Klimatförändringarna ångar på. Temperaturen i Arktis kommer att stiga med ytterligare 3 till 7 grader under detta århundrade, utöver de 2 grader som redan ägt rum. Det kommer att leda till massiv isavsmältning, framför allt på Grönland och en havsnivåhöjning som är dubbelt så stor som den FN:s klimatpanel beräknat. Dessutom kommer permafrosten att tina upp över enorma områden vilket kan ge kraftiga utsläpp av metangas.

Inga överraskningar direkt, mer ett ytterligare bekräftande. Det är 200 forskare som står bakom denna studie som sammanfattar klimatläget i Arktis.

Det som får det isa i min kropp är egentligen inte nyheten i sig, det är hur den presenteras. Vetenskapsradion berättar om detta dråpslag med ett märkligt odramatiskt tonfall. Lite småputtrigt sådär, vilket förstärks av att nyheten om de accelererande klimatförändringarna följs av att uppläsare kvittrar ”Är du hungrig? Då ökar också din förmåga att känna dofter…”.

Jämför detta med det dödsbudstonfall som används i ekonominyheterna när det rapporteras om dåliga tillväxtsiffror.

Detta handlar dock inte så mycket om hur Sveriges Radio läser upp nyheter som något mer grundläggande, nämligen den avtrubbning som verkar råda i klimatfrågan för tillfället. En avtrubbning som förmodligen är en konsekvens av att det framstår som rätt kört att få klimatförändringarna att tvärnita. Men om det nu är så, vilket jag också tror, borde vi i så fall inte prata om hur vi ska hantera klimatförändringarna? Och hur vi ska hjälpa andra som drabbas av dem?

Snart skickar vi vårt nya nummer av Effekt till tryckeriet. Det handlar om de vars liv förändrats i grunden av det förändrade klimatet. Ett litet försök att kämpa mot avtrubbningen.

david.jonstad@effektmagasin.se