Inkongruens. Det har jag förstått att psykologin kallar det när det uppstår en skillnad mellan den man skulle vilja vara och den man faktiskt är. Och det är just ordet inkongruens som dyker upp i huvudet när jag i snart ett dygn har gått och grunnat över talet som Andreas Carlgren höll på Naturvårdsverkets Klimatforum igår.
Jag är inte van att höra Sveriges miljöminister tala lyriskt om klimataktivister (”Ropen i demonstrationståget, engagemanget, drömmarna där [i Köpenhamn förra året] förenades med tusentals och kanske miljoner andras världen över. Det skapade en väldig politisk kraft.”)
Men det är inte Andreas Carlgren jag vill psykologisera över. (Vi har redan undrat hur det står till med hans medarbetares minne.) Det är snarare bilden av Sverige i hans tal som jag inte får ihop med politiken som faktiskt förs.

Talet finns på regeringens hemsida och är värt att läsa i sin helhet, men det var särskilt den visionerande delen som fastnade i mitt huvud. Här ett utrag:
 
”Sverige ska ta ledningen in i den gröna ekonomin. Låt mig säga en gång för alla: Vi vill gå före! Vi kan inte vara störst, men vi ska vara först.

  •  Vi ska vara föregångare med höga klimatmål. Våra utsläpp ska minska med 40 procent till år 2020 – oavsett klimatförhandlingarna. Det gör oss klimatledande i EU.
  • Inom bara några år ska vi ha lägre klimatpåverkan per capita än Kina. Till 2020 ska vi ha lägsta klimatpåverkan per capita av industriländerna. Innan 2030 ska vi ha lägre per capitautsläpp än Indien.
  • Till 2030 ska både våra personbilar och lastbilar har blivit oberoende av bensin och fossil diesel.
  • Under 2030-talet ska svenska samhället bli helt fossilfritt. Det betyder att vi då inte längre ska behöva importera en droppe olja.
  • Till 2050 är visionen att inte längre ha några som helst nettoutsläpp från Sverige. Det betyder att vi då ska ha nått en helt klimatvänlig ekonomi, att vi lever i samklang med jordens miljövillkor.”

Jag försöker se det här samhället framför mig. Och tänker att regeringen kanske har hittat ett alldeles eget sätt att kombinera denna totala ”samklang med jordens miljövillkor” och Förbifart Stockholm, hårdbantade järnvägar och evig tillväxt (med en ekonomisk tillväxt på 1,7 procent är Sveriges konsumtion av varor och tjänster dubbelt så stor som i dag redan år 2050. Att göra det helt utan nettoutsläpp måste betyda att vi har gjort en teknisk revolution – eller ska vi kanske importera allt vi konsumerar och strunta i att räkna utsläppen för det..?).

Alternativt får man ta till det där fina ordet igen: Inkongruens.