Jag fastnar framför ett test där vardagens livsstil plockas isär. Det räknar ut hur mycket slavarbete som ligger bakom mina konsumtionsvaror. Utan konkreta exempel är det lätt att glömma precis hur intrikat det globala samhället är. Hur långt vissa ingredienser i mitt läppstift har färdats. Hur många som har hostat sönder en lunga för att bryta coltanet i min telefon. 

Jag älskar test. De är roliga. Och det här är dessutom riktigt väldesignat. Alla har ju inte läsvanan att tackla en lång, komplicerad text.

Det finns nackdelar med snajdiga presentationer, såklart. All snyggt förklarad fakta måste backas upp av gedigen kunskap, forskning och diskussion. Färgglatt och lättillgängligt är en slutprodukt, ett presentationsverktyg, som inte kan ersätta välgrundat, arbetsamt teoribygge. Dessutom är det svårt att göra saker roligare utan att samtidigt råka fördumma, förenkla eller förvilla. 52 personer har slavat för mina prylar, visar det sig. Det låter som en misstänkt exakt siffra. Det är som BBC:s interaktiva sajt om jordens befolkning, där man kan se som vilken person i ordningen man är född och där ett räkneverk obevekligt tickar upp mot 7 miljarder människor på jorden, sekund för sekund. Det är klart att uppgifterna inte är precisa. Det är klart att räkneverket inte stämmer på pricken. Vid vilket ögonblick vi når 7 miljarder, denna jättesiffra, är förresten inte ens poängen. Det viktiga är effekterna och vad vi kan göra för att vända utvecklingen.

Men interaktiva sajter och test fäster vår uppmärksamhet på vad det är som händer. De är bra kommunikationsmedel. Och spelar det så stor roll att siffrorna är lite för konkreta, händelseförloppen lite för direkta? De inspirerar till engagemang och sätter mig själv i relation till resten av världen. 52 personer. 7 miljarder människor, precis nu. De ger ett omskakande perspektiv. Det behövs.