För en vecka sedan kom den andra av IPCC:s delrapporter, som behandlar konsekvenserna av klimatförändringarna. Det är en rapport som konstaterar att stigande temperaturer redan påverkar vår värld genom exempelvis smältande glaciärer (vilket i sin tur ändrar vattentillförseln till floder), tinande permafrost, och arter som tvingas migrera.

Det är även en rapport som varnar för vad som komma skall om vi inte minskar utsläppen: det handlar bland annat om förlust av biologisk mångfald, ökad dödlighet bland människor i lågkustområden och hur matförsörjningen kan braka samman vilket särskilt drabbar de fattigare delarna av världens befolkning.

Kort sagt, rapporten är dyster läsning (och kan läsas här).

Som väntat blev medierapporteringen omfattande, och den har faktiskt hållit i sig under veckan. I söndags hade DN både ett uppslag om personliga tips hur du minskar din klimatpåverkan, samt en personlig – och mycket läsvärd – essä av brittiska författaren Zadie Smith (ej på nätet). Dessutom lyfter som vanligt fantastiska illustratören Magnus Bard frågan på ledarsidan. Även Svenska Dagbladet hade i lördags två ovanligt uppriktiga artiklar om hur vårt resande påverkar klimatet.

Med tanke på att IPCC:s nästa delrapport, om hur vi ska minska utsläppen, kommer i slutet på denna vecka kommer nog medieuppmärksamheten att hålla i sig ett tag. Rikard Warlenius skriver att det känns som år 2006 i repris.

Men vad händer om en månad eller två, eller om ett år? Kommer medieuppmärksamheten fortfarande att vara riktad mot klimatfrågan? Förhoppningsvis har snöbollen börjat rulla, och lyckas rulla sig tillräckligt stor för att inte bokstavligen smälta bort. Men tyvärr tror jag inte det, och det är för att det redan nu är motstridiga budskap som skickas ut. Det räcker med att titta på DN:s artikel om de personliga utsläppen. Ovanför artikeln på webben finns för tillfället en banner som verkar växla mellan tre olika reklamer där den ena uppmanar oss att köpa bilar, den andra flygresor, och den sista el. Och det är inte bara reklamen som gör att rapporteringen kring klimatförändringarna känns lite trängd. I söndagens DN finns på redaktionell plats förutom tips om hur du minskar dina klimatutsläpp även tips om hur du – trumvirvel – ökar dina utsläpp! Nu är det givetvis inte uttryckt på det sättet, men tidningen skriver om svenskars husköp utomlands, och intervjuar en mäklare som förklarar vad du bör tänka på om du i krisens spår vill köpa en billig bostad 30 minuter från en spansk flygplats, som du kan fly till när du är trött på ditt kalla svenska hem.

Så länge inte media lyckas dra kopplingarna mellan sinande resurser, finanskris och klimatförändringar, och förstå att ekonomin är underordnad ekologin, tvivlar jag på att klimatfrågan lyckas överleva särskilt länge i nyhetsförmedlingen. Snart kommer den halka tillbaka och nämnas lite pliktskyldigt då och då, men ingenting som är värt att ägna stora resurser. Det är ju roligare att rapportera om hur svenskar kan utnyttja krisen i Sydeuropa till att skaffa sig själva ett trevligt semesterhem.

Och under tiden kommer medierna – som P1 morgons programledare sa efter att ha intervjuat Naturvårdsvårdsverkets IPCC-ansvarige Marianne Lilliesköld – ”avvakta och se vad som händer med vårt klimat framöver”.