Det är inte så länge sedan som Miljöpartiet gärna och kaxigt angrep industrisamhällets rovdrift på människor och miljö. Partiet höll den gröna fanan högt och var en självklar tillväxtkritiker som förfäktade andra värden än hög ekonomisk aktivitet och långa arbetsveckor.
Men det var då. Nu är partiet större, landets tredje största parti med 7,3 procent i senaste valet. När man håller kongress om tre veckor gör man det med stort självförtroende. Enligt Gustav Fridolin, som förväntas bli nytt språkrör på kongressen, är målet att till nästa val bli ”ett av de tre stora politiska alternativen i Sverige”.
I en intervju i Dagens Industri (endast i papperstidningen) berättar Fridolin hur detta ska gå till. Strategin utgår från den bok som han ger ut inom kort. Enligt Dagens Industri är boken ”både en uppgörelse med partiets tillväxtfientliga ådra och ett försök att sluta fred med den svenska industrin, där partiet av många ses som ett hot med sina krav på höjda koldioxidskatter och tuffare miljölagstiftning”.
– Det har funnits en konflikt mellan miljörörelsen, där vi ingår, och industrin, och det har funnits en uppfattning att vi, som vill ställa tuffare krav, hotar jobben. Den debatten lever inte längre i vår omvärld, säger Gustav Fridolin.
Han vill inte mjuka upp miljölagstiftningen, men menar att industrin kan komma att blomstra ändå, med ”ny teknik”. Enligt Fridolin har denna teknik minskat Sveriges utsläpp (vilket motsägs av studier som visar hur Sverige snarare outsourcat utsläppen till andra länder), men Sverige har tappat farten i miljöteknikutvecklingen och andra länder har därför fått ett försprång.
Lösningen är, menar Fridolin, mer investeringar i ”grön teknik”. Väldigt mycket mer investeringar. Arméer av vindkraftverk ska placeras ut. Höghastighetståg ska korsa landskapen. Så skapas jobben, så räddas miljön.
”Illustrativt för Miljöpartiets nya retorik är att Gustav Fridolin motiverar de gröna satsningarna med att de ger tillväxt, vilket är något som åtskilliga miljöpartister ägnat sin politiska karriär åt att bekämpa”, kommenterar Dagens Industri.
Näringslivet torde också gilla att Fridolin lovar att inte återinföra förmögenhetsskatten.
– Det vore helt fel. Vi behöver mer kapital till investeringar i landet, inte mindre.
Dessutom, som ytterligare en bonus, vill han slopa kravet på kortare arbetstid. ”Det är inte ett relevant krav”, menar Fridolin, som hellre vill föra en politik där människor kan styra över sin arbetstid och småbarnsföräldrar kan jobba mindre.
Är detta en nödvändig och rentav bra anpassning för att skaffa mer makt åt partiet? Eller en ren sell-out? Det vore hur som helst spännande om den tillväxtdebatt som de senaste åren verkar ha tystats ner i partiet kom upp till ytan igen tack vare Fridolins utspel.
Mer om Gustav Fridolins hopp om att industrin ska kunna bli en bundsförvant i kampen för ett ekologiskt hållbart samhälle kan man läsa i den kommande boken Maskiner och människor som kommer ut på Ordfront lagom till kongressen.
Lästips om tron på tekniken som frälsare:
Gäst • 27 april 2011 kl. 12:40
Senaste nytt om hur våra utsläpp exporteras:
http://www.guardian.co.uk/environment/2011/apr/25/carbon-cuts-developed-countries-cancelled
Rikard • 27 april 2011 kl. 13:14
Jag begriper mig på allvar inte på Gustav Fridolin längre. Jag trodde att han hade fru, varför måste han då hålla på och ligga med Näringslivet?
jonte • 28 april 2011 kl. 10:05
Fridolin kanske är på väg att göra vad Federley gjorde med centern; att flörta med högerpopulisterna och i förlängningen överge sin ideologi, steg för steg.
Vi ser ju resultat där Mauds parti är på väg mot avgrunden, uppäten av Moderaterna.
Jonas Hansson • 12 maj 2011 kl. 00:52
Fridolin kanske är på väg att göra som Reinfeldt gjorde med moderaterna. Att låtsas som att man driver socialdemokratisk politik under valkampanjen, vinna röster och få majoritet, men i regeringsarbetet driva gammal hederlig moderat politik.
Daniel Kristiansson • 27 april 2011 kl. 16:04
Det kan finnas olika skäl för honom att göra ett sådant uttalande. Personligen, som miljöpartist, finner jag det hela tveksamt. Ny teknik har det pratats om i 40 år. Att dessutom prata om att värna Sverige och vår industri skrev sociologen Ulrich Bech om på 90-talet. Han kallar det protektionism, vilket är kontraproduktivt i en värld där alla drabbas av miljöförstöring och klimatförändring. Det är ett populistiskt grepp.
Jag kan raljera i timmar om detta.
Karl Johan Nordensten • 27 april 2011 kl. 19:00
Fridolin snubblar längre och längre högerut, det är sorgligt att se.
Om miljöpartiet inte får vara det enda tillväxtkritiska partiet i Sverige så kommer vi bli ett parti som alla andra. Det kanske ökar väljarstödet, men det är knappast att ta det historiska ansvar som är vår plikt.
Robert Halvarsson • 27 april 2011 kl. 20:51
Väldigt relevant inlägg. Jag hoppas att denna debatt kommer att fortsätta, i form i vad man kan kalla för en hård men ”kärleksfull kritik” utanför och innanför partiet i fråga. Jag är alltmer skeptisk inför (framtida) teknikfixar, de framstår mest som argument att skjuta eventuella lösningar på framtiden.
Martin • 27 april 2011 kl. 21:17
Gustav Fridolin är representant i nätverket Sreg 3 http://www.steg3.se som diskuterar tillväxtens dilemma och borde vara medveten om problemen med tillväxtbegreppet.
Hybris • 11 maj 2011 kl. 23:53
Är det inte helt rätt att investera nu innan peak oil och klimatkrisen slår till? Jag gillar hans förslag.