oss själva i en säkerhet att om vi bara minskar koldioxidutsläppen så finns det inget klimathot längre, då kommer klimatet aldrig förändras längre. Det är klart det kommer att göra, fortsätter han.

Vi har hört här Johan Rockström kallas Klimatjesus, hur ser du på det?

– Det är väl lite tillspetsat när man hör de här föredragen, men mitt förtroende för Rockström är väl inte så där jättestort, det kan jag inte påstå. Jag har träffat honom och det finns andra personer jag litar mer på i klimatdiskussionerna än Rockström, säger Jan Ericson.

Efter ett av föredragen hör Effekt hur Jan Ericson säger till andra konferensdeltagare att det är flera riksdagsledamöter inom Moderaterna som delar hans åsikt i klimatfrågan. När Effekt frågar honom om uttalandet menar han dock att det gäller alla riksdagspartier.

– Jag upplever nog att det finns människor i alla partier i riksdagen som har en mer nyanserad bild på klimatfrågan än den som man kan tro om man följer media, säger Jan Ericson.

8.Avslutningen

Den sista talaren på konferensen är Stockholmsinitiativets ordförande Per Welander. Han tycker konferensen är en ”succé” och det blir genast bestämt att en uppföljande konferens ska hållas i Norge. Per Welander hävdar att ”svenskarna är världens mest indoktrinerade folk i klimatfrågan” och att organisationer som Stockholmsinitiativet därför behöver jobba mer internationellt. Han lovar att de ska jobba på för att bevisa att hela klimathotet är en bluff.

Per Welanders löfte får kanske också ses som en varning till alla oss som litar på den etablerade vetenskapen och är övertygade om att den globala uppvärmningen är ett allvarligt och akut problem. Kimatförnekarna är fortfarande aktiva.