I det kommande numret av Effekt publicerar vi en artikel om ungas naturalienation. Något som jag själv kan känna igen mig i. Men som allergiker av bibliska mått tycker jag att jag är åtminstone lite ursäktad. (Teoretiskt föredrar jag alltså ökenklimat eller steniga kobbar i ytterskärgårdar, men sådana miljöer har jag aldrig besökt. Månen vore nog också en bra plats, men om man inte flyger av klimatskäl är nog en månresa att betrakta som … ja, ingen bra idé.)

Författare av det mer hurtiga slaget framhäver gärna att odling är ett sätt att komma i kontakt med naturen. Jag vet inte jag. Hittills verkar naturen ta ut all sin bitterhet och ilska orsakad av klimatförändringar på mig och mina pallkragar. (Att bara rädisorna växer visar att naturen ändå har något försåtligt drag. Samt humor: Föreställ er gaserna i en mage som blott och bart lever på rädisor.*) Men om mina odlingar inte motverkat min alienation gentemot naturen har den åtminstone minskat alienationen i kvarteret. I stort sett varje gång jag är ute och vattnar eller fixar (det vill säga står och tittar stint på den svarta jorden utan att det händer något) stannar någon granne förbi och vill byta ett par ord om odlingen.

När vi hade en sorry excuse of a trädgård tidigare tycktes ingen känna något behov av att prata mer än nödvändigt. Men nu är entusiasmen påfallande. ”Vad odlar du?” ”Hur går det?” ”När är det skördedags (nervöst skratt)?” Och så vidare. Det börjar med frågor och övergår ofta i egna odlingsminnen. I alla fall de äldre grannarna tycks ha odlingserfarenheter de vill dela med sig av. Vilket så klart är tusen gånger trevligare än att sitta och läsa en bok i ämnet. Levande erfarenhet är the shit.

(Och här skulle jag kunna skriva något om att kontakten med jorden, med odlandet, tycks beröra något fundamentalt inuti människor. Något nedärvt. Och hur det krävs bara minsta lilla (till exempel en lätt förryckt granne som sätter igång ett pallkragsprojekt) för att väcka andra människors intresse. Men jag tänker inte bli en naturromantiker förrän naturen själv visat sig lite tillmötesgånde och hottat upp grönskan i mina odlingar.)

Det säger väl ganska mycket om den tid vi lever i att man sitter var för sig och letar info om odling på internet eller köper fräsiga böcker om Tio Stiltips För Urbana Trädgårdsodlare, medan det i snart sagt varje trappuppgång eller radhuslänga finns människor som har all kunskap som krävs. Jag ser framför mig ett scenario där de gamla dör av och ingen jävel vet hur man får odlingsfårorna att  grönska (förutom de där rädisor planterats, förstås), men däremot hur man hittar varje dold bana i Super Mario Farming Galaxy X.

 

*Jag vill göra er läsare uppmärksamma på att jag har det goda omdömet att inte
ordvitsa om biogas eller fjärrvärme. Skitbra gjort, helt enkelt.