Här i England hade David Finchers hypade film The Social Network premiär redan förra fredagen, och nu är det också Sveriges tur: I dag går filmen upp på svenska biografer. Facebook, som filmen handlar om, växer sig allt större och används nu av en halv miljard människor. Samtidigt håller företagen i Silicon Valley möten för att diskutera energiförbrukningen hos datorcentralerna, nödvändiga för att hålla de världsomspännande sociala nätverken igång.
Klimatrörelsens förhållande till Internet är komplext. Å ena sidan behövs nätet för att förena folk från olika kontinenter, såväl forskare som aktivister. Kunskap om, säg, mer effektiva bevattningsanordningar för jordbruket kan via nätet spridas från Anderna till Himalaya. Rapporter från världens oroshärdar kan skickas direkt till omvärlden via Twitter. Klimatorganisationen 350.org startade med utskickandet av hundratals email. (Vissa är till och med beredda att kalla aktivism online för en ny ideologi – webism.)
Men, å andra sidan. Å andra sidan växer Internets energiförbrukning varje år. The Guardian rapporterar rentav att koldioxidutsläppen från nätet börjar komma ikapp dem från flygtrafiken. Dessutom kvarstår frågan om huruvida nätet är en demokratisk plats eller inte. Även om alla kan sätta upp en egen hemsida härskar marknadskrafterna också online. Och en demokratisk mötesplats kan bara innefatta dem som faktiskt har tillgång till den: Bara 10.9 procent av Afrikas och 21.5 procent av Asiens befolkning kan koppla upp sig på webben. De som står utanför nät-gemenskapen är förstås samma grupper som redan innan befann sig i världssamhällets periferi: De som inte har pengar, de som inte har elektricitet, de som inte har haft möjligheten att lära sig läsa och skriva.
I väst, däremot, är det tvärt om med tillgängligheten. Precis som att vi blir sjuka av för mycket mat snanare än för lite, lider vi av för mycket uppkoppling – att det blir lättare att komma åt nätet på caféer, från sin mobiltelefon eller rentav från sitt armbandsur innebär som bekant ökad stress, genom pressen i att altid kunna bli nådd. Men den snabba uppkopplingen har också en annan följd. Rekyleffekten, som Effekt har bloggat om tidigare, medför att ju mer tillgängligt nätet är, ju mer surfar vi. Och desto mer stressade blir vi.
Diskussionen lär fortsätta. För tillfället verkar ändå de flesta ha överseende med den miljöpåverkan deras googling på ”hemmakompostanläggning” har. Efter att både The Sunday Times och The Guardian skrev om saken förra året räknade Google förresten ut, en gång för alla, exakt hur mycket koldioxidutsläpp (eller utsläpp av koldioxidekvivalenter, för att vara exakt) just en sökning hos dem genererar. 0.2 gram, rapporterar de.
Martin • 24 oktober 2010 kl. 14:42
Visst är det så att alla inte har tillgång till nätet, men nätet har ändå inneburit en oerhörd förbättring för många människor som nu äntligen kan ta del av information och kommunicera på ett helt annat sätt än tidigare. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på även om mycket arbete återstår innan nätet kan bli en allomfattande demokratisk mötesplats. Att nätet är kommersiellt och reklamfinanserat har ju sin sida, men det innebär ju också att det är gratis att använda och på så sätt når ut till fler.
Matilda Welin • 24 oktober 2010 kl. 18:45
Det håller jag verkligen med om. Så länge man kommer ihåg att ”internet når hela världen” faktiskt inte betyder hela världen, utan att en stor del av jordens befolkning utesluts.(De som också annars inte hörs.) Men det håller ju absolut på att förbättras. Enligt samma statistik som jag länkade till ovan har antalet internetanvändare i Afrika växt med oerhörda 2 357.3% de senaste 10 åren.
Martin • 25 oktober 2010 kl. 10:00
2357,3% Wow! Fokus blir så olika beroende på hur man väljer att presentera sina fakta. Det tycker jag är viktigt att hålla i minnet.
Internet genererar C02-utsläpp som du skriver, men samtidigt innebär ju internet att man borde spara en mängd papper, snigelposttransporter, telefonsamtal och resor. Finns det någon statistik på detta?
Matilda Welin • 25 oktober 2010 kl. 14:46
Det finns nog, aven om det kan vara svart att grava upp och valdigt svart att verifiera sadana data. Antalet brev och vykort som skickas har till exempel minskat sedan internet slog igenom, men a andra sidan har antalet postorder-paket okat odrentligt i och med internethandeln.
Samtidigt sker en hel del internetkommunikationen utover den tidigare papperskommunikationen, inte i stallet for. Precis som jag skrev ovan ar internet enkelt och tillgangligt overallt – ingen satt pa tunnelbanan och meddelade 200 vanner att de skulle hem och ata artsoppa innan Facebook och statusuppdateringarna kom. Darmed inte sagt att den okade kommunikationen inte kan vara av godo, speciellt i en storstad dar man traffar sa manga nya manniskro varje dag. Pa natet kan man halla kontakten med sin narmsta cirkel anda.
Martin • 26 oktober 2010 kl. 10:22
Tack för intressanta svar som får mig att spinna vidare!
Det förekommer, som du skriver, säkert en hel del internetkommunikation utöver den tidigare papperskommunikationen. Samtidigt ersätter ju internetkommunikationen i allt högre grad det mänskliga mötet, vilket torde minska resandet. Det stöds bl a av en ny rapport som rör ungdomars fritidsvanor.
Videokonferenser, som som ersätter IRL-möten och sker via nätet, är även i antåganden. De ökar explosionsartat med minskat flygresande som följd.
Det vore förresten intressant att jämföra vad som är mest klimatsmart: postordertransporter eller traditionella leverenser till butiker eller om det är dött lopp.