Köer utanför Bella Center.

Halvvägs igenom COP15 har inte mycket rört sig framåt. När förslagen som har uttalats räknas ihop innebär det faktiskt en ökning av utsläppen, konstaterar representanter från Climate Action Network, ett nätverk av över 500 organisationer. De löften som existerar är så urgröpta av olika kryphål att det inte skulle bli mycket kvar till verkliga, konkreta utsläppsminskningar. Dagens bud ser ut att ta oss till en temperaturhöjning på 3,8 grader.
Utanför Bella Center är köerna av människor som ska registrera sig så enorma att många inte ens tillåts ställa sig i kön utan måste komma tillbaka en annan dag.

På andra sidan Köpenhamn, i en utkyld tegelsal på Klimaforum09, sitter forskare jag tidigare bara har läst rapporter av. Vi har förut skrivit om tanken om en global koldioxidbudget, ett sätt att helt enkelt fastställa hur mycket mer världen kan släppa ut och sedan dela det på ett rättvist sätt.
Framför oss sitter Hans Joachim Schellnhuber, professor på Potsdam Institute for Climate Impact Research och en av Europas ledande klimatforskare. Han pratar inte diffusa målsättningar utan konkreta siffror:
Vill vi ha 30 procents chans att hålla oss under 2 graders temperaturökning – ett ytterst blygsamt mål som han själv kallar för amerikansk roulett – kan vi släppa ut ytterligare 750 gigaton koldioxid.  Det säger vetenskapen. Och det är bråttom. Ju längre vi väntar med att börja den mödosamma minskningen, desto snabbare måste det gå när vi väl sätter igång. Kan vi börja om två år bli resan mjukare, men börjar vi 2015 behöver utsläppen minska med drygt 5 procent per år. Det är lika mycket som Kyotoprotokollet satte som mål under fem år. Börjar vi inte förrän 2015 krävs 9 procents global minskning per år. Och bortom det menar Schellnhuber att det skulle behövas militära lagar för att få fram så snabba minskningar.

Han och de andra paneldeltagarna, bland dem Surya Sethi, som tidigare har suttit i den indiska regeringsdelegationen, upprepar hela tiden en mening: Det saknas ett analytiskt ramverk i förhandlingarna. Med andra ord: kohandeln som pågår i Bella center förs i blindo. Länder pekar finger åt varandra och skriker ”Men ni då!?”. Växande ekonomier som Indien utmålas som det stora hotet, trots att landets utsläpp per person är en avgrund bort från rika länders. Chandra Bhushan, från indiska Centre for Science and Environment påpekar det som egentligen borde vara uppenbart: Man kan inte jämföra ”överlevnadsutsläpp” från risodlingar och med ”lyxutsläpp” från SUV:ar.
–I realiteten är det de fattiga som med sina låga utsläpp ser till att det finns utrymme för rika länder att släppa ut. Men här förhandlar man med gevärspipor, och den som har störst gevär får sin vilja igenom.

Nu börjar ministrarna anlända och på Bella Center skruvas det strategiska spelet och ryktesspridningen upp ytterligare. Förhandlingarnas ordförande Yvo de Boer har ett hårt jobb kvar. Tidigare i veckan sa han att det känns som att ”flytta in i ett nytt hus. Du vet inte var böckerna är, du kan inte hitta någonting i köket, du har inte satt upp gardinerna. Det är mycket nervositet och osäkerhet”.
Att delegaterna kommer att kunna ställa huset i ordning lagom till nästa helg med hjälp av sina gevär känns inte särskilt troligt.

 

Mer COP15: ”Detta är ett tillfälligt sammanbrott i förhandlingarna” (SvD)
Förhandlare tillbaka (DN)