Det är inte så länge sedan som Miljöpartiet gärna och kaxigt angrep industrisamhällets rovdrift på människor och miljö. Partiet höll den gröna fanan högt och var en självklar tillväxtkritiker som förfäktade andra värden än hög ekonomisk aktivitet och långa arbetsveckor.

Men det var då. Nu är partiet större, landets tredje största parti med 7,3 procent i senaste valet. När man håller kongress om tre veckor gör man det med stort självförtroende. Enligt Gustav Fridolin, som förväntas bli nytt språkrör på kongressen, är målet att till nästa val bli ”ett av de tre stora politiska alternativen i Sverige”.

I en intervju i Dagens Industri (endast i papperstidningen) berättar Fridolin hur detta ska gå till. Strategin utgår från den bok som han ger ut inom kort. Enligt Dagens Industri är boken ”både en uppgörelse med partiets tillväxtfientliga ådra och ett försök att sluta fred med den svenska industrin, där partiet av många ses som ett hot med sina krav på höjda koldioxidskatter och tuffare miljölagstiftning”.

– Det har funnits en konflikt mellan miljörörelsen, där vi ingår, och industrin, och det har funnits en uppfattning att vi, som vill ställa tuffare krav, hotar jobben. Den debatten lever inte längre i vår omvärld, säger Gustav Fridolin.

Han vill inte mjuka upp miljölagstiftningen, men menar att industrin kan komma att blomstra ändå, med ”ny teknik”. Enligt Fridolin har denna teknik minskat Sveriges utsläpp (vilket motsägs av studier som visar hur Sverige snarare outsourcat utsläppen till andra länder), men Sverige har tappat farten i miljöteknikutvecklingen och andra länder har därför fått ett försprång.

Lösningen är, menar Fridolin, mer investeringar i ”grön teknik”. Väldigt mycket mer investeringar. Arméer av vindkraftverk ska placeras ut. Höghastighetståg ska korsa landskapen. Så skapas jobben, så räddas miljön.

”Illustrativt för Miljöpartiets nya retorik är att Gustav Fridolin motiverar de gröna satsningarna med att de ger tillväxt, vilket är något som åtskilliga miljöpartister ägnat sin politiska karriär åt att bekämpa”, kommenterar Dagens Industri.

Näringslivet torde också gilla att Fridolin lovar att inte återinföra förmögenhetsskatten.

– Det vore helt fel. Vi behöver mer kapital till investeringar i landet, inte mindre.

Dessutom, som ytterligare en bonus, vill han slopa kravet på kortare arbetstid. ”Det är inte ett relevant krav”, menar Fridolin, som hellre vill föra en politik där människor kan styra över sin arbetstid och småbarnsföräldrar kan jobba mindre.

Är detta en nödvändig och rentav bra anpassning för att skaffa mer makt åt partiet? Eller en ren sell-out? Det vore hur som helst spännande om den tillväxtdebatt som de senaste åren verkar ha tystats ner i partiet kom upp till ytan igen tack vare Fridolins utspel.

Mer om Gustav Fridolins hopp om att industrin ska kunna bli en bundsförvant i kampen för ett ekologiskt hållbart samhälle kan man läsa i den kommande boken Maskiner och människor som kommer ut på Ordfront lagom till kongressen.

 

Lästips om tron på tekniken som frälsare:

Omtumlad av Hornborg

Den stora teknikbluffen

david.jonstad@effektmagasin.se