I boken Makt utan mandat, de policyprofessionella i svensk politik (Dialagos), beskriver Christina Garsten, Bo Rothstein och Stefan Svallfors en kategori aktörer i svensk politik som inte är folkvalda utan i stället är anställda för att påverka. De tre författarna – som är professorer i socialantropologi, statsvetenskap och sociologi – skriver om en ganska brokig skara, allt från fackförbund, intresseorganisationer och PR-byråer till politiskt sakkunniga i parti-, riksdags- och regeringskanslier. Även tankesmedjor räknas in i denna grupp.

En tankesmedja, kan man läsa, arbetar systematiskt med kunskapsförmedling och opinionsbildning. En tankesmedja har också ett tydligt formulerat uppdrag att utforma politiska idéer och strategier i syfte att påverka i en viss riktning. Inga egentliga konstigheter så långt alltså. Men en bit in i boken blir det mer spännande.

»Det är i kraft av att de är ett slags suddiga ’gränsorganisationer’ som tankesmedjorna blir framgångsrika på detta fält [av medier, politik, näringsliv och universitet] och detta kräver att deras anställda kan växla mellan olika roller: från forskare till politisk hjälpreda, entreprenör eller mediespecialist – beroende på vad som krävs för att saluföra det egna budskapet.«

Någon vedertagen definition av vad en tankesmedja är finns inte. Johan Hassel, vd på Global utmaning hänvisar till FN:s utvecklingsprogram UNDP som har följande förklaring: »They are the bridge between knowledge and power in modern democracies«.

Hassel

Johan Hassel, vd, Global utmaning

– Vi har översatt det med att vi ska vara en brygga mellan forskning, praktiska erfarenheter och politiskt beslutsfattande, säger Johan Hassel och tillägger:

– Forskningen är väldigt djupgående och specialiserad, men relaterar inte så mycket till samhället. Och det finns ganska få aktörer som jobbar med att brygga forskningen till näringslivet och politiken. Samtidigt tänks det betydligt mindre inom partierna i dag än vad det har gjorts tidigare. Nu är det mer av kampanjavdelningar i stället för ideologiskt tänkande. Så vi fyller helt klart ett tomrum här.

Global utmaning beskriver sig som »en oberoende och entreprenöriell tankesmedja som verkar för långsiktiga lösningar på kriser i de ekologiska, ekonomiska och sociala systemen«. Man är således en av flera svenska tankesmedjor som på ett eller annat sätt jobbar med miljö-, klimat- och energifrågor, och som i detta arbete producerar rapporter, skriver debattartiklar, arrangerar seminarier och mycket annat.

– Det mest spännande som vi gör, det gör vi i det lilla rummet på övervåningen, säger Mattias Goldmann, vd på Fores (Forum för reformer och entreprenörskap), som kallar sig »den gröna och liberala tankesmedjan«.

– Där har vi många av våra möten, exempelvis med partier och företag. Men det berättar vi inte så mycket om. Man ska nämligen kunna komma hit och ha ett samtal utan att det skvallras om det.

En viktig sak en tankesmedja måste göra är enligt Mattias Goldmann att komma bort från det stuprörstänkande som ofta präglar samhällsdebatten.

– Det är en stor utmaning. Ta frågan om en fossiloberoende fordonsflotta i Sverige till år 2030. Den frågan höll på att landa helt mellan stolarna politiskt just för att den inte passade in i något enskilt stuprör. Det har Fores försökt rätta till genom att etablera 2030-sekretariatet, som i dag har ett 50-tal olika aktörer inom både fordons-, drivmedels- och beteendesidan som partners. Det vill säga de sektorer som behöver samarbeta för att målet ska kunna nås.

Vår roll som tankesmedja är att dra ut tanken lite längre än vad man tenderar att göra i vardagspolitiken.

Mikael Malmaeus är miljö- och ekonomiforskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet. Han är även styrelseledamot i Cogito (latin för »jag tänker«) som kort och gott kallar sig »den gröna tankesmedjan«.

– Jag tycker man kan säga att vår roll som tankesmedja är att dra ut tanken lite längre än vad man tenderar att göra i vardagspolitiken. Att tänka mer långsiktigt och radikalt och pröva olika tankespår snarare än att vara fastlåst i en position. Det handlar också om att ställa de lite större frågorna, att till exempel analysera det ekonomiska systemet på djupet snarare än att titta på vad den senaste budgeten innehåller, säger Mikael Malmaeus.

Han påpekar samtidigt att det inte är helt lätt att tydligt definiera vad en tankesmedja är. Exempelvis kom nyligen Stockholm Environment Institute på andra plats på en internationell ranking över tankesmedjor verksamma på miljöområdet (se artikel längre ner).

– Men jag tycker de är alldeles för forskningstunga för att platsa in som en tankesmedja, säger Mikael Malmaeus.

Det är en åsikt som även delas av Johan Hassel och Mattias Goldmann. Poängen de har är att tankesmedjor, till skillnad från mer renodlade forskningsinstitut, har en påtaglig politisk inriktning i sin verksamhet.

Tankesmedjor är ett relativt nytt fenomen i Sverige, speciellt jämfört med länder som Storbritannien och USA där de haft en lång och framgångsrik historia.

En fråga som ofta kommer upp i diskussioner om tankesmedjornas roll är vem som egentligen ligger bakom budskapet som kommuniceras ut. För smedjorna är ju långt ifrån gratis att driva. Och vill inte den som bidrar med pengar ha något att säga till om?

De tankesmedjor som Effekt pratat med gör klart att ingen aktör genom sitt bidrag kan få inflytande över den samlade verksamheten. Det är också en av de viktigaste punkterna som skiljer en tankesmedja från en PR-byrå, där det ju i mångt och mycket är uppdragsgivaren som sätter agendan.

Alla de tre tankesmedjorna beskriver sig också som partipolitiskt obundna, även om olika partier på ett eller annat sätt finns med i periferin.

Global utmaning grundades 2005 av Kristina Persson, tidigare bland annat riksdagsledamot för Socialdemokraterna, vice riksbankschef och landshövding i Jämtland. Hon var ordförande och vd för tankesmedjan fram till hösten 2014 då hon lämnade sin post i samband med att hon utsågs till minister för strategi- och framtidsfrågor i den rödgröna regeringen.

– Men Global utmaning har alltid varit en fristående och oberoende tankesmedja. Vi har inte en uppdragsgivare, utan vi får pengar från en del stiftelser, en del näringslivsföretag och en del myndigheter. Det handlar om en diversifierad finansiering, säger Johan Hassel.

Även Cogito startades 2005, vilket kunde ske med finansiering främst från Miljöpartiet.

– Det var miljöpartister som tog initiativet, och som menade att det behövdes en tankesmedja som kunde främja grön och ekologisk debatt och idéutveckling. Men tanken var inte att det skulle bli något lydigt verktyg till Miljöpartiet, utan just en fristående tankesmedja som helt enkelt kan utveckla det gröna tänkandet. I dag har Cogito dock ingen fast finansiering alls, utan vi är helt projektfinansierade, vilket gör att vi hamnat i ett lite annorlunda läge än när vi började.

Mattias Goldmann, vd, Fores

Mattias Goldmann, vd, Fores

På liknande sätt är Fores starkt förknippat med Centerpartiet som var en av de tre grundfinansiärerna när arbetet drog igång 2007. I dag har Fores ett trettiotal större finansiella anslag, med pengar som kommer in från forskningsstiftelser, myndigheter, företag, organisationer och enskilda, även om Centerpartiet fortsatt är den största enskilda finansiären.

– Men det har alltid varit hands off, det har aldrig varit någon som lagt sig i. Samtidigt har det varit viktigt att få fler som finansierar och använder oss. Och det tycker jag vi lyckats med, inte minst genom 2030-sekretariatet, säger Mattias Goldmann.

Följdfrågan, om man utgår från att dessa tankesmedjor alltså kan förhålla sig oberoende av sina finansiärer, är hur de då kommer fram till vad de ska tycka. Något rakt svar är svårt att få, även om konturerna kan anas.

På Global utmaning är det en styrelse som beslutar om tankesmedjans inriktning och ett kansli som leder idéarbetet. Johan Hassel förklarar det så här:

– Idéutveckling kommer när man sitter och tacklar frågor dagligen. Vi har ingen ideologisk agenda utan vi driver policy utifrån sakfrågor som vi definierar som viktiga. Det handlar främst om långsiktiga framtidsfrågor. När det gäller klimat och energi till exempel är en av våra viktigaste utgångspunkter att vi vill visa att det är ekonomiska frågor. På så sätt kan vi ta frågeställningar från politikens B-sida till deras A-sida.

Och hur går det till rent konkret, förutom att ni till exempel tar fram rapporter och ordnar seminarier?

– Något vi är duktiga på är att runt det här bordet (på kontoret där intervjun äger rum, red. anm.) samla företrädare för forskning, näringsliv och politik och ha ganska informella samtal. Om vad som tekniskt är state of the art, om vad som är de stora utmaningarna, om vad det är som politikerna måste komma överens om över blocken. Det är ett sätt att flytta positioner.

Men vem hos er bestämmer vad ni ska prata om på de här rundabordssamtalen?

– I grunden bygger det på att jag tillsammans med vårt seniora rådgivarnätverk försöker hitta områden som är intressanta att titta på. Sedan samlar vi aktörer, dels sådana som vi tycker har något intressant att säga och dels dem som vi vill påverka. Våran påverkansprocess ligger mycket i de här policysamtalen som vi har kring olika frågeställningar.

De seniora rådgivarna fungerar som ett erfarenhetskunskapskluster för Global utmaning. Här finns många bekanta namn, som Anders Wijkman, Maria Wetterstrand och Andreas Carlgren. Och det här med fristående experter och forskare är något av ett återkommande tema bland tankesmedjorna. I Cogitos grupp av seniora rådgivare märks till exempel samhällsforskaren och författaren Christer Sanne och tidigare MP-språkröret Lotta Hedström. Fores kallar sin grupp för det vetenskapliga rådet för klimat och miljö, och här medverkar bland annat Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet och Karin Bäckstrand, professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning vid Stockholms universitet.

Mattias Goldmann menar att nyckeln till att vara en relevant tankesmedja är att också våga välja bort frågor. På miljöområdet jobbar därför Fores till exempel inte med biologisk mångfald eller kemikalier, utan nästan allt fokus är lagt på klimat och energi.

– Där kan man säga att vi har ett globalt, regionalt, och nationellt perspektiv. Globalt arbetar vi framför allt med de internationella klimatförhandlingarna. På EU-nivå är det utsläppshandelssystemet som är i fokus och i Sverige är det transporterna, därav 2030-sekretariatet.

Ni har också ett kansli och en styrelse. Men vem tar beslut om att ni ska ta fram en rapport om till exempel nudging (att ge en knuff i rätt riktning) eller tyska energiewende?

– Vi är inte speciellt dagspolitiska. Det gör att vi kan tänka mer långsiktigt och lite mer kreativt. Då kanske det visar sig att någon hos oss ser att nudging är ett bra sätt att påverka beteende på transportområdet och klimatområdet, eller att mycket av det vi diskuterar i Sverige på energiområdet redan har genomförts i Tyskland. Men vem exakt som bestämmer vad vi ska ta fram, det är lite luddigt får man nog säga, även om det är jag som i slutändan är ytterst ansvarig för arbetet.

Malmaeus

Mikael Malmaeus, styrelseledamot, Cogito

På Cogito var det från början styrelsen som identifierade vilka huvudfrågor som tankesmedjan skulle ta sig an. Eftersom tillväxtkritik alltid varit en viktig del i det gröna tänkandet blev det också ett av de prioriterade områdena. Det var i samband med det som Mikael Malmaeus, som forskat om tillväxtfrågan, blev tillfrågad om han ville vara med i styrelsen som sakkunnig. Sedan dess har han på olika sätt tagit sig an detta område, bland annat genom att ge ut rapporten Ekonomi utan tillväxt – ett svenskt perspektiv (Cogito) samt boken Tillväxt till varje pris (Notis förlag).

Enligt Mikael Malmaeus handlar tankesmedjearbetet dock inte alltid om att komma med färdiga svar eller att peka ut vad som är rätt och fel.

– Ta tillväxtfrågan. När den kommer upp för diskussion i samhällsdebatten är det som om människor pratar helt olika språk. Man får därför sällan höra de bra argumenten mötas. Så här handlar vår roll mycket om att försöka överbrygga diskussionerna och så att säga sätta de som diskuterar i samma rum.

En annan lite nyare del av Cogitos arbete som Mikael Malmaeus vill lyfta fram är Cogitoakademin som leds av Maria Wetterstrand, även hon med i styrelsen. Akademin riktar sig till dem mellan 20 och 27 år som är intresserade av grön ideologi och politik. Tanken är att här ta in och utbilda framtidens intellektuella och gröna debattörer i ideologi, opinionsbildning och praktisk politik.

– De som väljs ut träffas sedan under fyra helger utspridda över ett år. Det har varit ett väldigt uppskattat initiativ, så nu kör vi igång för andra året.

Vad kan vi då förvänta oss av de tre tankesmedjorna framöver? Klart är att alla med intresse ser fram emot den tid vi har framför oss nu, som följer uppgörelsen på klimattoppmötet i Paris förra året. Mattias Goldmann beskriver det så här:

– Nu ska ju världen konkretisera vad ett klimatmål med sikte på 1,5 grad betyder. Det är ett jättebra jobb för en tankesmedja. 2016 kommer helt klart bli ett viktigt tankesmedjeår.

 

___

SEI bland världens mest inflytelserika

Johan Kuylenstierna, vd, Stockholm Environment Institute (Foto: Ylva Rylander)

Johan Kuylenstierna, vd, Stockholm Environment Institute (Foto: Ylva Rylander)

När University of Pennsylvania nyligen presenterade sin ranking över tankesmedjor i världen som har störst inflytande på miljöpolicyområdet hamnade Stockholm Environment Institute på en andra plats (efter amerikanska World Resources Institute) för tredje året i rad. Effekt har frågat SEI:s verkställande direktör, Johan Kuylenstierna, vad hemligheten är.

SEI hamnar i topp även i år, vad är det ni gör så bra tror du?

– En förmåga att fokusera på rätt frågor, att koppla ihop miljö- och utvecklingsagendan och att vi integrerar vår vetenskapligt förankrade kompetens med praktisk erfarenhet från global till lokal nivå. Jag vill dock framhålla att den absolut största orsaken till vår framgång är de fantastiska medarbetarna. En viktig del är också SEI:s mångfald. Vi har en unik blandning av kompetenser från både natur- och samhällsvetenskap och en internationell personal med närmare 50 nationaliteter totalt och bara i Stockholm 22 olika nationaliteter representerade. Mångfald ger kraft – genom erfarenheter, vidgad kompetens och nytänkande.

Ni har en strategi som sträcker sig mellan 2015 och 2019, kan du säga något om vad som kan förväntas från SEI de kommande åren?

– Vår strategi kopplar väldigt bra till hållbarhetsmålen och 2030-agendan. Det betyder att vi arbetar över hela miljö- och utvecklingsagendan och det ska vi fortsätta att göra. Samtidigt är det viktigt att fokusera arbetet på områden där vi har en tydlig kompetens samt koppla arbetet till vad samhället behöver.

– Vi ser just nu flera områden där mycket kommer att hända kommande år och årtionden. Det handlar om en enorm urbaniseringstakt, omställning av energisystem, tryggad försörjning av livsmedel, vatten och sanitet till exempel. Det handlar också om att förstå den ökade globaliseringen och internationella handelsflöden men också vilka effekter till exempel klimatförändringar kan få, direkt och indirekt.

Hur ser du på diskussionen om vad som är en tankesmedja och inte?

– SEI kallar sig inte för tankesmedja, och vi undviker också ordet think tank även om rankingen är kopplad till just detta begrepp. SEI kallar sig i stället för oberoende forskningsinstitut. För oss är det viktigt att lyfta fram att vi i grunden utgår från vår egen forskningskompetens, även om vi naturligtvis ofta arbetar i breda partnerskap. Till skillnad från tankesmedjor skriver vi vetenskapliga artiklar, rapporter och annat material som är »policy relevant« snarare än »policy prescriptive«.

____

Artiklarna publicerades i Effekt nr 1/2016 som du kan beställa här. En prenumeration på Effekt, 4 nummer för 250 kronor, kan du beställa till dig själv eller ge bort här.