I det utkast till sakpolitisk överenskommelse (pdf), som tagits fram gemensamt av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet, finns en punkt om hur fisket i Sverige och i EU ska bli mer hållbart. Här står bland annat:

Det hållbara fisket ska utvecklas med åtgärder för att minska bottentrålning i känsliga områden i Sverige och EU, samt att ett generellt stopp för bottentrålning införs i skyddade områden. Möjlighet till begränsade undantag kan ges i förvaltningsplanen. Åtgärder för att stötta de fiskare som byter redskap ska kunna införas. Sverige ska vara pådrivande i EU för ett starkare samarbete som anpassar både fångstkvoter och fångstmetoder för att uppnå hållbara fiskbestånd.

När statsminister Stefan Löfven (S) läste upp regeringsförklaringen den 21 januari tog han upp just frågan om bottentrålningen och sa:

– Fisket ska vara hållbart. Kontrollen skärps för att stoppa illegalt fiske, och i skyddade områden ska bottentrålning vara förbjuden.

De här beskeden välkomnas av Naturskyddsföreningen, och i ett mejl till Effekt förklarar Johanna Källén Fox, projektledare Skyddat hav, vad som behöver hända nu:

Varför är ni positiva till denna skrivning?

– Det här är en mycket viktigt seger för oss i Naturskyddsföreningen. Bottentrålning är generellt en fiskemetod med extremt stor miljöpåverkan, både vad gäller bottenmiljön och bifångst. Därför har Naturskyddsföreningen drivit på i många år för att bottentrålningen i landet måste avvecklas. Första steget är naturligtvis att sluta bottentråla i marina reservat; metoden är helt enkelt inte förenlig med marint skydd. Därför är vi mycket positiva till denna skrivning. Om Sverige ska nå sitt mål om en god havsmiljö till 2020 anser vi att ett bottentrålningsförbud i våra mest skyddsvärda områden är en förutsättning.

Havs- och vattenmyndigheten skriver i en av sina rapporter att ”bottentrålning bedrivs i ett fåtal av de drygt trehundra marina skyddade områden som finns inom svenskt vatten”. Finns det inte en risk enligt er att skrivningarna i fyrpartiöverenskommelsen, om att det endast handlar om ett ”generellt stopp” och att ”begränsade undantag” kan ges, innebär att bottentrålningen i princip kan fortsätta som vanligt?

– Visst finns det en risk för det, men vår uppfattning är att det finns en politisk vilja att begränsa bottentrålning i huvuddelen av de områden där den bedrivs i dag. Detta tycker vi illustreras av att man även lyfter frågan inom regeringsförklaringen.

Hur bör regeringen gå vidare med frågan nu enligt er?

– Det är viktigt att det här görs snabbt men grundligt. Förmodligen måste regeringen låta utreda precis hur man ska utforma de nya reglerna. Vi tycker att den naturliga vägen är att reglera ett förbud mot bottentrålning i miljöbalken och dotterförordningar, snarare än att använda sig av fiskerilagstiftningen. Något som komplicerar saken är att många viktiga områden finns i Sveriges ekonomiska zon och i territorialhavet, där vi som nation har begränsad rådighet eller har regionala fiskeavtal med våra grannländer. Det kan alltså bland annat bli en fråga om att omförhandla sådana avtal, om vi ska få igenom trålförbud i alla skyddade områden.