2015 seglade vattenbrist upp som etta i World Economic Forums globala riskrapport. Året därpå konstaterades att vattenbrist kommer att ligga i topp bland de globala riskerna hela det kommande decenniet. Den globala vattenkrisen har fem i tolv äntligen fått den uppmärksamhet den förtjänar.

 

Vatten är en strategisk fråga för mänskligheten. Utan vatten inget liv. Utan vatten ingen ekonomisk utveckling. Mat- och energiförsörjning, företag och investeringar är i hög grad beroende av ett hållbart nyttjande av världens färskvattenresurser. Utmaningen i vattenfrågan har fått alltmer uppmärksamhet, men de flesta användare tenderar att strunta i frågan till dess att problemen blir synliga, i form av brist på tillgång, förorenat vatten, förstörda skördar eller nya regleringar. Då är ofta ekosystem, jordbruk, företagens investeringar eller den enskilda människans liv redan drabbade.

Trots allt vatten på vår blå planet är bara 2–2,5 procent sötvatten; av detta är 1,6 procent bundet i is och glaciärer, 0,4 procent är grundvatten och resten finns i floder, insjöar och i atmosfären. Följaktligen är jordens grundvattenresurser viktiga för vår vattenförsörjning och är den primära dricksvattenkällan för nästan hälften av världens befolkning.

 

Storskaligt nyttjande av grundvatten började redan på 1950-talet. Det har gett upphov exempelvis till den gröna revolutionen i Indien och gjort det möjligt för jordbruk världen över att blomstra även i torra områden. Men på grund av befolkningsökning, urbanisering, ökad energiutvinning och livsmedelsproduktion tömmer vi våra grundvattenresurser i en allt snabbare takt.

Storleken på dessa underjordiska vattenmagasin som sakta fylls på av regn och smältande snö har länge varit något av ett mysterium. Våren 2015 lyckades Nasa med hjälp av satelliter ge den hittills mest detaljerade bilden av dessa livsviktiga vattenreserver, som ligger dolda under jordens yta.

Bilden var minst sagt oroande; 21 av världens 37 största underjordiska akviferer – belägna i bland annat Kina, Indien, USA och Frankrike – tömdes i alarmerande takt. Under de tio år som studien pågick pumpades grundvatten upp 70 procent snabbare än under 1990-talet. Satellitmätningar visade en hisnande förlust av 54 kubikkilometer grundvatten per år – ett vattenuttag så stort att grundvattnet inte hinner återbildas. Forskarna på Nasa konstaterade att detta med stor sannolikhet kommer att förvärras, eftersom vi blir alltmer beroende av grundvattenuttag. De uttryckte oro: »Grundvattnet är vår strategiska reserv. Det är vår backup, vad ska vi göra när det är borta?«

Forskare har under flera år misstänkt att vi överutnyttjar våra grundvattenreserver och kontinuerligt varnat för att den globala vattenkrisen kommer att förvärras – men utan att någonting egentligen har hänt.

 

Hur blev det så här? Rent vatten till alla har i över 50 år varit en strävan inom FN. På världens första FN-konferens om vatten i Argentina 1977 bestämdes att 1980-talet skulle bli ett vatten- och sanitetsårtionde med det uttalade målet att alla skulle ha tillgång till rent vatten år 1990. I den nyligen spikade 2030-agendan har denna fortfarande inte uppfyllda strävan fått sitt uttryck i mål nummer sex: rent vatten och sanitet. För trots förbättringar saknar fortfarande 663 miljoner människor tillgång till rent vatten och varje dag dör 800 barn under fem år i diarrésjukdomar orsakade av smutsigt vatten.

Vatten- och sanitetsfrågan har lägsta prioritet av många anledningar, men en av de främsta är att vatten – liksom alla andra ekosystemtjänster – inte har något pris.

För att effektivisera offentliga vattenföretag och attrahera den privata sektorn, driva på investeringar och utveckla tekniskt kunnande måste vi sätta ett värde på vatten. Problemen kommer inte att lösas utan att vatten och sanitet värderas högre och av egen kraft kan generera resurser för nödvändiga investeringar.

En rapport från World Economic Forum säger att det från 2015 behövs årliga investeringar på 772 miljarder US-dollar för att globalt lösa frågan med infrastruktur för vatten och sanitet. Rapporten säger också att privat finansiering behövs, eftersom offentliga medel inte kan fylla hela investeringsgapet.

Men problemet handlar inte bara om pengar, utan lika mycket om brist på bra projekt som attraherar kapital. I vatten och sanitet är riskerna fortfarande stora på grund av att sektorn drivs av lokala myndigheter, vilkas förutsägbarhet, beslutsfattande och förutsättningar att hålla sig till ett åtagande inte alltid har visat sig fungera så bra.

Foto: Daniel Beltrá

 

Bristande infrastruktur för vatten och sanitet är ett problem både på landsbygd och i städer. De största vattenproblemen i städer är även föroreningar, dålig vattenkvalitet, saltvatteninträngning och översvämningar. De här svårigheterna förvärras av klimatförändringarna.

2030 kommer 60 procent av världens befolkning att bo i städer, enligt FN. Över 40 städer kommer då att ha mer än tio miljoner invånare – så kallade megastäder – och de flesta av dem kommer att ligga i framväxande ekonomier och utvecklingsländer. Redan 2010 stod nästan alla megastäder inför ökad vattenbrist.

Det framgår tydligt att urbana beslutsfattare i framväxande ekonomier står inför komplexa miljöfrågor som kräver stora investeringar, men med förhållandevis låga skatteintäkter. Hastigheten i urbaniseringen överstiger också både lokala och nationella institutioners kapacitet – de halkar efter med utbildad personal, kompetensutveckling och kapital.

De olösta problemen med städers vatten- och avloppshantering gör att även företagen hamnar i en ond cirkel. Det största hotet är föroreningar. Varje affärsverksamhet använder vatten någonstans i sin leverantörskedja. All industri är också beroende av en stabil energiförsörjning, där rent vatten är en essentiell faktor i olika led.

 

I Kina släpps nästan allt avloppsvatten från industrier och hushåll ut helt obehandlat i vattendrag med utbredd nedsmutsning som följd. Samtidigt lider flera storstäder, inklusive huvudstaden Peking, av konstant vattenbrist, vilket äventyrar landets ekonomiska tillväxt. Enligt officiell statistik är mer än hälften av norra Kinas grundvatten odrickbart på grund av föroreningar. I april 2015 presenterade Kinas ledning en omfattande handlingsplan för att ta itu med föroreningarna – The Water Pollution Prevention and Control Action Plan.

I USA, som har världens högsta vattenförbrukning per invånare, förväntar sig 40 av 50 statliga vattenförvaltare vattenbrist i sina stater under de kommande tio åren, enligt United States Government Accountability Office. För att möta kommande vattenkriser och framtida torka i spåren av klimatförändringarna behövs långsiktiga strategier för att minska vattenförbrukningen i alla sektorer.

Även Sverige har drabbats av vattenbrist. Under våren har rapporterna om låga grundvattennivåer duggat tätt. Så sent som 2012 skrev SCB på sin hemsida att tillgången på vatten i Sverige var god. Med klimatförändringarna ser läget plötsligt helt annorlunda ut. Snöfattiga vintrar utan rejäla mängder smältvatten gör att nivåerna i vattenmagasinen sjunker. I två tredjedelar av Sverige är vattennivåerna just nu under eller mycket under det normala. Vi kan (än så länge) åtgärda problemen – men det kostar pengar att få den säkerhet och trygghet man vill ha.

I utvecklingsländer – där vattenkrisen oftast slår till som värst – är läget ett annat. Trots att vatten är så grundläggande är den inte en prioriterad fråga, där kämpar man med annat, som fattigdom, ohälsa och korruption. Dessutom är vattnet bortkopplat från det som skulle kunna skapa förändring – den ekonomiska utvecklingen. Likt alla andra ekosystemtjänster står vatten utanför finrummet och ingår inte som en resurs – naturkapital – i den ekonomiska utvecklingsmodellen. Vatten är också en mänsklig rättighet vilket gör frågan om pris på vatten mycket känslig – med all rätt.

Foto: Daniel Beltrá

 

När vattenbrist hotar mat- och energiförsörjning skapar det ytterligare tryck på regeringar som redan är belastade med sociala spänningar. Några av dessa spänningar är redan uppenbara, som till exempel upprinnelsen till arabiska våren och de pågående konflikterna i Syrien och Jemen. Stillahavsinstitutet, som studerar frågor om vatten och global säkerhet, har sett en fyrfaldig ökning av våldsamma konfrontationer över vatten under det senaste decenniet. Risken för konflikter över vatten ökar på grund av konkurrens, dålig politisk förvaltning och klimatpåverkan.

Den ekonomiska aspekten av vatten är tydlig och samtidigt en utmaning; vattenförsörjning, ekonomisk utveckling och BNP är sammanlänkade. Att ge vattenfrågan hög prioritet och lösa sambanden mellan vattenförbrukning, energiförsörjning, matproduktion och människors hälsa kommer att bli en springande punkt i alla ekonomier, och särskilt i Asien. Ineffektiv vattenhantering kommer att ses som en broms för den ekonomiska tillväxten. Omvänt kommer affärsmöjligheter och kapital lockas till de ekonomier som satsar på en bra vattenförvaltning.

I brist på modigt, handlingskraftigt och informerat politiskt ledarskap i vattenfrågan är det – som numera brukligt i många miljöfrågor – ofta investerare och företag som visar vägen. Vakna investerare kartlägger minutiöst sina vattenrisker och funderar över hur de ska integrera naturkapitalet i sina värderingsmodeller för att kunna växa på en planet med ändliga resurser. Företag i framkant ser över sina leverantörskedjor i relation till vatten, granskar och redovisar sitt vattenfotavtryck, utvecklar resurseffektiva teknologier och gör slutna kretslopp.

Släcka törsten i växande städer, vattna skördar, kyla kraftverk och tillverka produkter – allt behöver vatten ur samma minskande tillgångar. Lägg till klimatförändringen, som förväntas öka både torka och översvämningar under de närmaste åren, och världens ledare kommer att bli tvungna att tänka mycket mer på vatten än de någonsin gjort tidigare.

Vatten är onekligen en större fråga för framtida utveckling än klimatfrågan av den enkla anledningen att för fossila bränslen finns alternativ, vatten är oersättligt.

 

**********

Anna Löfdahl arbetar med kommunikation på Stockholm Environment Institute. Hon har tidigare jobbat som journalist och skrivit om globala vattenfrågor för bland annat SvD Näringsliv och OmVärlden.

Johan Kuylenstierna är vd vid Stockholm Environment Institute och adjungerad professor i internationella vattenresursfrågor vid Stockholm Universitet. Han har tidigare arbetar med vattenfrågor inom flera FN-organisationer och vid Stockholm International Water Institute. Han sitter i styrelserna för WaterAid, Världsnaturfonden WWF, IVL och Göteborgs Universitet. 

 

 

_______________

Artikeln är tidigare publicerad i Effekt, nr 2/2017.

_______________

Vill du prenumerera på klimatmagasinet Effekt i ett år?
Swisha till 123 006 43 60
250 kr + namn och adress, så får du 4 nummer av papperstidningen
200 kr + mejladress, så får du 4 nummer av tidningen som pdf
Start med nummer 2/2017, som har tema: vatten

_______________