”Klimatet är vår tids ödesfråga.” Det är en populär formulering som politiker gärna petar in lite här och där när de är ute och talar till folket. Sen inviger de en solcellspark, en innovativ återvinningsanläggning eller tar första spadtaget på en cykelbana. Gott så.

Förbryllande nog kan samma politiker sedan raskt gå vidare och peta in hundratals skattemiljoner i ett flygplatsprojekt.

Enligt näringsminister Mikael Damberg (S) är det här, till synes motstridiga, beteendet i själva verket att ”kunna gå och tugga tuggummi på samma gång”. Så sade han i alla fall när jag i en intervju undrade om det inte var märkligt när regeringen å ena sidan inför en skatt på flygresor av klimatskäl, å andra sidan skjuter till en kvarts miljard kronor i statligt bidrag till en ny flygplats i Sälen.

Missförstå mig rätt. Jag förstår att det behövs flygplatser i Luleå, i Östersund, i Kiruna. Jag förstår även att dessa flygplatser kan behöva matas med skattemiljoner. Hela landet ska ju leva.

Det knepiga med flygplatsen i Sälen, Scandinavian Mountains Airport, är att den byggs för att få hit internationella flygturister från länder som Storbritannien och Danmark. Flygplatsens klimatpåverkan diskuteras inte i vare sig bolagets eller statens underlag, inte heller nämns det i kalkylerna att SMHI beräknar att skidsäsongen i området kommer att vara en månad kortare om 30 år.

Det finns mycket av önsketänkande i planerna.

Eskilstuna är ett annat exempel på hur politikerna går och tuggar tuggummi med stor skicklighet. Kommunkoncernen ska vara klimatneutral år 2020, går det att läsa på kommunens hemsida. Samtidigt har den styrande majoriteten bildat ett kommunalt bolag med främsta uppdrag att utveckla kommunens modesta fraktflygplats till en internationell flygplats. År 2023 ska flygplatsen vara uppe i 1,5 miljoner passagerare per år.

Nu är inte de lokala kritikerna i Eskilstuna särskilt oroade över att flygplatsen ska bli verklighet och att kommunen verkligen kommer dithän att man petar in en halv miljard kronor eller mer i projektet. Den första samarbetspartnern gick i konkurs, det finns mycket av önsketänkande i planerna och inte minst: flygplatserna i Stockholm, Västerås och Nyköping går att nå inom en timma. Men, det är många miljoner som ser ut att försvinna längs projektvägen, vilket illustreras väl av att flygplatsbolagets verksamhet ska finansieras genom försäljningen av ett antal kommunala fastigheter.

I Norrköping tyckte politikerna att en tätare flygtidtabell till München var så viktig att kommunen i slutet av sommaren sköt till drygt 40 miljoner kronor extra, utöver de 20 miljoner kronor som man redan lägger på flygplatsen varje år.

Tätare flyg till München ”stärker Norrköping och regionens attraktionskraft ytterligare ur ett besök- och näringslivsperspektiv”, sade kommunalrådet Lars Stjernkvist (S) i ett pressmeddelande.

Och där mina vänner har ni kodorden på rad – attraktionskraft, besöksnäring, näringsliv – orden som tycks göra flygsatsningar immuna mot klimatargument.

Men klimatet är ju vår tids ödesfråga? Då kunde man väl förvänta sig att frågan åtminstone finns med uppe på bordet när man beslutar om att lägga mångmiljonbelopp av skattebetalarnas pengar på satsningar som ska öka flygandet ytterligare. Både i form av siffror och en ärlig diskussion.

För allvarligt talat, varför ska staten lägga en kvarts miljard kronor på att utveckla en klimatmässigt ohållbar turism till Sälenfjällen?

Hur mycket utsläpp av växthusgaser kommer flygplatsen i Eskilstuna att bidra till och på vilket sätt rättfärdigar kommunpolitikerna det?

Och kan någon förklara hur Norrköpings mångmiljonstöd till Münchenflyget går ihop med kommunens projekt för ett hållbart resande?

Det kanske inte är att tugga tuggummi och gå samtidigt, men det vore modigare och mer ansvarsfullt.

 

Johanna Alskog är reporter på Altinget, där hon bevakar klimat-, miljö- och energipolitik.

 

 

 

***********

Krönikan är tidigare publicerad i Effekt, nummer 4/2017