Dags att ge upp?

Hört någon på sistone som pratat om FN:s stora klimatmöte i Cancun i november? Förmodligen inte. Hört någon som över huvud taget fortfarande tror på att en FN-process kommer kunna lösa klimatkrisen? Antagligen inte det heller. Faktum är att inte ens delar av forskarvärlden längre verkar tro på detta. Ett exempel på det är den nya studie som forskare från USA och Australien publicerat i prestigefyllda amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS. I studien konstateras att klimatförändringarna kan göra halva jordklotet så hett att det blir obeboligt i framtiden. Och FN-processen har misslyckats, menar forskarna, några globala försök att minska utsläppen kommer inte att fungera.

De senaste siffrorna tyder dessutom på att uppvärmningen fortsätter i ökad styrka. I april slogs nytt månadsrekord sedan mätningarna startade.

Jaha. Vad ska vi hitta på dårå?

Det har uppstått ett sorts vakuum. Och svaret på detta blir inte sällan desperat, irrationellt eller otydligt. Forskarna som gjort studien pratar om att "bevara den mänskliga värdigheten". Det mer irrationella svaret är att föreslå massiv utbyggnad av kärnkraftverk. Ett exempel på det desperata svaret ger de som vill satsa på geoengineering, typ köra runt med flygplan som sprutar ut en massa svavel i atmosfären, eller dumpa gödningsmedel i haven som orsakar algblomning, eller skicka ut speglar i rymden för att reflektera bort solljuset. Hybris, någon?

Få verkar dock vara beredda att acceptera faktum och säga det rent ut. Och den som gör det får vara beredd på att framstå som oerhört provocerande. Som Paul Kingsnorth, författare, klimataktivist och tidigare redaktör på The Ecologist. Han har startat nätverket Dark Mountain Project som ställer sig frågan: vad händer om vi slutar låtsas? I The Guardian skriver Kingsnorth att han gett upp om miljörörelsen och deras kampanjer och finner mer hopp i sitt nya nätverk:

"Together we are able to say it loud and clear: we are not going to 'save the planet'. The planet is not ours to save. The planet is not dying; but our civilisation might be, and neither green technology nor ethical shopping is going to prevent a serious crash."

Läs också George Monbiots svar om varför han blir så provocerad av Dark Mountain Project.

Frågan är: Är det fel att ge upp falskt hopp? Sluta hoppas på att det kommer ske en mirakulös global opinionssvängning som gör att åtgärder vidtas för att hindra skenande klimatförändringar? Och om man slutar hoppas är det detsamma som att  lägga sig ner och dö? Finns det andra sätt att möta en turbulent framtid på?

Ett försiktigt mittemellansvar är att det ena inte behöver utesluta det andra. Det kan finnas flera goda skäl att fortsätta kämpa för utsläppsminskningar. Minskade utsläpp skulle kunna fördröja en klimatkatastrof och ge mer tid för anpassning. Kampen i sig kan vara viktig och göra befolkningen mer förberedd på ekologiska chocker.

Men det kan också finnas skäl att förebereda samhället mentalt och praktiskt för en omställning som inte bara gäller klimatet utan också konsekvenserna av energikriser och ekonomiska kriser. Och att, som Dark Mountain Project föreslår, diskutera hur vi kulturellt ska förhålla oss till det faktum att vi troligen går mot en kollaps.

Ändrade prioriteringar alltså. Gör det dig provocerad?

Kommentarer

Skrivet av Samuel Jarrick den 18 maj 2010 - 15:42.

Du säger ju själv att det ena inte utesluter det andra. Är prioriteringarna verkligen så ändrade? Jag tror absolut at vi har allt att vinna på att vara ärliga om oddsen. Men vad Monbiot också säger är att det finns absolut inget rationellt hinder för att tänka sig en massiv proteströrelse. Hur framgångsrika vi kommer att bli vet vi inte. Men skam den som ger sig. Chomsky säger ju nåt i stil med att det är rätt troligt att vi inte lyckas. Makten är för massiv. Makten vill inte att vi ska lyckas. Men vi får inte hela tiden bli för besvikna när vi misslyckas. Utan protester skulle det se mycket värre ut. Och vi VET ju inte att det är omöjligt att hejda skenande klimatförändringar. It is not over until it's over. Av solidaritet med sydostasiens eller subsahariska afrikas befolkningar är det inget alternativ att ge upp. Vi måste fortsätta slåss för att hejda skadeverkningarna av förstörda ekosystem så länge vi vill kalla oss människor. Hur tungt det än kan tyckas är det inget alternativ att misslyckas. Omställningen som krävs är gigantisk. Men din bok t. ex. skapar ju ändå en idé om att den är fysiskt möjlig. Vad säger du själv? Ska vi ge upp? Eller fortsätta pressa förhandlarna?

Skrivet av David Jonstad den 18 maj 2010 - 16:43.

Jag skulle säga att det visst är ett alternativ att misslyckas. Det är knappast det alternativ vi väljer, men likväl ett alternativ och dessutom det kanske mest sannolika.

Det som på sätt och vis är rätt skönt i allt detta, trots de dystra utsikterna, är att det som vi behöver göra för att ställa om samhället för att minska utsläppen på många sätt är desamma som det som behöver göras för att anpassa sig till en värld präglad av ekologiska och ekonomiska krascher.

Så sådant som jag skriver om i min bok – hantera resursbrist på ett jämlikt sätt, stärka lokalsamhället, satsa på förnyelsebar energi, öka den lokala matproduktionen etc – är fortfarande högst giltigt oavsett hur illa ställt det är med klimatet.

Frågan är om det är värt att försöka mobilisera massorna inför nästa stora klimatmöte?

Skrivet av Samuel Jarrick den 19 maj 2010 - 08:28.

Om det egentliga målet BARA är att på lokal nivå klara av den oundvikliga krisen, uppstår en del risker. (Nu är jag övertygad om att det inte är det enda målet för dig heller) 1. Vi slutar att prata om en del åtgärder, som faktiskt är nödvändiga i det ena men inte i det andra fallet. Biokol till exempel. Visst ökar det produktiviten i den fossilfria odlingen. Men att massivt sprida metoden som ett sätt att binda koldioxid blir inte lika angeläget. Likaså att stoppa kolkraften. Visst kan man invända att kolet också kommer att peaka inom en inte alltför avlägsen framtid. Men på vilket sätt minskar våra chanser att klara peak oil eller att anpassa oss till klimatkrisen om vi stoppar kolkraften? Nej det främsta skälet att stoppa kolkraft är ju att kolkraft genererar ett nettotillskott av koldioxid. Air Conditioning. Kan låta som ett perifert ämne, men faktum är att behovet av AC kommer att öka stort i en varmare värld. Det kommer i sin tur att öka utsläppen om vi inte pratar just om klimat. På samma sätt är det många andra områden. Anpassning riskerar i vissa fall att öka utsläpp av växthusgaser. 2 Solidariteten. De länder och regioner som kommer att drabbas hårdast under de närmaste decennierna av klimatförändringarnas katastrofala effekter, upplever troligen ingen särskild förståelse för oss i rika väst om vi börjar prata om omställning bara för vår egen skull. Förtroendegapet riskerar att öka. Om vi slutar att prata om klimaträttvisa, ekologisk skuld, de rika ländernas ansvar att gå före och minska sina utsläpp kraftigast, behovet av en massiv överföring av pengar till klimatåtgärder i syd osv utan bara försöker appellera till människors vilja att klara krisen lokalt, tror jag att vi riskerar att bli moraliskt bankrutt. 3. Om vi går ut med att det är dags att ge upp om de internationella förhandlingarnas möjlighet att lösa det här, slutar trycka på och BARA inriktar oss på lokal omställning, låter vi mäktiga livsfarliga aktörer vinna på Walkover. Det är precis det de vill: att vi ska sluta bråka. Visst kan man invända att vissa av dem inte kommer att vara så mäktiga längre inom kort, om världsekonomin brakar samman, men en del kan säkert stärka sin makt, när spelet om sinande resurser hårdnar. Till slut: jag vet inte om just hopp är det viktigaste. Kanske måste vi frigöra oss från idén om hoppet om en ljusnande framtid som den stora drivkraften. Men vi får aldrig ge upp. Så vad kan då driva oss? Kanske sammanhållningen i arbetet för att rädda vad som räddas kan och att landa så mjukt som möjligt. En insikt om att chanserna definitivt ökar att undvika kollapserna om vi engagerar oss. Och visst kan väl anrättningen gärna få kryddas av en gnutta hopp också. Och JA. Jag tycker att vi ska mobilisera inför Mexiko.

Skrivet av Anders den 18 maj 2010 - 16:00.

Ja, det här har jag argumenterat för ett tag nu. 1.5 grader i all ära, men ingen människa med insikt i hur internationell politik fungerar kan väl tro att det är ett realistiskt mål, snarare än det en utopi. 2 grader likaså. Miljörörelsen behöver börja prata mer om anpassning till de problem som oundvikligen kommer. Samtidigt går inte världen under vid mer än 2 graders uppvärmning, även om vissa arter gör det. 4 graders uppvärmning är bättre än 4.5 grader. Det är fortfarande värt att skademinimera.

Skrivet av Samuel Jarrick den 18 maj 2010 - 16:12.

Håller med och inte. Det är helt rationellt att

1. förbereda samhällena på effekterna av den temperaturhöjning som vi redan förbundit oss till genom de utsläpp som redan gjorts.

2. förebereda samhällena på effekterna av den temperaturhöjning som troligen kommer att läggas till, eftersom inget tyder på att utsläppen är på väg att minska så kraftigt som krävs

3. förebereda samhällena på att det KANSKE blir omöjligt at undvika en skenande klimatkolaps.

MEN att tro att vi på något misakulöst sätt skulle kunna stoppa klimatförändringarna vid någon relativt ofarlig nivå verkar väldigt orealistiskt. Att 2-gradersvärlden är så farlig är inte bara för att de direkta konsekvenserna är förödande för stora ekosystem, utan för att risken för snöbollseffekter troligen ökar kraftigt över 2 grader eller kanske redan över 1.5 grader. Visst är det bra ju mer vi kan fördröja effekterna. Men det enda försvarbara är naturligtvis att göra allt vad vi kan för att undvika att temperaturerna stiger över 1. 5 grader genom att skapa ett fossilfritt samhälle så snart som möjligt. Target300 talar om att världen borde bli fossilfri inom tio år! Realistiskt? Kanske inte. Men man behöver inte hoppas på nåt för att sträva dit. Befinner jag mig i ett brinnande hus, slåss jag för mitt liv oavsett oddsen. Jag sätter mig inte ner i en stol och väntar på döden.

Skrivet av Samuel Jarrick den 18 maj 2010 - 18:26.

Förtydligande:

Jag menar inte att det är omöjligt att hejda skenande klimatförändringar. Tvärtom: Kan vi hålla temperaturen under ca 1.5 grader är chanserna rätt stora att allt går väl. Däremot vände jag mot resonemanget om att lliksom stanna upp processerna vid 4 eller 4.5 grader. Det står nog inte i vår makt. Just därför är det så viktigt att agera nu. Inte ge upp alltså.

Skrivet av Jonas den 18 maj 2010 - 16:21.

Det ger mig kalla kårar, men provocerad? Nej! Som tur är har människan kommit långt när det gäller vår förmåga att producera ångestdämpande medicin.

Skrivet av e den 18 maj 2010 - 17:36.

Världens rikaste och mäktigaste länder valde i Köpenhamn att inte vidta åtgärder som skulle kostat dem enormt och främst avvärjt hot mot människor i fattiga och militärt svaga delar av världen.

Varför är du förvånad? Det var ju extremt väntat!

För att något ska ske på politisk nivå måste politiker väljas med mandat att hårda klimatåtgärder, höja bensinskatter, osv. Det viktigaste den svenska klimatrörelsen kan göra i år är att jobba för att de politiker som binder sig vid starkast klimatåtgärder vinner valet i höst.

Skrivet av Bengt den 18 maj 2010 - 23:12.

Finns det något som tyder på att politiker med dubbla budskap (rädda klimatet - konsumera mera) skulle ändra sin politik och fortfarande sitta i regeringsställning?
En klimatpolitik värt namnet skulle förändra hela vårt samhälle.
Och det är vi väljare som bestämmer - vi kommer att rösta på plånboksfrågor tills vi brinner upp!

Skrivet av Robert Wensman den 19 maj 2010 - 13:14.

Det är inte bara klimatfrågan som har havererat. De problem som vårat politiska system inte klarar av hantera börjar hopa sig.

Ett av dessa problem är bland annat det sätt som pengar idag skapas genom skuld, vilket skuldsätter hela samhället över öronen. Alla stater har idag statsskulder, industrin är belånad och den privata sektorn är belånad över öronen. Varför ställer sig ingen upp och ställer frågan om hur detta kan vara möjligt. Om alla i samhället är skuldsatta, vem är det då som äger fodringarna? Svaret är att privata banker håller världen i ett strypgrepp och tvingar därigenom fram tillväxt oavsett om samhället vill det eller ej. Problemet med pengar som skapas genom skuld är en del av miljöproblemet skulle jag vilja säga. Man kan inte lösa miljöproblemet utan att först skapa ett penningsystem som tillåter balans.

Jag tycker bara att följande är vesäntligt:

http://www.youtube.com/watch?v=QMBZDwf9dok

Ingenting kommer att hända så länge vi inte blir riktigt förbannade. Det måste till någon som slänger finporslinet i golvet, så att människorna som kör på i sina vanliga banor vaknar upp.

Skrivet av Robert Wensman den 19 maj 2010 - 13:24.

Forts...

Tänkte bara tillägga. Jag hoppas att ni miljökämpar har fattat detta samband. Att politikerna inte idag kan leverera några resultat, beror på att de är helt i händerna på mycket större makter. Det är idag inte politikerna som styr vårt samhället utan bankerna. Centralbanker i viss mån, men framför allt privata banker. Uppemot 95% av alla pengar som finns i våra samhället är skapade genom så kallade bankkrediter. Det vill säga de skapas i samma stund som någon tar ett lån ifrån en bank. Resultatet är att befolkningens skuld inklusive nettoränta till bankerna är större än vad det totalt sett finns pengar i systemet. Vårt samhälle bygger alltså på en omöjlig ekvation, en slags hela-havet-stormar lek där man redan från början vet att endast två utfall är möjliga. Antingen så kommer någon aktör att gå i konkurs och få sina tillgångar utmätta av banken, eller så måste det kontinuerligt tas nya lån från bankerna för att täcka över tidigare räntekostnader. Den enda vinnaren är banken, den enda förloraren är samhället i stort. Så att våra politiker förespråkar tillväxtpolitik är inget konstigt. De är nämligen tvingade att göra detta tack vare hur våra penningsystem är konstruerade.

Om miljörörelsen ska ha en chans måste ni känna till er fiende. Att klaga på politiker tjänar ingenting till. De är bara marionetter. Om ni vill demonstrera mot någon, så gå inte till politikerna, utan gå till den "oberoende" riksbanken, eller gå till någon lokal bank. Detta är den egentliga fienden!

Det finns också många rörelser på internet som har börjat upptäcka bankernas falska mattematik, och som mer än gärna stödjer er i en sådan kamp.

Skrivet av Anders den 19 maj 2010 - 23:13.

Utvecklingen av klimatfrågan är deprimerande men något som jag tycker har missats är det gamla vanliga politiska rävspelet som funnits i hundratals år. Kina punkterade mötet i Köpenhamn, men varför då? Dem har väldiga miljö och befolkningsproblem samtidigt satsar dem på att bli världsledande i miljöteknik. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/roda-kinas-grona-plan_4576307.svd. Så vad gör Kina? Punkterar mötet i Köpenhamn, ställer hela västvärlden i en sorts klimatkoma och låter dem dividera om IPCC, isbälten, eurokris och annat. Medan dem själva kämpar vidare med att skapa bra och billig miljöteknik som dem kan sälja till oss västvärlden några år senare när oljan är slut och medan vi själva går miste om miljöteknikjobben. Själviskt, ja men ganska smart för Kina. Katastrofen i Köpenhamn hindrar inte oss från att gå vidare men det politiska makträvspelet är ständigt närvarande.

Skrivet av Jarkiewicz den 20 maj 2010 - 21:52.

Uppskattar mycket själva titeln. Att överhuvudtaget ta orden i sin mun.

Var sak har sin tid. Att sörja har sin, att strida sin att välja väg sin.

Det "Vi" som återkommer i Jarricks kommentarerer är ett tomt "vi". Det betecknar "ingen". Att tala så förvillar och ger intryck av ett homogent subjekt som om stod "vi" inför något gemensamt, något "vi" nu ska......ja, whatever.

Det fungerar i text, i en massa text. Tomgång och till intet förpliktigande.

Effekt är bra. Fortsätt det goda arbetet.

Ps. bra Vid. mad as hell!

Skrivet av Samuel Jarrick den 22 maj 2010 - 22:05.

Håller helt med. Effekt är en väldigt bra och viktig tidning.

Kan absolut förstå kritiken av "vi"- ordet. Det är kanske lite flytande. Ibland betecknar det hela mänskligheten, ibland "vi i miljörörelsen", ibland vi som tycker att frågorna är viktiga eller så. Ibland kan det också spegla en dröm om att vi som tycker att frågorna är viktiga också hade mandat att bestämma historiens gång, alltså på ett eller annat sätt hade makten att försöka lösa frågan.

Självklart rymmer de här frågorna väldigt stora motsättningar. En hel del vi:n kan tjäna på fortsatt utsläpp, åtminstone kortsiktigt. Andra har allt att vinna på ett fossilfritt samhälle. Och ska det finnas en rimlig chans att vända den nuvarande utvecklingen, kommer det troligen att bli helt ofrånkomligt att dessa motsättningar tydliggörs och accentueras.

Och dessutom, jag erkänner gärna att det under alla vi:n dessutom döljer sig en enorm radda "jag". Personer, som alla reagerar på miljoner olika sätt på hotet, har en massa olika uppfattningar om hur frågan ska lösas, om det är värt att försöka lösa den, och vilka risker det är värt att ta för att INTE göra något och att jag bara är en av alla dessa.

Däremot tycker jag att vi:et också kan, om det används med större urskiljning, visa på frågans i grunden ändå helt universella natur. Alla som lever på jorden är (om än i extremt varierande grad) både orsak till krisen och möjliga offer för dess effekter. Ingen kan heller, hur lockande det än kan kännas, egentligen ställa sig vid sidan om eller proklamera att den tänker lösa klimatkrisen "på sitt eget sätt".

Klimatkrisen sätter alla människors ömsesidiga och fullständiga beroende av varandra och av naturresurserna i blixtbelysning. Ett beroense som inflytelserika intressen, under de senaste decennierna, gjort allt för att försöka få OSS att glömma, i individualismens namn.

Jag tycker trots allt att klimathotet visar, trots sitt fula tryne, på hur extremt sammanvävda alla människors och djurs framtid är med alla andra människors och djurs. Det är den fina sidan hos den besten...

Skrivet av Daniel Hedin den 21 maj 2010 - 09:09.

Det är synnerligen viktiga frågor som bloggen behandlar. För att på ett legitimt sätt kunna kritiskt granska internationella miljööverenskommelser behövs bildning och självinsikt. Det finns flera vägar till bildning och det är svårt att säga vad som är dålig bildning och bra bildning. Rent allmän tycker jag dålig bildning är att låta bli att bilda sig och bara "go with the flow". Jag arbetar på Mittuniversitetet där det finns flertalet utbildningar inom det tvärvetenskapliga miljöområdet. En av de äldsta i landet är Ekoteknikutbildningen. Det finns fortfarande platser kvar http://www.miun.se/Mittuniversitetet/Utbildning/Utbildningsutbud/ATLAS/V....

Skrivet av mats den 21 maj 2010 - 14:31.

Om vi fortsätter med "business as usual" kommer vi att med 100 % sannolikhet att överskrida "points of no return" vilket kan innebär en skeenande tempraturhöjning upp till 10-11 grader pga återkopplingsmekanismer. Detta kommer i sin tur att leda till att ekosystemen kollapsar och massutrotning av arter. För människans del kommer att till stor del av befolkningen att svälta ihjäl och de som överlever bli kannibaler.

I denna situation blir alla lösningar som förhindrar denna utveckling önskvärda oavsett konsekvenser.

Vad jag tänker på är geoengineering, problemet är liksom effektiva läkemedel biverkningar. Om vi i global skala påverkar temparaturen kan i sin tur påverka vindar och nederbördsmönster så att i värsta fall leda till att monsunen uteblir vilket leder till svält i vissa områden. Men detta är att föredra istället för att göra ingenting.

Skrivet av Inge den 23 maj 2010 - 06:38.

Att ökad koldioxihalt i atmosfären höjer temperaturen är en teoretisk sanning men praktiskt gär den inte att mäta. Hiatoriskt går det inte att säga att koldioxid har styrt klimatet. Här är en PDF som visar 600 miljoner år av temperatur- och koldioxidutveckling. Skrolla ner till diagrammet:
http://www.geocraft.com/WVFossils/Carboniferous_climate.html

Skrivet av Gunnar Littmarck den 23 maj 2010 - 13:57.

Inge, inte tror du att de som håller till här vill lära sig något som inte styrker den hotbild de vårdar så starkt?

Om de på allvar ville verka för minskning av olje och koluvinningen (vilket finns många goda skäl till)skulle de inse att:

Enbart energisystem som är billigare än de från kol och olja kommer minska den globala utvinningen.

Spara eller offra andras resurser på energisystem som saknar potentialen att priskonkurrera ut olja och kol, utarmar samhället och förlänger kol och oljeepoken globalt.

Gas formligen kokar det ur jordskorpan, så de är nog vare sig möjligt eller önskvärt att konkurrera ut, det är ju miljövänligare att förbränna en att låta naturen ha sin gång som i årmiljonerna.

Så Inge, ta inte ifrån dessa katastroflyckliga hotbilden..
Då måste de finna på ett nytt hot och det är minsann inte enkelt ty de reella hoten som våra ohållbara avloppssystem, alla nya syntetiska ämnen vi tillför våra ekosystem, havens utfiskning eller plastföroreningen i världshaven är ju konkreta hot... det kan man inte bilda en religion av, det är ju bara att lösa genom samarbete.

Skrivet av Z den 23 maj 2010 - 17:53.

"De senaste siffrorna tyder dessutom på att uppvärmningen fortsätter i ökad styrka. I april slogs nytt månadsrekord sedan mätningarna startade."

Är det verkligen någon som tror på det här längre?

Vidare, är verkligen global medeltemperatur ett meningsfullt mått?

Skrivet av Samuel Jarrick den 25 maj 2010 - 15:07.

Alltför ofta ser man den här märkliga argumentationen.

1. Först argumenterar man för att det inte finns något som tyder på någon global uppvärmning:

" 'De senaste siffrorna tyder dessutom på att uppvärmningen fortsätter i ökad styrka. I april slogs nytt månadsrekord sedan mätningarna startade.'

Är det verkligen någon som tror på det här längre? "

2. Sedan argumentera man för att det inte betyder nåt att det finns en global uppvärmning:

"Vidare, är verkligen global medeltemperatur ett meningsfullt mått?"

Alltså ungefär: Jorden är inte rund...och om den nu är rund så spelar det väl ingen roll, för här hos mig är den platt.

Kan du komma på något annat mått än global medeltemperatur som bättre kan visa på den generella trenden i planetens uppvärmning? Klart som vegetariskt korvspad att det ända som är intressant för en enskild person är vad det råder för klimatförhållanden på den specifika platsen...Men jag hoppas att du inte menar att vissa lokala temperaturer är VIKTIGARE än andra. I såna fall undrar jag på vilket sätt lokala förhållanden GENERELLT skulle kunna vara mindre varma om planetens medeltemperatur stiger?

Obegripligt för mig iallafall.

Skrivet av Q den 24 maj 2010 - 21:55.

Vilka dysterkvistar ni är. Alla klimatmodeller baseras på att det finns oändligt med olja, kol och gas, vilket det inte gör. Jorden kommer aldrig att öka med så många grader pga. AGW då det inte finns så mycket fossila bränslen att elda upp...en liten, liten miss av IPCC.

Peak-oil är det stora hotet vi alla står inför. ca 4 miljarder skall bort, är du en av dem?

Bloggportalen

Senaste kommentarerna

  • yd7n9h50qh: décembre .Ce rapport avait été établi par un collège...
  • yd7n9h50qh: décembre .Ce rapport avait été établi par un collège...
  • GyncAmoneno: diplopod backstairs sharpens bivalvular crampons...
  • GyncAmoneno: diplopod backstairs sharpens bivalvular crampons...
  • Florsocker: De utsläpp planeten själv genererar (t.ex....