Flyg

Fråga: När började Moderaterna bry sig om klassamhället? Svar: När det kan användas som argument för att bibehålla flygets obefintliga bränsleskatter.

Bakgrunden är Miljöpartiets förslag på en koldioxidskatt på flygbränsle, något som i dag inte finns. Förslaget har fått moderaten Henrik von Sydow, ordförande i skatteutskottet i riksdagen, att gå i taket. Med högre flygskatter blir flygresor förbehållet företagsledare och inte vanligt folk, menar von Sydow. Flygresorna skapar dessutom ett engagemang för en hållbar utveckling, hävdar han.

På Expressens debattsida skriver han bland annat följande:

“Den som med egna ögon sett föroreningarna över Asiens storstäder, smutsigt vatten och skräpiga stränder i Medelhavet och hotade korallrev utanför Egypten önskar sig också mer av hållbar utveckling.”

Jaså? En annan version, sannolikt lika korrekt, skulle kunna lyda så här:

Den som med egna ögon upplevt hur lätt och billigt det är att flyga till Thailands paradisstränder gör det gärna minst en gång om året. Och smogen over Bangkok slipper man ju se man om flyger direkt till Phuket.

Här är ytterligare en intressant mening från von Sydows debattartikel om flygets goda verkan.

“Barnfamiljer som får möjlighet göra ett avbrott från vardagens förpliktelser med natursköna upplevelser på semestern sätter också ett värde på en hållbar miljö.”

Den filosofiska följdfrågan blir då: Är ett värde alltid värt något? Självklart inte. För att ta ett grovt men talande exempel: Den som dödat någon och sedan förklarar att handlingen gjort att han/hon numera hyser större respekt för människolivet får knappast applåder.

von sydow frågar sig också vem som vinner på en utveckling med högre flygskatter (och indirekt lägre utsläpp av växthusgaser).

Ja, några av dem som skulle vinna på det kan du läsa om i Shora Esmailian text om den obefintliga klimatpolitikens offer. En annan vinnare är biosfären.

Mer om flygets klimatpåverkan här:

Igår berättade elva av våra landshövdingar på DN Debatt att de högaktningsfullt struntar i våra barns framtid.

De formulerar sig inte riktigt så. De menar nog inte ens så. Men innebörden är densamma.

Landshövdingarna oroar sig över att det verkar gå trögt med Arlandas nya miljötillstånd. Det finns risk för att bland annat gällande utsläppstak bibehålls. Det skulle begränsa de planerade ökningarna av flyget till och från Arlanda. Och om vi får tro landshövdingarna väntar då något som liknar ragnarök. Turisterna blir färre och näringslivet kommer att drabbas hårt.

Det hör till saken att miljötillståndets utsläppstak inte handlar om hur mycket koldioxid själva flygresorna genererar. Det är flygplatsens egna utsläpp som måste hållas under vissa nivåer, och då inräknas även biltrafiken till och från Arlanda. I dagsläget håller man sig under gränsen. Men eftersom Arlanda räknar med att öka antalet flygningar till och från flygplatsen med över 50 procent de närmaste 25 åren, får man snart problem.

Flygets expansion hotas alltså om inte myndigheterna går med på att höja utsläppstaket. Och det är detta som oroar landshövdingarna. ”Flyget har en viktig roll för Sveriges framtid. För våra regioners framtid är flyget en nödvändighet”, skriver de. Naturligtvis tänker de även på miljön. Naturligtvis ska flygbranschen ges ”möjligheter att utvecklas parallellt med att miljöförbättrande åtgärder kan införas”. Naturligtvis. Det är som det brukar låta. Man ska äta kakan och ha den kvar.

Problemet är bara att den ekvationen är helt omöjlig när vi pratar flyg.

Cirka tio procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser orsakas av flygresor, enligt trafikforskaren  Jonas Åkerman på KTH. Det motsvarar cirka ett ton per svensk och år. Då har han inte tagit i. Flygets utsläpp sker på hög höjd, och kan ge värre effekter än annan koldioxidförbränning. Osäkerheten är emellertid stor om hur mycket utsläppen bör räknas upp. När jag jämför Jonas Åkermans beräkningar av hur mycket utsläpp en Thailandsresa genererar (2,5 ton) med vad ansedda tyska klimatkompenserarna Atmosfair kommer fram till (5,6 ton), visar det vilka intervaller vi talar om.

Men det är klokt att vara försiktig. Låt oss använda Jonas Åkermans siffror. De är tillräcklig illavarslande.

Ett ton växthusgaser per person och år är möjligen vad världen klarar av i utsläpp. Det är där man brukar hamna när det formuleras klimatmål. Och då är vi fortfarande försiktiga. De senaste årens forskning tyder på att betydligt skarpare mål krävs.

Ett ton per år. Det är vad vi har sett att svenskarnas flygande redan orsakar. Och om flygbranschen och dess landshövdingelobbyister får som de vill kommer siffran att öka. Visst finns det möjligheter att effektivisera motorer och göra smartare flygningar, men inte i sådan takt att det kan kompensera för den planerade tillväxten. Sedan 1980 har flygutsläppen fördubblats, trots bränsleeffektivare flygningar.

Men säg att vi ändå på något magiskt sätt klarar oss med det där tonnet. Gott så. Tråkigt bara att utrymmet för all annan verksamhet som orsakar utsläpp då försvinner. Inga fler bilresor eller lastbilstransporter. Ingen sjöfart. Ingen matproduktion. Ingen cementtillverkning.

Men flyga kommer vi att kunna göra.

Till saken hör att det bara är några få procent av världens invånare som flyger regelbundet. Gör tankeexperimentet att det enligt våra landshövdingar så oundgängliga flygandet blir tillgängligt för alla. Det vore väl en rättvisereform så god som någon? Kruxet är bara att ankomsthallen blir en ekologisk mardröm.

Utvecklingen är alltså fullständigt ohållbar. Det borde till och med en landshövding förstå.

Just som jag inför det kommande numret av Effekt sitter och skriver en artikel om flygfrågans uppgång och fall (det vill säga död) får jag ett mejl från brittiska flygmotståndarna Plane Stupid. Enligt mejlet har runt hundra aktivister – däribland medlemmar från Plane Stupid – intagit Heathrows flygplats för att protestera mot att flyget fortfarande är momsbefriat.

– Det är orättvist, helt enkelt, att flyg inte betalar moms. Varför ska en av världens mest smutsiga och bullriga industrier komma undan ostraffat, medan vanliga människor betalar moms på nödvändigheter som toalettpapper? säger David Nivens, talesperson för aktionsgruppen som kallar sig för Take VAT (VAT heter den brittiska motsvarigheten till MOMS). 

Det är mot bakgrund av en höjning av den brittiska momsen till 20 procent som Heathrowaktionen ska ses. Momshöjningen har kritiserats för att slå mot Storbritanniens fattiga, och gruppen UK Uncut har uppmärksammats för sina protester mot företag och rika som skatteplanerar för att komma undan skatt – samtidigt som momsen höjs för att öka statens intäkter.

Take VAT-aktivisterna ska, enligt rapporter på Twitter, ha svårt att ta sig in på terminal 3 på Heathrow som planerat. Men det hindrar inte dem från att från övriga avdelningar av flygplatsen samla in bevismaterial – så som toalettrullar och sopkorgar – för flygindustrins orimliga momsbefrielse. 

Bilden är lånad från Jonathan Warren. Tack, Jonathan!

Twitter: #TakeVat

Guardian skrev om Take VAT tidigare i veckan. 

Det är inte lätt att förena politisk övertygelse med privatmoral i ett samhälle där de flesta gör vad de känner för utan att bry sig om konsekvenserna för andra.

För några år sedan kämpade klimataktivister över hela landet frenetiskt med att försöka stoppa utsläppen. Många kreativa sätt används för att få folk att åka mindre bil, äta mindre kött och sluta flyga. Särskilt flyget blev en viktig måltavla. Flyget är som bekant en stor källa till utsläpp av växthusgaser och en flygresa till Thailand orsakar mer klimatskada än vad en genomsnittsperson lyckas åstadkomma under ett helt år. Eftersom det inte finns något realistiskt alternativ till fossilt flygbränsle kommer det moderna flyget på sikt att behöva upphöra helt om klimatmålen ska kunna nås.

En vanlig paroll när anti-flygaktivismen stod på sin topp var "flyget dödar". I flera fall gjordes tappra försök att stoppa flygtrafiken genom att ta sig in på flygplatser.

I dag är denna typ av klimataktivism så gott som död. Ingen verkar se det som en framkomlig väg att försöka få folk att sluta flyga. Och flera av de aktivister som en gång skanderade "Flygning leder till klimatkaos!" flyger numer själva på semesterresor ut i världen. De pratar kanske inte så högt om det, men ingen undkommer det allseende ögat Facebook...

Jag klandrar dock ingen som faller för frestelsen att åka på solsemester mitt i vintern eller dra iväg på festweekend till någon europeisk storstad. Det är rätt naturligt att vilja njuta samma bekvämligheter och möjligheter som personer man jämför sig med. Men man måste i så fall fråga sig: om inte ens de mest övertygade klimatkämparna kan sluta flyga, kan man då hoppas på att alla andra i världen som tar flyget för givet ska göra det?

George Bush sa en gång apropå klimatförhandlingarna att "den amerikanska livsstilen inte är förhandlingsbar". Ingen vill säga det högt, men faktum är att samma sak även gäller för den svenska livsstilen.

Många klimatengagerade skulle nog försvara sin flygresa med att det inte spelar någon roll om de avstår en flygresa, det krävs politiska beslut för att det ska bli någon verklig förändring. Vilket är sant, men för att sådana beslut ska tas måste folk också vilja ha dem. Och om bara ytterst få personer är beredda att avstå flyget, hur troligt är det att en politiker kommer vilja ta ett sådant beslut?

Precis som den brittiska författaren George Monbiot en gång befarade har det uppstått en symbios mellan politiker och medborgare. Medborgarna kräver att politikerna ska minska utsläppen, till exempel genom skatt, ransonering eller något annat, men innerst inne hoppas de att deras krav aldrig ska hörsammas. Politikerna kan samtidigt låtsas vidta en massa åtgärder som inte får någon större effekt, utan att medborgarna bryr sig.

Så lär det fortsätta tills dess att vår livsstil möter hårda fysiska gränser. Hypade finanskollapsgurun Nicole Foss har uttryckt detta bäst. Hon konstaterar att George Bush hade helt rätt när han sa att den amerikanska livsstilen inte är förhandlingsbar. "Naturen förhandlar nämligen inte med dig, den dikterar".

Förmodligen kommer den att göra det snarare än många tror. Den billiga oljans era är trots allt över, det erkänner till och med oljebolagen själva. Och utan billig olja kommer det inte att finnas några billiga flygresor. Vilket betyder att man ska passa på att flyga innan det är för sent. Det finns många argument för att avstå flyget – förutom att det potentiellt kan minska risken för klimatkaos.

Flyget har exempelvis dödat mycket av idén om resande som ett äventyr. Att förflytta sig i en kabin mellan två flygplatser är bara en transport. Tar man sig däremot fram på andra sätt blir det oftast mycket mer av resa i ordets mer romantiska bemärkelse. Tåg- eller bussresenären upptäcker till exempel sådant som man inte hade förutsett, vilket flygresenären sällan kan skryta med.

Att avstå flyg innebär också att man tvingas tänka en gång extra om man verkligen behöver resa. Vad är poängen med att jobba sig halvt utbränd för att ha råd att flyga till en plats där man kan vila upp sig från jobbstressen?
Kanske bättre att inte jobba så hårt från början?