Effektbloggen

Vi kan berätta andra historier

Så här mycket blir kvar av Effekt om kulturtidskriftsstödet kapas. Bild: Anders Hellberg

I dag anordnade Effekt tillsammans med tidningen 10-tal en manifestation på Mynttorget i Stockholm för att protestera mot den planerade kapningen av kulturtidskriftsstödet. På plats var representanter från en stor del av Sveriges kulturtidsskrifter och tal hölls av bland andra DN:s kulturchef Björn Wiman, och representanter från tidningar såsom Re:public, Bang och Karavan.

Effekt-redaktören Jonas Gren höll i manifestationen och intervjuades av bland annat TT. Tidigare i veckan skrev flera företrädare för Effekt en debattartikel i Medievärlden, och under manifestation i dag höll chefredaktören Kjell Vowles följande tal:

Hej vänner

I torsdags förra veckan firade Klimatmagasinet Effekt att vi har funnits i fem år. Det kanske inte låter så länge, men under den tiden har vi kunnat berätta historier som inte får plats i mainstreammedier. Berättelser som handlar om hur vi kan ställa om till att bli hållbara på riktigt, narrativ som av nödvändighet skiljer sig från det som berättas i det rådande tillväxtparadigmet där kommersiella värden och BNP-tillväxt styr.

Genom att vara fristående har vi kunnat bredda debatten.

Vår kultur byggs av historier. Jag vet att många av er har funnits mycket längre än vad vi har. Men att även ni under många, många år har gett plats åt röster och perspektiv som inte får plats i vanliga medier.

Det är det som binder oss samman.

Även om vi skriver om olika ämnen och med säkerhet tycker olika om många politiska frågor – så är det som vi har gemensamt att vi utan att få särskilt mycket betalt skapar en plats för bildning och debatt – vi garanterar att en mångfald av röster får höras i det offentliga samtalet.

Vi är med och skapar vår demokrati.

Dagen efter vår femårsdag fick vi ett dödsbesked av kulturutskottet. Effekt fick i fjol 300 000 kronor i kulturtidskriftsstöd. Om budgetförslaget går igenom i morgon, och beskärningarna drabbar oss alla lika – så innebär det att vårt stöd minskar med 225 000 kronor. Kulturutskottets ordförande Per Bill (M) vill att vi ska fixa det här genom att gå över till en digital distribution.

Det finns mycket man kan säga om en eventuell digital framtid, och det är för ont om tid för att föra en lång diskussion om det här. Men låt mig för enkelhetens skull ge er ett litet räkneexempel:

I går hade vi ett möte med vår kassör, och han berättade att våra samlade kostnader för tryck och post är ungefär 180 000 kronor. Det innebär att det som Per Bill och hans allianskollegor i kulturutskottet menar att vi ska lyckas med på ungefär en månad – innan nästa nummer av tidningen skickas till tryckeriet – är att:

1. Hitta någon som – utan att få betalt – kan skapa en bra digital plattform.

2. Övertala alla våra prenumeranter – många som varken har dator eller internet – att börja prenumerera digitalt.

3. Samtidigt som vi gör det här spara ytterligare 45 000 kronor.

Alla förstår att det här är orimligt.

Tack för mig

Även om riksdagen kapar stödet i morgon, kommer givetvis inte Klimatmagasinet Effekt att läggas ner på stört. De viktigaste frågorna för oss är så klart klimatkrisen och omställningen, och förhoppningsvis kan vi fortsätta att vara ett forum för alla som är intresserade av hur vi ska kunna bli hållbara på riktigt.

Det vi kommer att behöva göra med kraftigt minskat stöd är dock att söka nya sätt att bedriva och finansiera vår verksamhet, och vill du stötta oss gör du det bäst genom att teckna en prenumeration här.

Ingen fara på taket - om att vara säker

Foto: OKG

 

I våras tog sig en handfull miljöaktivister olovligen upp på taket till en av Oskarshamns kärnkraftsreaktorer. Gripandet gick lugnt till, det handlade trots allt om fredliga aktivister som ville uppmärksamma bristande säkerhetsrutiner. Men även om det hade varit människor som haft för avsikt att sabotera inne på den för tillfället avstängda reaktorn så hade de inte kommit långt.

»Skyddet när det gäller intrång mot själva reaktorbyggnaden har varit intakt hela tiden«, förklarade Strålsäkerhetsmyndigheten samma dag på en presskonferens.

»Den framgångsrika polisinsatsen underlättades av att skyddsväktarna till punkt och pricka fullföljde sin uppgift att lokalisera aktivisterna. Bedömningen är att alla ageranden följt uppgjorda rutiner och att de därmed motsvarat alla förekommande myndighetskrav«, skrev Oskarshamns kärnkraftsgrupp i ett pressmeddelande.

Med den bakgrunden är följande berättelse från en av aktivisterna som faktiskt befann sig på taket intressant. Aktivisten förklarar nämligen förloppet på följande sätt i ett telefonsamtal, en historia värd att återge i sin helhet:

 

Vi var fyra personer som kom upp på reaktortaket via stegar på utsidan. Vi hade vakter efter oss, men de fördröjdes av att andra aktivister också befann sig på stegarna. Väl uppe på taket började vi rigga repen så att två av oss kunde klättra ner på utsidan med en 150 kvadratmeter stor banderoll där vi hade ett textbudskap riktat till politikerna.

Precis då, från ingenstans, kommer det fram en kort kille, utan tydlig uniform men med en batong i högsta hugg, som skriker »ni måste gå ner!«. När jag kollade runt såg jag att det i ena hörnet på reaktortaket fanns en lucka som han hade öppnat och kommit upp ur. Och då plötsligt ser jag att det kommer upp ännu en person ur luckan, att döma av klädseln var det en av arbetarna på kärnkraftverket.

De här två männen börjar sedan dra och rycka i banderollen och repen. Det blir en ganska hätsk stämning under några minuter och jag ser faktiskt inte om takluckan fortfarande är öppen eller inte. Efter en stund kommer det upp ytterligare en vakt på taket som tagit sig förbi aktivisterna på stegarna. Han har uniform på sig, han uppför sig professionellt och han tar direkt kontroll över situationen varpå allt lugnar ner sig.

Därefter visiterar de oss, och sedan väljer de faktiskt att ta ner oss genom den där takluckan, in i själva kärnkraftverket. Vi går ner för en liten trappa och kommer ner på en bro över bassängerna där man förvarar bränslestavarna. Vi leds därefter ner via stegar och kommer ner till en dörr cirka tre meter från kanten till en av bassängerna.

När polisen tar hand om oss på utsidan frågar jag den uniformerade vakten om det verkligen var en så smart idé att de där två killarna kom upp på taket genom en taklucka. Hade vi haft som mål att ta oss in hade en öppen lucka på taket gett oss fri ingång. Jag nämnde att just den rutinen borde de nog kolla över. Han svarade ett tyst »Ja.«.

 

Ett halvår senare svarar Strålsäkerhetsmyndigheten i ett mejl att man gör samma bedömning nu som då.

»SSM har inte haft några synpunkter på händelserna på taket.«

Och luckan på taket? Den frågan har de ännu inte svarat på.

 

***

Krönikan är ett smakprov från nya numret av klimatmagasinet Effekt. Tidningen har hälsa som tema och kan beställas här. En prenumeration på Effekt (3 nummer för 180 kr) kan lätt ordnas här.

 

Kom och fira med oss!

Snart är det dags att fira vårt femårsjubileum. Kom och träffa Effekt-medarbetare och Effekt-läsare på Folkets Park Hornstull i Stockholm på torsdag. För livemusiken står Ismael och Jonas Gren sköter poesin. Det blir ett samtal med Effekt-grundarna, och release för vårt nya nummer som har tema hälsa.

Var: Folkets Park Hornstull (källaren på Cantina Real), Lindvallsgatan 11-13, Stockholm

När: Klockan 18, scenprogrammet börjar kl 18.30

Pris: 50 kronor (eller mer om du vill stödja Effekts arbete). I priset ingår senaste numret av Effekt, dessutom finns det möjlighet att teckna sexnummersprenumeration till specialpriset 259 kronor. Då ingår även inträdet och senaste numret.

Stefan Sundström: Jag tar tåget härifrån nu

Foto: Jeanette Andersson 

 

Hörrni, det är dags för ett friår igen. Nu har jag spelat så mycket, skrivit så mycket, nu får ni ta över.

Jag har skrivit en bok om Nordnorge och om att vi måste vara rädda om havet. Köp gärna den, då kan jag vara ledig lite längre.

 

Bertrand Russel sa en bra sak 1932: Det jobbas alldeles för mycket i den här världen. Arbetslösheten var skyhög då, men han visste vad som fanns bakom hörnet. Vapensmedjorna hade just börjat värma upp produktionen igen efter 1920-talets pacifism. I Tyskland skulle rustningsproduktionen snart nå astronomiska nivåer.

Folk skulle visslande jobba på varandras undergång.

Precis som nu. Jobben räddas kvar på Torslanda av att det ska byggas en ny lyxbil för den parasitära överklass som står för merparten av sågandet.

Av grenen vi sitter på.

Precis som de glada stridsvagnkonstruktörerna i Ruhr på 1930-talet.

Precis som nu, alla glada medelåldersmän som har konsumerat alla dessa böcker om andra världskriget är glada för att det äntligen luktar lite krutrök och ubåtskränkningar, de är glada för att de ska tvingas välja sida mellan Putin och Juncker.

 

Klimatkrisen som hotar oss alla överskuggas av oron för att man inte ska kunna flyga till Thailand lika billigt.

Jag tar tåget härifrån nu.

Jag sticker nu, jag har ett interrailkort i fickan. Jag var tvungen att gå till en liten resebyrå långt uppe på Sveavägen för att få ut det. SJ säljer inte interrailkort i sina resebutiker längre…

Så man får leta upp en liten resebyrå där det sitter en man bakom ett skrivbord, bakom ett skyltfönster, lite hemligt så där.

Det är så man köper interrailkort i Stockholm.

Nu drar jag ifrån det här landet ett tag.

  

***

Texten är ett smakprov från nya numret av klimatmagasinet Effekt, där artisten, musikern och författaren Stefan Sundström även bjuder på ett recept (en rödgrön röra) från nya boken Stefans stora blå.

Tidningen kan beställas här. En prenumeration på Effekt (3 nummer för 180 kr) kan ordnas här.

 

2014 kan bli varmaste året

I bland går jag och önskedrömmer.

Tänk om klimatförnekarna har rätt – att vi inte befinner oss mitt i en pågående och allt värre ekologisk kris. Att den globala uppvärmningen stannade av 1998 och att vi kan slappna av nu. Låta politikerna snacka om jobb och ekonomisk tillväxt i den kommande valrörelsen, samtidigt som vi funderar på vilka prylar vi ska köpa till våra nära och kära i julklapp. Vad mycket lättare allt skulle vara.

Varje gång de tankarna kommer brukar verkligheten snabbt rycka tag i mig igen. Den här gången kom det genom ett pressmeddelande från Meteorologiska Världsorganisationen, WMO, som i samband med klimattoppmötet i Lima har publicerat sina preliminära observationer för 2014. Det är ingen munter läsning:

  • Det är troligt att 2014 blir det varmaste året någonsin. WMO:s generalsekreterare Michel Jarraud konstaterar därmed att 14 av de 15 varmaste åren någonsin har ägt rum under 2000-talet.

  • I början av året var medelhavsnivån rekordhög för årstiden.

  • Istäcket på Arktis fortsatte att krympa, som minst var det drygt fem miljoner kvadratkilometer i somras. Endast fem somrar har det varit mindre. Havsisen kring Antarktis fortsätter samtidigt att bli större, trots att temperaturerna stiger. Men flera faktorer påverkar detta, och forskarna tror att det bland annat handlar om att den globala uppvärmningen förändrar vindmönster.

  • 12 stora Atlantstormar gjorde vintern 2013/2014 till den blötaste någonsin i Storbritannien.

  • I maj drabbades mer än två miljoner människor av översvämningar i Bosnien-Hercegovina, Kroatien, och Serbien.

  • I maj och juni var nederbörden i Paraguay, södra Bolivia och delar av sydöstra Brasilien 250 procent mer än normalt, vilket bland annat drabbade 200 000 människor i Paraguay när Paranáfloden svämmades över.

  • Miljoner människor drabbades av översvämningarna i norra Bangladesh, norra Pakistan och Indien som orsakades av kraftiga skyfall under augusti och september.

  • Delar av nordöstra Kina och delar av Gula flodens och Huaiheflodens floddalar fick hälften så mycket regn som vanligt i somras, vilket orsakade allvarlig torka.

  • Delar av centrala och östra Brasilien är fortfarande drabbade av allvarlig torka och har haft vattenbrist i mer än två år.

  • Stora områden av västra USA var ännu i november drabbade av sommartorkan, och i vissa delar av Kalifornien, Nevada och Texas var nederbörden mindre än 40 procent jämfört med snittet under perioden 1961–1990.

  • Koldioxidhalten i atmosfären fortsatte att öka, och ökningstakten fortsatte att öka. WMO har inte tagit fram siffror för 2014 än, men i genomsnitt under 2013 var halten koldioxid i atmosfären 396 miljondelar (ppm).

  • Halterna av växthusgasen metan i atmosfären fortsatte också att öka. 2013 var genomsnittshalterna 1824 ppb (biljondelar), vilket är två och en halv gång så mycket som de förindustriella nivåerna.

Det enda positiva är att aktiviteten vad gäller tropiska stormar var lite lägre än vanligt under 2014, och detta är även ett av de områden där klimatforskningen fortfarande står och väger. Men annars går i princip allting åt fel håll, och verkligheten följer i stort klimatforskningens modeller.

Nu när vi ändå har en ny valrörelse, är det inte rimligare att målet är att bevara möjligheterna för att leva på jorden snarare än att expandera vår ekonomi och BNP-tillväxt? Kan vi inte bestämma att vi gemensamt ska ta ansvar för vår planet?

Som tur är kan vi inte vältra över hela det ansvaret på politikerna (då skulle det nog gå åt pipan), men vi kan försöka sätta tryck på dem att göra så mycket de kan, samtidigt som vi själva börjar ställa om våra liv. Ett bra sätt att börja är att inte köpa alla de där prylarna i julklapp.

Foto: Anja Jonsson/Creative commons

Senaste kommentarerna

  • Magnus Redin: Ok! Tre nr PDF prenumeration beställd. Om klimatfrågan...
  • Mattias: Du vet inte om det, men du ljuger. För dig själv!
  • AktivaDagar: Intressant inlägg/krönika! Jag tror även på detta med...
  • jan-åke: Enligt NHC (National Hurricane Center i USA) NOAA mfl...
  • Pella: ibland är en bra historia sannare än själva sanningen...