Här i England hade David Finchers hypade film The Social Network premiär redan förra fredagen, och nu är det också Sveriges tur: I dag går filmen upp på svenska biografer. Facebook, som filmen handlar om, växer sig allt större och används nu av en halv miljard människor. Samtidigt håller företagen i Silicon Valley möten för att diskutera energiförbrukningen hos datorcentralerna, nödvändiga för att hålla de världsomspännande sociala nätverken igång.

Klimatrörelsens förhållande till Internet är komplext. Å ena sidan behövs nätet för att förena folk från olika kontinenter, såväl forskare som aktivister. Kunskap om, säg, mer effektiva bevattningsanordningar för jordbruket kan via nätet spridas från Anderna till Himalaya. Rapporter från världens oroshärdar kan skickas direkt till omvärlden via Twitter. Klimatorganisationen 350.org startade med utskickandet av hundratals email. (Vissa är till och med beredda att kalla aktivism online för en ny ideologi – webism.)

Men, å andra sidan. Å andra sidan växer Internets energiförbrukning varje år. The Guardian rapporterar rentav att koldioxidutsläppen från nätet börjar komma ikapp dem från flygtrafiken. Dessutom kvarstår frågan om huruvida nätet är en demokratisk plats eller inte. Även om alla kan sätta upp en egen hemsida härskar marknadskrafterna också online. Och en demokratisk mötesplats kan bara innefatta dem som faktiskt har tillgång till den: Bara 10.9 procent av Afrikas och 21.5 procent av Asiens befolkning kan koppla upp sig på webben. De som står utanför nät-gemenskapen är förstås samma grupper som redan innan befann sig i världssamhällets periferi: De som inte har pengar, de som inte har elektricitet, de som inte har haft möjligheten att lära sig läsa och skriva.

I väst, däremot, är det tvärt om med tillgängligheten. Precis som att vi blir sjuka av för mycket mat snanare än för lite, lider vi av för mycket uppkoppling – att det blir lättare att komma åt nätet på caféer, från sin mobiltelefon eller rentav från sitt armbandsur innebär som bekant ökad stress, genom pressen i att altid kunna bli nådd. Men den snabba uppkopplingen har också en annan följd. Rekyleffekten, som Effekt har bloggat om tidigare, medför att ju mer tillgängligt nätet är, ju mer surfar vi. Och desto mer stressade blir vi.

Diskussionen lär fortsätta. För tillfället verkar ändå de flesta ha överseende med den miljöpåverkan deras googling på ”hemmakompostanläggning” har. Efter att både The Sunday Times och The Guardian skrev om saken förra året räknade Google förresten ut, en gång för alla, exakt hur mycket koldioxidutsläpp (eller utsläpp av koldioxidekvivalenter, för att vara exakt) just en sökning hos dem genererar. 0.2 gram, rapporterar de.