Den 1 januari i år fick Sverige en helt ny spelare på klimatområdet. Visserligen har Klimatpolitiska rådet ännu inte gjort särskilt mycket väsen av sig, men det finns ändå många som valt att sätta stort hopp till denna lilla grupp av forskare ledda av en ordförande som beskriver sig själv som ”en helt vanlig och hederlig civilekonom”.

– Jag är inte särskilt tungt akademiskt skolad, det vore fel att påstå. Men jag har jobbat ganska brett, både inom stat och inom näringsliv. Och jag har ett hyfsat långt dokumenterat ledarskap bakom mig och har så att säga en viss erfarenhet av hur man går från A till B.

Ingrid Bonde har onekligen haft en lång rad olika uppdrag genom åren. Många känner henne som finanschef på Vattenfall där hon jobbade 2012–2016. Men innan dess har hon haft många andra framträdande poster, bland annat som generaldirektör för Finansinspektionen, som vd på AMF Pension och som svensk representant i den globala expertgruppen om finanser och hållbarhet, New Climate Economy.

Klimatpolitiska rådet som hon nu ska leda består av forskare som representerar olika discipliner så som naturvetenskap, statsvetenskap, ekonomi och historia. Bland annat ska rådet utvärdera om inriktningen inom olika relevanta politikområden gynnar eller motverkar möjligheten att nå de svenska klimatmålen.

– Jag vet inte exakt varför regeringen ringde just mig, men jag antar att de behövde någon som höll ihop det hela. Någon som har en tillräckligt bred bakgrund men som ändå har opartiskheten och oberoendet i behåll. Jag tänker att man kan se mig lite som smörjmedlet här, den som ser till att kompetensen som finns hos rådsmedlemmarna kommer fram på bästa sätt, säger Ingrid Bonde.

 

Det var i juni förra året som sju av riksdagens åtta partier ställde sig bakom förslaget som den parlamentariska Miljömålsberedningen arbetat fram, om inrättandet av ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige. Ramverket innehåller i korthet tre olika delar:

1) långsiktiga mål för den svenska klimatpolitiken, där etappmål är satta till år 2030 och 2040, och där det övergripande målet är noll nettoutsläpp år 2045 och därefter negativa utsläpp.

2) en klimatlag med bestämmelser om när och hur regeringen ska redovisa sina genomförda och planerade åtgärder för riksdagen.

3) ett klimatpolitiskt råd, som ska utvärdera regeringens politik i relation till klimatmålen.

– Det här är en ganska unik satsning som Sverige valt att göra. Jag hoppas verkligen att vi i rådet kan förvalta det här uppdraget och bli en kraft att räkna med i denna enormt viktiga fråga, säger Ingrid Bonde.

Rådet presenterades i december av klimatminister Isabella Lövin (MP), på bild här med Johan Kuylenstierna, Ingrid Bonde och Ola Alterå. (Foto: Anders Hellberg)

Strax innan jul blev det klart vilka personer som skulle ingå i rådet, och i början av året drog arbetet alltså igång. Men enligt Ingrid Bonde har rådet valt att hittills hålla en rätt låg profil. Det här beror på utformningen av de två huvudsakliga uppgifter som man fått.

Det första och mest grundläggande uppdraget som rådet har är att granska de rapporter som regeringen enligt den nya klimatlagen måste lägga fram. I samband med budgetpropositionen varje höst ska regeringen lämna en klimatredovisning. Där ska de viktigaste besluten inom klimatpolitiken under året presenteras och där ska även en bedömning ges om huruvida ytterligare åtgärder behövs och när beslut om sådana åtgärder i så fall kan fattas. I samband med riksdagsval måste även regeringen inom ett år ta fram en klimatpolitisk handlingsplan. Den ska innehålla prognoser med beslutade och planerade styrmedel för den kommande mandatperioden.

Rent praktiskt innebär det här att regeringen kommer presentera en klimatredovisning nu i höst som rådet ska ha granskat senast till slutet av februari nästa år. Eftersom det är val i september kommer också en första handlingsplan att tas fram, gissningsvis någon gång efter sommaren nästa år, där rådet sedan har tre månader på sig att utföra sin granskning.

– Under 2019 kommer vi därför att ha det första stora testet för rådet, säger Ingrid Bonde.

Kommer ni att presentera egna förslag i samband med era granskningar?

– Det är upp till oss. Men hypotetiskt, om vi tycker att regeringen inte gjort det de ska, då är det förstås en ökad kvalitet i en sådan rapport om vi kan säga att de egentligen borde ha gjort X. Det blir ett större mervärde om vi kan ha konstruktiva förslag framåt.

Den andra delen i uppdraget som rå­det fått är att skapa debatt och bidra till en ökad diskussion om de här frågorna i samhället.

– Den uppgiften är lite mer svårfångad. För hur kan vi, i detta brus, skapa kunskap och engagemang här?

Enligt Ingrid Bonde kan rådet mycket väl bli en kraftfull röst i den svenska debatten, men då måste man först ses som en trovärdig avsändare, och där är man ännu inte.

– Vi har valt att inte kasta oss in i de diskussioner som just nu pågår. I stället vill vi vänta tills vi har något substantiellt grundat som vi verkligen kan stå för. Det är först då vi kan bli den här trovärdiga avsändaren.

Ett sätt att göra det på är att vid sidan om utvärderingarna av regeringens politik parallellt fördjupa sig i vissa specifika områden varje år, där exempelvis olika delrapporter kan komma att tas fram.

– Dessa fördjupningsområden blir viktiga för oss, för de kommer möjliggöra att vi kan föra en mer kvalificerad debatt, säger Ingrid Bonde.

 

”Jag har inga som helst problem med att vara obekväm.”

 

I samband med att Klimatpolitiska rådet bildades lyfte den brittiska forskaren Kevin Anderson frågan om rådet inte borde ifrågasätta själva målen de ska granska, då dessa enligt honom inte alls är i linje med vad Parisavtalet kräver.

Hur ser du på den diskussionen?

– Det där var en av de första frågorna som vi var tvungna att sätta ned foten i. Vi kunde relativt snabbt landa i att det inte är rådets roll att ifrågasätta målen som ju är parlamentariskt väl förankrade. Det hade inte lett arbetet framåt, var vår slutsats.

Men du känner inte att ni genom ert uppdrag hindras att säga vad ni tycker?

– Nej, absolut inte. Jag har inga som helst problem med att vara totalt obekväm om jag tycker det är rätt. Däremot är det naturligtvis viktigt, om man har något obekvämt att säga, att man då har på fötterna för att göra det.

***********

Det här är Klimatpolitiska rådet

Ordförande:
Ingrid Bonde, civilekonom.

Vice ordförande:
Johan Kuylenstierna, adjungerad professor i naturgeografi vid Stockholms universitet.

Ledamöter:
Karin Bäckstrand, professor i statskunskap vid Stockholms universitet.
Katarina Eckerberg, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet.
Tomas Kåberger, professor i fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola.
Åsa Löfgren, docent och universitetslektor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet.
Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet och huvudsekreterare vid Formas.
Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid KTH.

Som ordförande är man vald på högst sex år, som ledamot högst tre år.

Till rådet hör även ett kansli med tre anställda. Ola Alterå är kanslichef.

Här finns Klimatpolitiska rådets första rapport: Det klimatpolitiska ramverket – rapport 2018 (pdf).

**********

Artikeln är tidigare publicerad i Effekt nr 2/2018 (tema politik) som kan beställas här.