När Emil Jensen pratar gäller det att spetsa öronen. Inte bara för innehållet i hans meningar, utan även för hur han vrider och vänder på orden. Som estradör har han blivit uppmärksammad för sitt sätt att skapa nya perspektiv genom att plötsligt och eftertänksamt byta ut en bokstav, ett ord eller en mening så att betydelsen ändras om. Han är även omtalad för att ha genomfört en hel turné på cykel, för klimatets skull.

I sin nya scenföreställning ”Flyktpotatis” får publiken följa med genom många olika slags flyktbeteenden. Själva ordet kommer från en missuppfattning som liten, när Emil trodde att klyftpotatis hette flyktpotatis.

– Det finns många sorters flykt. Flykt från nationer på grund av klimatförändringar eller förtryckande regimer, flykt från ohållbara familjesituationer eller skolor. Undanflykter är också en flykt. Jag vill poängtera att jag inte på något sätt relativiserar olika sorters flykt, säger han.

Man ska vara hårdhudad för att inte känna en väldig angelägenhet att vilja uttrycka sig när man ser sig runtom i världen idag.
Emil Jensen

När Effekt träffar Emil Jensen är repetitionerna i full gång. Inne på Riksteatern i Hallunda rör sig människor snabbt, med tydligt mål och bestämd riktning. Utanför byggnaden vajar några stolta ekar som en stilla påminnelse om 70-talets räddningsaktioner. Inne i sin loge har Emil skalat av sig sin jacka och halsduk i ett enda svep. Vi pratar om inspiration och aktivism.

Man ska vara hårdhudad för att inte känna en väldig angelägenhet att vilja uttrycka sig när man ser sig runtom i världen idag. Jag har varit samhälleligt och politiskt engagerad i många olika frågor genom alla år, säger han.

Emil Jensen förklarar hur cykelturnén kom till som ett resultat av de tvivelaktiga klimatgalorna i början av 2000-talet, där artister flögs runt världen för att på scen uppmärksamma klimathotet, innan de sattes på ett flygplan tillbaka hem igen. Han bestämde sig för att genomföra en hel turné på cykel som en konkret och symbolisk aktion för hållbar utveckling.

– Det var verkligen en klimataktion. En utdragen, lång, plågsam och underbar klimataktion, säger han.

Med gitarren på ryggen, scenografin på pakethållaren och kläder i cykelväskor på sidan cyklade Emil Jensen nästan 300 mil genom Sverige. Efter ett tjugotal föreställningar längs vägen hade närmare 10 000 människor tagit del av hans tankar om samhällets snåriga system och människans många tillkortakommanden. Cykelturnén blev senare en dokumentärfilm som sändes på bio.

– Jag är så glad för att cykelturnén inspirerade så många, det är just det jag vill göra.

I sin roll som samhällsengagerad artist tror Emil Jensen att inspiration har en stark kraft. Han förklarar att han har blivit mer och mer medveten om att han har viss makt, eftersom många människor lyssnar till hans ord. Han tror inte på att skuldbelägga människor i ett försök att få dem att tänka, känna och agera.

– För mig har dåligt samvete aldrig varit någon hållbar drivkraft till förändring. Därför har jag alltid varit mer fokuserad på att så små frön av lust inom folk.

Emil Jensens engagemang började spira när systern Anna tog med honom på en film om apartheid i slutet av 80-talet. Filmen gjorde att han involverade sig i motståndsrörelsen.

 Eftersom apartheidsystemet försvann inom mitt första år som engagerad fick jag en väldigt tydlig bild av att allt inte är hopplöst. Det går faktiskt att förbättra saker i världen, minns jag att jag tänkte.

I sina låtar och i mellansnacken duckar Emil Jensen inte för något ämne. Genom omtumlande formuleringar och eftertänksam humor belyser han politiska systemfel och människans sätt att bete sig. Han berättar både personliga upplevelser och fiktiva historier. Människans patetik och brister får gärna ta stor plats, även om det innebär att det sista skrattet landar på honom själv. Att sjunga och prata om klimathotet har dock visat sig vara en utmaning.

 Klimatet är en sådan speciell fråga. Om man jämför med apartheidfrågan så var den situationen så tydlig men när det gäller klimatet är det ändå några som fortfarande förnekar att det överhuvudtaget finns ett problem, säger han.

Om människor ska bry sig om klimatet gäller det att göra det tydligt hur klimatet direkt påverkar människors möjlighet till ett bra liv.

När klimatförändringar tvingar människor att fly blir bilden tydlig.
Emil Jensen

Miljö- och klimatfrågan kan lätt bli abstrakt för många, menar Emil Jensen. Det handlar om frågor som människor ibland vill hålla på en armlängds avstånd, tror han. För att få folk att bry sig gäller det att få ämnet att handla om människor, resonerar han.

 När klimatförändringar tvingar människor att fly blir bilden tydlig.

För att skapa en hållbar värld tror Emil Jensen att samhällets fokus måste skifta. Han menar att för mycket ansvar har lagts på individen, inte minst på individen som konsument. Det går inte att köpa sig till en bättre värld, säger han.

  Ibland kan man läsa klimatsmarta tips i tidningar. Det står vad man ska konsumera, men det är aldrig någon som säger ”köp ingenting överhuvudtaget”. Det är ju ännu bättre.

Det är lätt att bli tankfull i Emil Jensens sällskap. Genom att vända och vrida på ord och begrepp sätter han igång processer inom människor.

 Jag vet väldigt lite om energi, men tänk om man kunde använda all energi som lösgörs varje gång en manlig författare blir kränkt, till exempel. Då skulle man kanske kunna få några glödlampor att lysa!

Han förklarar att han bjuder in sin publik att se på världen med hans belysning.

  Det är varken möjligt eller ens eftersträvansvärt att jag under en föreställning eller en skiva ska försöka få någon att ändra åsikt helt och hållet. Det jag kan och vill göra är att få folk att överhuvudtaget känna efter. Det är där allting börjar på något sätt.

Planen är att fortsätta länge till.

  Det finns så mycket allvar och så mycket trams som jag gärna vill ägna mig mer åt. Grunden är alltid att inspirera och i slutändan försöka sprida lite mänsklig värme. Till skillnad från många andra artister hotar jag inte med att lägga av, jag hotar med att aldrig sluta.
_____
TEXT OCH FOTO: ÅSA FISKÁARE

Den här artikeln publicerades i klimatmagasinet Effekt nummer 4/2016. En prenumeration fixar du lätt här.