Det är, som vi tidigare har konstaterat, väldigt tyst om klimatfrågan i valdebatten. Till och med när man ska söka svaret på varför Miljöpartiets popularitet har ökat så mycket verkar klimatet vara en irrelevant bifråga.
I ett långt reportage i helgens Svenska Dagbladet strövar Mustafa Can omkring på Söder, filosoferar lite över Miljöpartiets väljarbas och frågar en och annan fikande Söderbo varför de röstar grönt.
Någon röstar på MP för att han tycker att de har en ny vinkel på klasskampen, en annan för att det känns som det nya Folkpartiet. En tredje för att hon har en sådan klimatångest.

De åtta sidorna är en långt lustfyllt påhopp på Söderbornas livsstil, men helt utan klimatperspektiv. För Mustafa Can tycks det mest handla om en trend som han stör sig på. ”Ekologin blir vår nya religion”, skriver han och frågar tjejen med klimatångest om inte klimathotet är en överdriven bluff som Miljöpartiet utnyttjar och tjänar på.

Att Miljöpartiet trots allt har haft en miljöpolitik som är relativt vassare än andras och  själva uppger att klimatfrågan är deras viktigaste valfråga nämns inte. Någonstans är det svårt att inte tro att det skulle spela roll.

Men Mustafa Can är ändå inte helt snett ute när han konstaterar att budskapet till väljarna är att ”Nej då, du måste alls inte slänga din platt-tv, Iphone, dvd-spelare eller byta ut stadsjeepen. Bara du inte glömmer att naturen är människans gemensamma själ. Syndar vi för mycket blir straffet att leva i en förstörd värld. Var dock inte för rädd för skulden, vi som bär skuld är betydelsefulla, ty vi kan alltid göra på ett annat sätt: vi kan växla in våra fel i rättvisemärkt risglass och en grön valsedel.”

Finns det något parti som tar upp de relevanta frågorna i årets valrörelse? I nästa nummer av Effekt, som kommer ut i början av september, tar vi en närmare titt på partiernas klimat- och hållbarhetspolitik, tittar tillbaka på vad som har gjorts under de senaste fyra åren och jämför forskningen med partiernas klimatmål. Bra läsning inför den 19 september.