Att döma av kommentarerna på den debattartikel jag skrev till SVT Debatt igår är det ytterst provocerande för många att hävda att kärnkraften aldrig kan bli en energilösning utan stor risk för katastrofer liknande den just nu i Japan. Det finns såklart många skäl till att folk hoppas på kärnkraften och att de därför provoceras av den som dömer ut den. Men i grunden tror jag att mycket av känslorna som rörs upp i kärnkraftsdebatten handlar om självbilder.

Det moderna industriella samhället har fostrat många till en självbild som ser ut ungefär så här när det gäller energiförsörjningen:

Vår förmåga att skapa det samhälle vi vill ha är obegränsade. Vi kan (och måste) förse oss med exakt så mycket energi som vi behöver för att hålla igång det moderna samhället. Om det uppstår problem, som med den fossila energin, tar vi med hjälp av ingenjörskonst itu med de problemen. Alla problem har en lösning. Kärnkraften är inget undantag. Den blir per automatik säkrare för varje reaktor som byggs eftersom den mänskliga ingenjörskonsten hela tiden når nya höjder.

Och så rullar det in en tsunami mitt i sinnebilden av högteknologisk kompetens. Elen slås ut och tretton reservaggregat vägrar fungera – plötsligt är katastrofen ett faktum och självbilden hos miljontals, framför allt västerländska män, får sig en hård smäll.

Lägg till det faktum att klimatförändringarna, även om vi ströp alla utsläpp i morgon, kommer att orsaka väderkaos under tusentals år framöver. Till exempel hotades flera ryska kärnkraftverk av haverier i somras när skogsbränderna härjade som bäst. Lägg också till en energikris där elavbrotten lär bli ett vanligt inslag liksom finanskriser som gör det svårt att ha råd med nödvändiga underhåll och investeringar i säkerhet.

Det finns ingen säker kärnkraft i en osäker framtid.

Självbilden krackelerar.

I botten ligger vetskapen om att sol- och vindkraft inte på långa vägar kan ersätta de fossila bränslen som i dag utgör 85 procent av världens energiproduktion. Vill man undvika en klimatkollaps – men inte kan tänka sig en värld där energianvändningen minskar – är kärnkraften det sista halmstrået.

Så länge folk kämpar med att upprätthålla den framstegs- och tekniktroende självbilden lär de inte göra annat än att på alla sätt slåss för kärnkraften som världens frälsning.

Vi andra ser på nyheterna från Japan och tänker på helt andra saker än frälsning.

 

Bloggat: Flute skriver om konsekvenserna för mat, energi och ekonomi,  Röda Malmö om undergångstankar

Media: ab123456 ex12 svd1234 dn12345678 gp1234 svt1, VG HD D SkD SkD2