UPPDATERING: 10:10-kampanjen bakom filmen som omskrivs nedan ångrar sig och har dragit tillbaka filmkampanjen. Läs mer här.
Den globala arbetsdagen för klimatet den 10 oktober koordineras tillsammans med kampanjen 10/10 som startade förra året i Storbritannien och som sedan dess spritt sig till andra länder. Målet för denna kampanj är att få samhället att minska sina utsläpp med 10 procent under år 2010. Skolor, företag, fotbollsklubbar, politiska partier och så vidare har anslutit sig till detta mål.
För att ge kampanjen en extra skjuts inför den 10 oktober har regissören Richard Curtis gjort en kortfilm som ska få fler att delta. Den är rätt blodig och inget för barn. Varning är härmed utfärdad!
Kollat?
Blev du inspirerad att delta? Jag blev det inte. Jag gillar verkligen Franny Armstrong som ligger bakom 10:10-kampanjen. Men det här känns bara plumpt och dumt.
Först tänkte jag att det var ironi. Att lärarinnans dammiga budskap om att vi kan stoppa klimathotet om alla bara göra några små förändringar skulle leda till uppror i klassen. Att eleverna skulle kräva något mer djupgående. När jag insåg att det inte skulle hända tänkte jag att det åtminstone skulle finnas två rebeller i klassen. Att Philip och Tracy som inte ville vara med skulle motivera det på ett smart sätt: Typ att allt snack om lågenergilampor känns daterat och det bara är en distraktion från den verkliga uppgiften att åstadkomma en omställning av ett i grunden ohållbart ekonomiskt system, eller nåt. Men ack nej. De som inte ”räddar världen” genom att ”åka mindre bil” sprängs i bitar.
Jag hoppas att denna självgoda inställning inte gäller för klimatrörelsen i stort.
Eller så är budskapet klockrent. Smart och med glimten i ögat träffar det mitt i prick på den målgrupp man vill nå – de som inte fått tummen ur än? Tyvärr tyder det arbete som gjorts kring klimatkommunikation att budskap som dessa kanske får en och annan klimataktivist och känna sig stärkt, men att de man verkligen vill övertyga distanserar sig ytterligare.
Relaterat lästips: Paul Kingsnorths essä Confessions of a recovering environmentalist
Simon • 1 oktober 2010 kl. 15:01
Synnerligen idiotiskt. Jag tror inte ens att det får en och annan klimataktivist att känna sig stärkt, utan snarare det du skriver just efter filmen – ”jag blev det inte”. Jag känner mindre lust att delta i 10/10 efter att ha sett filmen.
Bra inlägg f. ö., sätter precis fingret på det korkade med filmen.
Robert Halvarsson • 4 oktober 2010 kl. 17:49
Detta sorteras onekligen i avdelningen självmål. :/
Oleg Izyumenko • 1 oktober 2010 kl. 19:18
Det senaste meddelandet från 10:10:
Sorry.
Today we put up a mini-movie about 10:10 and climate change called ’No Pressure’.
With climate change becoming increasingly threatening, and decreasingly talked about in the media, we wanted to find a way to bring this critical issue back into the headlines whilst making people laugh. We were therefore delighted when Britain’s leading comedy writer, Richard Curtis – writer of Blackadder, Four Weddings, Notting Hill and many others – agreed to write a short film for the 10:10 campaign. Many people found the resulting film extremely funny, but unfortunately some didn’t and we sincerely apologise to anybody we have offended.
As a result of these concerns we’ve taken it off our website.
We’d like to thank the 50+ film professionals and 40+ actors and extras and who gave their time and equipment to the film for free. We greatly value your contributions and the tremendous enthusiasm and professionalism you brought to the project.
At 10:10 we’re all about trying new and creative ways of getting people to take action on climate change. Unfortunately in this instance we missed the mark. Oh well, we live and learn.
Onwards and upwards,
Eugenie, Franny, Daniel, Lizzie and the whole 10:10 team
Kurt Myrhagen • 2 oktober 2010 kl. 11:07
Men är inte sådant tankegods kännetecknande för den radikalare, brittiska miljörörelsen? Var det inte där man diskuterade fördelarna av ”befolkningsminskning”.
Kanske inte så konstigt att det blir så här.
Personligen tror jag också att folk är trötta på den endimensionella propagandan. Många är t ex förbannade på glödlampsförbudet eftersom det är så enkelt att bli överbevisad om att energisparlamporna i Sverige faktiskt bidrar till ökade CO2-utsläpp. (El produceras i stort sett CO2-fritt i Sverige redan. Det värmebidrag som glödlampor genererar i bostäder måste ersättas, fortfarande till en viss del av fossila bränslen.)
Det blir bara för mycket kampanjmakeri.
Dawid • 4 oktober 2010 kl. 02:39
Ekofascismen på upptåg, härliga tider! 😀