Japp, vi rör oss mot en katastrof. Det finns tyvärr ingen tvekan om den saken. Utsläppen accelererar, trots alla högstämda politiska tal, och nu plockar även självaste Världsbanken upp den senaste klimatforskningen. Den som varit känd under ett par års tid och som säger att fyra graders uppvärmning är vad vi bör räkna med.
Följden är mer av det som i dag upplevs som extrema väderhändelser. Mer torka, mer översvämningar, konstiga kalla svenska somrar som regnar bort, orkaner och stormar. Och så vidare. Som Dagens Nyheters vetenskapsredaktör Karin Bojs skriver om värmeböljan i Ryssland sommaren 2010:
Preliminära beräkningar tyder på att 55.000 människor dog och skörden minskade med 25 procent. Om världen blir fyra grader varmare blir sådana värmeböljor ett normaltillstånd.
Man kan såklart hoppas på att varningar likt dessa ska ändra på något fundamentalt i vårt samhälle, men jag tror inte det kommer att ske. Denna rapport lär vara bortglömd om några dagar, precis som alla andra varningar som avlöst varandra sedan klimathotet började uppmärksammas. Det är bra att sådana här rapporter kommer och påminner oss om vad som väntar, men politiskt förändrar det ingenting.
Miljöminister Lena Ek kommenterar i Svenska Dagbladet Världsbankens rapport med att Sverige är i framkant vad gäller miljöpolitiken och vägledande för världen:
– Det är klart att det betyder mycket att ett land visar att det går att förena att god ekonomi med bra klimatpolitik. Men det gör vi ju redan. Det stora problemet är att de här 21 stora ekonomierna inte har lovat någonting.
Lena Ek borde känna till om att om hela världen tog sig upp till svenskarnas konsumtionsnivåer skulle fyra grader vara det bästa scenariot. Och vi skulle behöva ytterligare ett par planeter för att klara av vår resursaptit.
Här om veckan besöktes Sverige av Kevin Anderson, professor i klimatförändring och klimatrådgivare till den brittiska regeringen. Hans budskap är tydligt. Kanske kan vi hålla världen borta från de mest katastrofala klimatscenarierna, men det kräver i så fall åtgärder som går på tvärs med den rådana ekonomiska ordningen där ökad konsumtion är den huvudsakliga drivkraften.
Andrerson konstaterar att det som krävs för att hålla temperaturökningen under två grader är utsläppsminskningar på 10–20 procent i rika länder. Årligen. Ekonomiska recessioner, skriver han, brukar leda till ca 1 procents utsläppsminskning. Den enda historiska erfarenheten som ens kommer i närheten är när Sovjetunionen kollapsade för tjugo år sedan och därigenom minskade sina utsläpp med 5 procent per år under en tioårsperiod.
Det krävs alltså en ekonomisk kontraktion på motsvarande ett par Sovjetkollapser, globalt, årligen, i ett par decennier framöver, tills utsläppen är i princip noll. Det krockar totalt med kravet från det nuvarande systemet på en konstant ekonomisk expansion.
Så länge detta dilemma inte ens kan erkännas blir alla klimatförhandlingar och politiska jävlar-anamma-tal meningslösa. Då seglar vi rakt in i fyra graders-världen medan vi övertygar oss själva om att vi snart är på rätt väg, ”om bara…”.
Det finns goda skäl att känna uppgivenhet inför möjligheterna att avstyra en framtida klimatkatastrof på den här planeten. Och det är inte fel att känna uppgivenhet. Det är rent av sunt att göra det – att vila i uppgivenheten ett tag. För så mörkt är läget.
Se bara till att inte fastna i uppgivenheten. Det är ett dåligt stadie att befinna sig i när vi ska finna konstruktiva sätt att hantera följderna av en allt mer turbulent värld som inte längre går att undvika.
Foto: WikiCommons/Max Kurzweil
Malin • 19 november 2012 kl. 19:04
Tack foer klarhet vad rejala co2 minskningar innaebaer.
Uppgivenhet aer en bra borjan – tillaat dina kaenslor kring klimatet, gaa in i sorgen saa vi kan helas och hitta agerande. Nu aer de flesta i slags chocktrauma, blockerade. Foer att komma vidare behover vi kaenna och tillaata sorg, ilska, frustration, osv.
When we deny or repress our pain for the world, or treat it as a private pathology, our power to take part in the healing of our world is diminished. This apatheia need not become a terminal condition. Our capacity to respond to our own and others’ suffering–that is, the feedback loops that weave us into life–can be unblocked.
Unblocking occurs when our pain for the world is not only intellectually validated, but experienced.
Cognitive information about the crises we face, or even about our psychological responses to them, is insufficient. We can only free ourselves from our fears of the pain–including the fear of getting permanently mired in despair or shattered by grief–when we allow ourselves to experience these feelings. Only then can we discover their fluid, dynamic character. Only then can they reveal on a visceral level our mutual belonging to the web of life.
http://www.joannamacy.net/theworkthatreconnects/the-wtr-spiral.html
Daniel • 19 november 2012 kl. 19:05
Bra skrivet David. Hoppas du slipper alltför mycket tekniknaivistiskt tjafs som svar.
Günther • 20 november 2012 kl. 20:38
Ett enkel tack för artikeln. Har mailat den till kollegor och bekanta.
Edd • 20 november 2012 kl. 23:09
Jag blir irriterad när svenska politiker står och ljuger om våran ”gröna” ekonomi, som Lena Ek gör, och vår käre Reinfeldt har gjort förut. Alklett har ju avslöjat lögnerna tidigare:
http://www.dn.se/debatt/sveriges-klimatutslapp-ar-storre-an-regeringen-sager
För övrigt om klimatet:
http://klimatangest.blogspot.se/2012/11/regn-ar-alltid-regn-det-har-ar-bara.html#comment-form
I kommentatorsfältet:
”fick ett svar på min fråga på Alekletts blogg
Frågan:”
När du säger att IPCC har fel i sin framtidsutsikt på grund av att dom inte tar med peak oil i beräkningen så undrar jag om ni även har räknat på att kol och fosilgas kommer användas som ersättare till oljan? Kommer nedgången av fossila bränslen komma tillräckligt snabbt för att stoppa dom värsta scenariona IPCC talar om? Har ni ni någon uppskattning om hur illa det blir om man tar med peak oil peak gas och peak coal i beräkningarna?
Jag blev lite svettig när jag läste dagens artikel om tempraturhöjning på 4 grader till 2050.”
Svaret:
”CTH har lagt ut ett program på nätet som heter Chalmers Climate Calculator. Jag har i detta program lagt in de bedömningar av utvinningsbara mängder kol, olja och gas som Globala Energisystem, GES, i Uppsala har presenterat. Resultatet blev att koldioxidhalten i atmosfären kommer att nå ett maximum av 510 ppm kring 2080, vilket medför en global temperaturhöjning med 2,5 C år 2100 och då fortfarande något stigande. Jag använde följande indata.
Chalmers Climate Calculator: http://dhcp2-pc011135.fy.chalmers.se/EXEC/0/19gxji019hc9ov12eui5506o631w
Reserver av kol, olja och gas: http://www.fysast.uu.se/ges/sv
Enligt IPCC 2007 hade kol, gas och olja år 2005 följande andelar av jordens energiproduktion. Även koldioxidutsläppens medelvärde anges.
Kol 25 % 92 gCO2/MJ
Olja 33 % 76 gCO2/MJ
Gas 21 % 52 gCO2/MJ
”Calmers Climate Calculator 2-region model” har basåren 1990 och 2010 för utsläpp av koldioxid. Jag normerade GES produktion av kol, olja och gas för dessa år och beräknade utsläppsökningen till indataåren 2020, 2050 och 2100. Samma indata angavs för Annex och Non-Annex I länderna. Avskogningen för motsvarande år angavs till 0. Klimatkänsligheten sattes till 3 C för en fördubbling av koldioxidhalten.
Rimliga variationer i fossila reserver gav enbart mindre förändringar i temperaturökningen. Däremot har naturligtvis klimatkänsligheten en stor inverkan. IPCC anger intervallet 2 till 4,5 C för ett fördubbling av koldioxidhalten med 70 % sannolikhet, vilket gör att kunskap om klimatkänsligheten är avgörande för en analys.
Du kan lätt göra samma övningar själv om du vill se känsligheten för variationer i indata.”
IPCC missar alltså en viktig parameter men eftersom klimatet är så komplext så kan vi bara göra kvalificerade gissningar men som Galen sa en liten tröst kanske. Fast nog får vi det tufft men vi bor rätt bra till här uppe i Norden inbillar jag mig. Sen har kanske naturen en egen läkningsförmåga som är rätt stark läste denna artikel för ett tag sen.
http://dotearth.blogs.nytimes.com/2012/06/03/warming-arctic-tundra-producing-pop-up-forests/
Den gav mig ett leende på läpparna för skog binder CO2 men jag vet inte i vilka mängder. Men det var därför jag spånade lite i att CO2 en gång i tiden har ju varit fri och då levde det djur på land.”