När Nordens största mässa för bygg- och fastighetsbranschen, Nordbygg, gick av stapeln i Stockholm i våras var det 900 utställande företag och drygt 48 000 besökare på plats.

Hela tillställningen kändes dock väldigt mycket business as usual. Om det inte vore för några göteborgare som också rest dit med en tanke om att förändra hela den här branschen från grunden.

Nordbyggmässan. Foto: Bosse Lind

I ett lite avsides rum intill de stora mässhallarna träffar Effekt Nina Jacobsson Stålheim och Bodil Sjans, utvecklingsledare för energi- och miljöfrå­gor respektive projektledare på lokalförvaltningen i Göteborgs stad. De leder den grupp som fått i uppdrag att utveckla och bygga en ny förskola på Norra Hisingen i Göteborg. Förskolan ska vara runt 3 000 kvadratmeter stor och ha plats för 180 barn.

Och så ska den vara fossilfri.

– Det var ett tydligt uppdrag som vi fick från politikerna i Göteborgs kommunfullmäktige, säger Bodil Sjans. Bygg en fossilfri förskola och ha den klar till 2020-2021.

Exakt vad det innebär att vara fossilfri var det dock ingen som riktigt visste.

– Vi var ju tvungna att lägga rätt mycket tid på att fundera på hur vi skulle ta oss an detta och vad vi skulle ha för avgränsningar. Det vi landade i var att i stället för att skala bort det som vi trodde var omöjligt skulle vi börja helt öppet och se vad som faktiskt kunde vara genomförbart under projektets gång, fyller Nina Jacobsson Stålheim i.

Nina Jacobsson Stålheim och Bodil Sjans. Foto: Göteborgs stad

Att bygga en fossilfri förskola låter kanske inte så svårt. Tills man börjar tänka på hur många olika möjligheter det finns för det fossila att faktiskt
ta sig in i byggprocessen. Ta bara plaster, komponenter i färger och lim samt isoleringsmaterial till att börja med. Sen el och värme som ska användas i byggnaden. För att inte tala om drivmedel till alla arbetsmaskinerna som ska bygga upp den nya förskolan.

– Vår ambition är dessutom att det ska vara fossilfritt i alla transport- och processled. Det vill säga hela vägen från råvaruutaget, till fabriken där man gör något med råvaran, vidare till återförsäljaren och sedan slutligen till byggarbetsplatsen. Det handlar om otroligt
många led, säger Bodil Sjans och fortsätter:

– Vi pratar därför om att ställa om en hel bransch. Det här är en gigantisk utmaning. Och det är därför det här är ett så otroligt spännande innovationsprojekt.

Vad är då lättast i allt det här?

– Att göra förskolan som en träbyggnation är nog den mest självklara delen. Lyckas vi bara kravställa att de maskiner som avverkat träden har gått på förnybart bränsle samt att materialet transporterats på ett bra sätt till vår byggarbetsplats så är det i princip inga problem. Och vi har flera stora träaktörer som just nu håller på att etablera sig i Västsverige, så det tror vi kommer gå bra att lösa, säger Nina Jacobsson Stålheim.

Den uppenbara följdfrågan svarar Bodil Sjans på.

– Det som är svårast är så­dant som installationer, kablar och VVS (värme, ventilation och sanitet, reds. anm.).

– Alla elprylar och rör är ju i dag gjorda av plast med fossilt ursprung. Men där har vi börjat prata med lite olika innovationsaktörer. Vi ska snart också ha en workshop om just kablar och rör dit vi samlat många kunniga personer på området. Så vi får se hur långt vi kan komma där genom att gå över till biobaserade komponenter eller helt enkelt skala bort material.

 

I Göteborg har man nyligen byggt klart två andra förskolor som gruppen har kunnat djupstudera. Därmed finns det väldigt mycket information att utgå från sett till vilka material som använts där. Enligt en analys som är gjord handlar det om knappt 150 material och produkter som mer eller mindre bygger på en fossil råvara.

– En normal nybyggnad har en klimatpåverkan på knappt 400 kilo koldioxidekvivalenter per byggd kvadratmeter. Vi har sagt att kommer vi över 100 kilo har vi misslyckats, och kommer vi under 50 kilo har vi lyckats jättebra, säger Nina Jacobsson Stålheim.

När projektet presenterades var det dock många som höjde på ögonbrynen. ”Ett omöjligt projekt”, var en vanlig kommentar. Att ta fram en helt ny produkt för en enda förskola var inte heller något som företagen stod i kö för att göra.

– Men sen när vi har fått förklara upplägget lite närmare så blir många ändå intresserade. Och sen så finns det ju en uppenbar utmaning i detta, för hur svårt ska det egentligen vara? Och då börjar de här företagen också fundera på hur de själva skulle kunna bidra, säger Nina Jacobsson Stålheim.

Många inser också att detta är en affärsmöjlighet på sikt, berättar hon vidare. För någonstans har det ändå gått fram att branschen måste
ställa om. Och vilken företagare har inte drömt om att vara den som lyckas gå före och som därigenom kan få tillgång till en potentiell jättemarknad.

– Sen blir det en rolig prestigefråga i det här också. För när det ryktas om att konkurrenterna är med, då vill man ju visa att man kan göra det här mycket bättre än vad de kan.

 

Enligt Bodil Sjans så kommer man inom projektet inte nå hela vägen till en fossilfri förskola. Det finns regler som helt rimligt sätter käppar i hjulet för detta, som att exempelvis nya produkter inom känsliga områden som elinstallationer först måste hinna testats och godkännas.

– Men drömmen är att vi ska få snöbollen att rulla på alla produktområdena. Syftet med det här projektet är att driva på och stimulera branschen att ta fram nya fossilfria produkter och processer, men också välja de som redan finns. I slutändan är det ju detta som gör den stora skillnaden, säger hon.

De utsläpp som projektet ändå kommer att ge upphov till ska klimatkompenseras, vilket i sig kommer ge upphov till en utredning om hur man gör det på bästa sätt. Det ska också tas fram en tjock rapport med alla siffror och uträkningar, samt även en digital modell av förskolan och ett showroom där det ska gå att så att säga ta på lösningarna – allt detta för att inspirera andra kommuner, byggherrar och fastighetsägare i Sverige att hänga på mot det fossilfria samhället.

Det första spadtaget för förskolan, som kallas Hoppet, beräknas till senvåren 2019.

 

**********

Artikeln är tidigare publicerad i Effekt nr 2/2018.