Hallå där Ludvig Tillman, projektledare på Greenpeace, som i december ropade hem en livstidsprenumeration på Effekt för 1 000 kronor, pengar som oavkortat gick till Musikhjälpens insamling ”Ingen ska behöva fly undan klimatet”.

Grattis, du är hittills vår enda livstidsprenumerant!

– Tack! Det känns toppen.

Vilka frågor vill du läsa mer om i Effekt de kommande åren?

– Jag gillade numret ni kallade Affekt, uppskattade verkligen ansatsen att också beskriva det som händer inom oss i relation till klimatförändringarna. Oftast behandlas ju dessa frågor ganska tekniskt så jag läser gärna mer sådant.
– Det andra jag alltid uppskattar att läsa om är potentiellt systemförändrande fenomen och tankar. Saker som ligger i marginalen, förslag och idéer som kanske uppfattas för radikala för att riktigt tas på allvar men som samtidigt innehåller sprängkraft. Jag hoppas att Effekt kan vara en tidning som går före och lyfter fram spännande saker inom klimatområdet innan alla andra pratar om det.

Du har de senaste veckorna jobbat från ett litet växthus utanför näringsdepartementet i Stockholm, det vill säga utanför näringsminister Mikael Dambergs kontor. Vad har du gjort där?

– Växthuset är den senaste delen i vårt nu ganska långa arbete med att försöka förmå regeringen att se till att de enorma mängder brunkol som Vattenfall kontrollerar i Tyskland stannar i marken. Ska vi ha en chans att hålla oss under de 1,5-2 graders uppvärmning som världen kom överens om i Paris vet vi att majoriteten av de fossila bränslena måste stanna i marken. Det inkluderar självklart de stora fyndigheterna med brunkol i Europa och just nu kan den svenska regeringen se till att det faktiskt blir så.

Vi tänkte att du, som bonus, ska få ge bort en årsprenumeration på tidningen till en valfri person i Sverige. Vem väljer du då och varför?

– Det blir nog Stefan Löfven ändå. Önskar att jag hade kunnat vara mer påhittig, men det har stört mig så länge att socialdemokratin inte gjorde något av det frö man hade i termen ”det gröna folkhemmet”. Jag vet ju inte vad de egentligen tänkte när det där myntades 2004, men när jag fantasifyller orden med vad de skulle kunnat innebära blir det en jätteomställning. Ett enormt Apolloliknade program för klimat- och miljömässig hållbarhet som även lyckas med att idémässigt bygga en gemensam stolthet och glädje i ett utmanande omställningsarbete och strävan efter något större.
– Det är ju sådana storslagna saker som man skulle vilja se att socialdemokratin försökte sig på i stället för att bara vara otydliga och defensiva. Folkhemsbegreppet är visserligen nostalgiskt och problematiskt på olika sätt, men med tanke på hur vilsen och idéfattig politiken är i dag kanske det inte är så dumt ändå. Jag har faktiskt svårt att se varför en djup och bred samhällsomställning mot klimat- och miljömässig hållbarhet inte skulle kunna vara ett centralt projekt och en berättelse att samlas kring. Vem vet, ett år med Effekt kanske leder till att Löfven dammar av det där och gör ett verkligt försök den här gången.