Bioenergi, en skitfråga?

I framtiden kan avfallet bli vår viktigaste resurs!

Ovanstående är en idé som vi ser allt oftare. Biogas ska ersätta bensin. Jeans, bildäck och platsflaskor kan malas ner och bli till prima nya råvaror och bränslen. Att vi ska ta vara på avfallet är det ingen som ifrågasätter. Men exakt hur stor del av dagens energianvändning kan ersättas med avfall? Och hur hållbart är det egentligen att producera en massa avfall, även om en del av det kan återvinnas?

Fysikern Tom Murphy tog tre populära exempel och satte igång att räkna. Han utgick från den energikonsumtion en genomsnittlig amerikan har, och hur mycket av detta som kunde ersättas av återvunnen energi från avfall.

Biogas från avlopp får mycket uppmärksamhet just nu, inte minst som fordonsbränsle. Lite nedslående kanske då att Murphy visar att även om allt det du spolar ner i toaletten togs nogsamt omhand så finns där inte mer energi än ynkliga en kvarts procent av den energi du gör av med på en dag. Det går att räkna upp och ner på några tiondelar, men det är inte poängen. Det viktiga här är att vi börjar förstå vilken skala vi pratar om. Dessa 0,25% är alltså ämnet för ett oändligt antal seminarier på miljökonferenser och mässor. Kanske läge att gå dit och ställa några obekväma frågor.

Murphy går vidare och kikar på återanvänd frityrolja, något som McDonalds använt i sitt greenwashande. Han hinner också med att granska en hem-apparat som med hjälp av el ska omvandla ditt plastavfall till olja. Manicken säljs med en fantastisk slogan: "hemmet är framtidens oljefält".

Tyvärr är det många som går på en sån slogan. Det kommer ständigt nya uppslag på hur vi på olika sätt ska ersätta all den fossila energi vi idag gör av med, och det är många som vill tro att det är möjligt. Men den som vill ställa om energisystemet bör också intressera sig för vilken den verkliga potentialen är.

Slutsatsen är att om vi menar allvar med hållbar energi så måste vi alla bli mycket bättre på källkritik. Ställ de obekväma frågorna: Var kommer råvaran ifrån? Vilken potential har den i verkligheten? Hur ser livscykelanalysen ut?

Kommentarer

Skrivet av David Ryman den 6 sep 2011 - 21:40.

Hej Hampus,

- Jag håller med dig i mycket, framför allt: livscykelanalysens vikt, alltså hela vägen från vagga till grav. Där skall allt ingå; produktion och användning, och det som händer när ägaren bestämt sig för att göra sig av med varan; vare sig det rör återanvändning, materialåtervinning eller energiutvinning. I detta har vi kärnan, kretsloppstänket.
Biogas är ett bra sätt att skapa 'bränsle' till fordon i nuet, i framtiden vet vi inte... Visst kan vi bränna allt på vår jord, i stort sätt, och förhoppningsvis kunna samla upp den värme som alstras när lågorna slickar i sig det hela. Konsumtionen är givetvis spöket. Den behöver vi, var och en, ta ansvar för och förändra till det bättre. Alltså mindr volym prylar, och det vi inte behöver att det vi köpt, skall lämnas till Myrorna, eller Stadsmissionen eller dylika ställe i den mån det går. Det gagnar våra hjärtan, våra medmänniskor och vår miljö - vilket vinst. Men stoppa dig själv i tid: Behöver jag verkligen detta? I köptillfället, stanna upp - lyssna inåt och välj rätt.
Några funderingar och tankar i denna stund. Jag önskar er alla som kommit såhär långt, en fin vecka i nuet med moraliska val i varje stund. /David

Skrivet av Börje Gustavsson den 7 sep 2011 - 14:40.

”Ställ de obekväma frågorna: Var kommer råvaran ifrån? Vilken potential har den i verkligheten? Hur ser livscykelanalysen ut?”

Ganska meningslöst att ”ställa de obekväma frågorna” till miljöetablissemanget eftersom de sällan erkänner något feltänk. Ett typexempel är kompostering av organiskt avfall. Man behöver ju bara kunna kemi på grundskolenivå för att inse att kompostering är en långsam oxidations- och kallförbränningsprocess och där alla de tusentals fina kolföreningar som fotosyntesen byggt upp går helt till spillo. Och det för matjorden så viktiga och mullbildande kolet avgår i stället som koldioxid till lufthavet utan att dessförinnan ha gjort någon nytta. Vid jordisering hade i stället det organiska avfallet blivit både näringsrik matjord och en kolsänka och dessutom kunnat motverka svält i u-länderna. Jordisering hade också sparat in på den energikrävande tillverkningen av konstgödsel. Jordisering av åkermark minskar också på övergödning och näringsläckage till vattendrag, sjöar och hav.
Kompostering har kommit att bli en modern saga om – kejsarens nya kläder – och ett evinnerligt soppkokande på en spik. Kompostering har blivit en s k helig ko och som absolut inte får ifrågasättas. När ett dagis eller förskola är klimat- och miljövänligt och fått en grön flagga så nog är kompostering med som en hörnsten.
Fler obekväma frågor är t ex hur man kan ta bort skörderester som blast m.m. från åkermarken och göra biogas av detta? Tänk bara på vilket transporterande och hanterande det hela innebär. Och sedan glorifierar man och kallar de näst intill värdelösa rötresterna för biogödsel. Ytgödslar man dessutom med det så försvinner snart den lilla näring som är kvar med hjälp av sol, vind och regn.

Listan på obekväma frågor inom miljö, klimat och odling är lång men jag stannar med detta så länge.

Senaste kommentarerna

  • Magnus Redin: Ok! Tre nr PDF prenumeration beställd. Om klimatfrågan...
  • Mattias: Du vet inte om det, men du ljuger. För dig själv!
  • AktivaDagar: Intressant inlägg/krönika! Jag tror även på detta med...
  • jan-åke: Enligt NHC (National Hurricane Center i USA) NOAA mfl...
  • Pella: ibland är en bra historia sannare än själva sanningen...