När Enrique Peñalosa blev borgmästare för Colombias huvudstad Bogotá bestämde han sig för att återta stadens ytor från bilarna. I dag är Bogotá på många sätt en helt annan stad än för tio år sedan. I en av flera fina scener i dokumentären nedan (18.01) står Peñalosa på en gata som består av tre filer. Två för cyklar och gångtrafikanter och en för bilar. Bilarna får inte ens köra på asfalt, de kör i leran, berättar Peñalosa glatt. Inte för att de inte skulle vilja asfaltera, men för att de har begränsat med pengar och måste prioritera.
I en annan hoppingivande del av dokumentären (19.49) berättar stadsarktitekterna hur de genom att flytta på bilarna skapat utrymme för människor att umgås, mitt i stan. De hade inte riktigt förutsett det, men när bilarna försvann började människor använda gatorna till annat än transporter.
Detta har gjort staden mycket säkrare eftersom fler människor vistas ute nu. ”Det här är en bra stad”, säger Peñalosa och pekar ut över havet av människor som leker, pratar, spelar musik och fotboll. Han jämför med de rika områden utanför stan där det är dött på gatorna och alla tränger ihop sig i köpcentrumen.
Bogotá visar vad en stad kan vara i stället för uppställningsplats för stora skitiga plåtlådor. Svenska städer har mycket att lära.
Via Revolving Doors
dante • 30 oktober 2009 kl. 19:40
Eh…jag var i bogota i våras och har aldrig varit i en hemskare bilstad. Det är INTE en stad för människor. Ren bluff. Det du har tittat på måste vara någon sorts propaganda.
Ja svenska städer har mycket att lära av Bogota, som avskräckande exempel. Vi måste stoppa alla vägbyggen blev jag övertygad om efter att ha besökt stan. Det är hemskt där! Blod och sot i näsan efter en dag på stan.