Mitt land, Filippinerna, är ett av de mest sårbara för klimatförändringarnas effekter. Även fast vi är bland de länder som knappt har bidragit till utsläppen och som har tjänat minst på eldandet av fossila bränslen, så befinner vi oss på frontlinjen av klimatkrisen.

Katastrofen som vi upplevde från supertyfonen Haiyan tidigt i november 2013, en av de kraftigaste stormarna som har uppmätts och som dödade tusentals och förstörde egendom för miljarder, är ett av bevisen för detta. Nästan två år senare, kämpar vårt folk fortfarande för att komma på fötter efter förödelsen.

Det borde därför inte komma som en överraskning att oron för klimatförändringar är högre i Filippinerna än på andra ställen. Nyligen genomfördes ett offentligt samråd som visade att 98 procent av filippinierna var »väldigt oroliga« för klimatförändringarnas effekter, jämfört med det globala genomsnittet på 78 procent.

Det moraliska imperativet att handla kan inte bli starkare och världen behöver nu stå samlad och möta klimatkrisen
Edwin Gariguez

Kyrkan kan inte fortsätta att vara en passiv åskådare. Det är vårt moraliska imperativ att ge röst åt de som inte hörs.

Katolska kyrkan i Filippinerna har uttalat sitt starka motstånd mot kolbrytning eftersom det kommer att göra att vårt land bidrar till klimatförändringarna, och vara ett hot mot såväl ekosystem som vårt folks liv och hälsa.

Våra kyrkor har ofta lett striden mot smutsig energi. Till exempel i min hemstad Atimonan, Quezon, där mer än 1 500 demonstranter ledda av kyrkans ledare i somras höll en demonstration mot ett planerat koleldat kraftverk.

På samma sätt är katolska präster i Batangas på frontlinjen i kampen mot bygget av ett nytt kolkraftverk. I maj, höll cirka 300 präster en bönemanifestation inför ett utskottsmöte som skulle diskutera projektet.

Även påven Franciskus förstår att klimatförändringarna inte bara handlar om miljö utan är en fråga om rättvisa. Hans nyligen publicerade encyklika har sett till att kopplingen mellan klimatförändringar och fattigdom hamnar i centrum.

I Filippinerna är vi tacksamma att påven Franciskus kom och besökte oss och höll mässa i områden som drabbades hårdast av tyfonen Haiyan. Vi beundrar honom för att han står i solidaritet med oss, och använder sin position för att skapa momentum för trossamhällen runt om i världen att inta en moralisk hållning gällande klimatförändringar.

En påveencyklika är ett extraordinärt sätt att skicka ett kraftfullt budskap till världens ledare, vars handlingar så här långt inte på långa vägar svarar upp till åtgärderna som krävs.

Vi hoppas att påvens budskap ska påminna världens ledare om deras moraliska plikt att agera när vi närmar oss klimattoppmötet i Paris i december, där ett nytt internationellt avtal ska förhandlas fram.

Det moraliska imperativet att handla kan inte bli starkare och världen behöver nu stå samlad och möta klimatkrisen som inte känner till några geografiska gränser, medan de värsta effekterna ännu går att undvika.

Genom påvens encyklika kommer kyrkan att lyfta kritiska frågor som måste tas med i beräkningarna i den globala hanteringen av ett hot som saknar motstycke. Den globala kapitalismen har lyft miljoner människor ur fattigdom genom att elda fossila bränslen. Å andra sidan, har den skapat enorma orättvisor och offrat miljön för att nå kortsiktiga vinningar. Nu är tiden mogen att bryta strypgreppet som fossila bränslen har på våra liv och på planeten.

Om det är fel att ödelägga planeten, är det även fel att tjäna på dess ödeläggelse; en växande global rörelse för att divestera från fossila bränslen har tagit de här idéerna till sitt hjärta.

Påvens kritik mot dagens destruktiva, fossilberoende ekonomi kommer inte att gå väl hem hos de mäktiga intressen som tjänar på dagens status quo. Men vi, kyrkan och det filippinska folket, kommer att stå bredvid påven som lojala bundsförvanter i striden för den socialt rättvisa, miljömässigt hållbara, och spirituellt meningsfulla värld som påven och den bredare klimatrörelsen kämpar för.

Edwin Gariguez

Foto: Goldman Environmental Prize

Edwin Gariguez är en katolsk präst från Filippinerna. Han är för närvarande generalsekreterare för The National Secretariat for Social Action, som är organet för påverkan och social utveckling inom The Catholic Bishops’ Conference of the Philippines. 2012 fick han The Goldman Environmental Prize för att han ledde en gräsrotsrörelse mot ett illegalt gruvprojekt på ön Mindoro i Filippinerna.

Texten är ursprungligen skriven för IPS, och översatt för Effekt av Kjell Vowles. Den är publicerad i Effekt 3/2015, där sex personer från vitt skilda delar av klimatrörelsen utifrån sin känslor skriver om hur de ser på situationen inför klimattoppmötet i Paris i december. Missa inte kommande nummer av tidningen – skriv upp dig på en prenumeration här så får du 4 nummer av klimatmagasinet Effekt för 250 kronor!